Det hela började med att jag fick ett snuttegulligt sms där det stod något liknande "saknar dig min älskling, jag kan vara hos dig till 16.30. Älskar dig" men jag insåg snabbt att det där meddelandet inte var menat för mina ögon utan menat till exets nya tjej - en tjej jag även fått veta han haft första telefonsamtalet med bara 2 veckor efter att jag och barnen flyttat ut ut huset.
Det där meddelandet var startskottet på en två dagar lång sms - konversation och jag kan med lätthet säga att jag inte visade exet någon nåd. All ilska som jag haft uppdämt inom mig bara forsade ut ur mig och jag var så elak! Fram tills nu har jag gått omkring i overklighetens dimma och i ett rent chocktillstånd över allt som hänt och inte förrän nu så har chocken släppt och ilskan har visat sitt elaka huvud.
I ett av meddelandena jag fick skrev exet att han hade funderat på att ta livet av sig och att det skulle bli upp till mig att berätta för barnen varför han gjort så. Om jag inte var arg innan detta sms så kan jag garantera att jag var ursinnig när jag såg det här.
Kvällen slutade med att jag först fick ett samtal från blivande ex-svärmor där hon frågade vad i helvete jag höll på med - jag la på luren. Någon timme senare ringde en väninnans man och berättade att exet ringt till honom och att han mådde så dåligt. Ingen har någonsin frågat mig om hur jag mår. Ingen har varit över, ingen har ringt, ingen har brytt sig men här har vi en man som hade fräckheten att lägga ut bilder av sitt könsorgan på nätet och som sitter och söker någon att vara otrogen mot mig med och alla tycker så synd om honom för HAN mår dåligt?
Vart är världen på väg någonstans?
