fredag 3 december 2010

Vilken vecka!

Ja det har varit en varierande vecka - minst sagt.

I måndags tror jag hela personalstyrkan flippade ur fullständigt på olika håll omkring i skolan - själv fick jag en otroligt stressad lärare på mig som blev lite väl uppjagad. Själva händelsen var nog inte det hysteriska utan någon timme senare satt hon, jag och ytterligare en kollega och pratade om allt som hänt och vi skrattade så tårarna rann! Det är så härligt att arbeta med personer med självdistans och som kan skratta åt sig själv. :)

Nere i personalens gemensamma arbetsrum hade ett par andra kollegor minst lika roligt när de först seriöst skulle skriva ner en inbjudan till arbetets julfest.. och som alla kan förstå så är det inte en bra idé att försöka göra något sådant när man är trött och vi övriga fick superkul när vi sedan läste inbjudan som kom på mailen dagen efter.

I onsdags var jag precis på väg att avsluta dagens första lektion då jag hör brandlarmet. Dagen innan hade jag och en kollega pratat om brandövningar så jag plockade på mig telefonen, nycklarna och låste dörren till rummet och gick iväg med mina elever och lämnade av dem vid sina klassrum så de kunde hämta kläder och så.. eftersom jag har specialundervisning så hade jag ingen egen klass. Nere i personalens kapprum står vi en hög personal och plockar på oss skor, jackor, mössor och vantar och pratar och skrattar.. jag tänker i mitt stilla sinne att vi skulle ha brunnit inne för länge sedan om detta var på riktigt.. en dag med -22°C så kändes det som om det inte direkt var den bästa dagen att köra en brandövning... alla kom ut och allt gick bra - när vi inser att detta inte var någon övning! :)

Det hade blivit en liten rökutveckling i ett av rummen intill mitt och detta hade utlöst brandlarmet. Det var absolut ingen fara och vi skrattade alla gott åt det hela efteråt och vi fick en helt improviserad brandövning och allt gick superbra. :) Det var inte förrän efteråt som vi alla kom att tänka på att kvinnan som är den som är ålagd ansvaret för att sköta brandövningarna var hemma sjukskriven den dagen. :)

Jag måste säga att jag var superimponerad över våra elever och hur duktiga de var och hur smidigt allt var och även om det var 22 grader kallt så var det ingen som klagade.

söndag 28 november 2010

När katten är borta...

fast den här gången är det mer att "när människan är borta dansar katten på bordet"..

Jag hade inte plockat bort riktigt allt från frukosten utan glömt kvar en smörkniv vi använt för att bre ut räkosten med.. kommer in i köket och ser en otroligt nöjd katt slicka sig runt munnen och framför Alvins fötter ligger en numera renskrapad smörkniv. :)

Det blir diskmaskinen nästa för den kniven även om den ser ren ut! :D

lördag 27 november 2010

Vinterland

Finns det något härligare än en kopp varm choklad efter ett par timmar ute i pulkabacken? Jag tror inte det om jag ska vara ärlig.

Det har snöat kraftigt i över en veckas tid och det fortsätter i samma takt. Jag hade tänkt åka in till Leklandet med barnen idag men jag vill inte ge mig ut på vägarna så vi stannade hemma och gick till pulkabacken istället.

Annat än det har det varit lugnt. Jag är förkyld och känner att jag behöver ta det lugnt i helgen men jag har letat på lite mer kläder och skor till ett barn som är i behov av sånt. Mina barn har så mycket kläder att de inte skulle sakna att en kasse kläder försvinner och barnet i fråga som skulle donera kläder fick själv vara med och välja ut vilka kläder det andra barnet behöver.

Det känns så bra att veta att jag kan hjälpa någon annan och där saker - i detta fall kläder - kommer till bra användning. Tillsammans med en kollega har vi nu samlat ihop idrottskläder + skor, vanliga kläder och ett par vinterstövlar.. allt som det här barnet saknar.

fredag 10 september 2010

Lägger in ett mail jag skrev

Jag var in till tingsrätten för slutförhandlingen i vårdnadstvisten.

Jag upptäckte ganska snabbt att jag hade en bättre jurist. Exets jurist försökte sätta dit mig på småsaker medan min jurist hade ganska tunga frågor till exet och han blev slutligen tvungen att erkänna ett par av lögnerna.

Exet hade även 2 vittnen med sig in och det ena vittnet började bra för hans sida.. berättade om hur han hade tyckt om mig i början och sedan tog det hus i helvetet för honom. Han började prata om hur han såg att jag blev mer och mer vansinnig och sa och gjorde olämpliga saker.. han berättade att jag anklagat exet för att vara pedofil och detta var något ingen av våra andra sidor hade pratat om.

Vid det här laget hade jag suttit i 6 timmar i "slakta-Seven-jakten" som det kändes som och så börjar den här mannen prata om gången han hade skickat hem ambulans och polismän hem till mig. Till saken hör att för 12 år sedan slutade han arbeta som ambulanssjukvårdare så han berättade om att 2 av hans fd arbetskamrater kom ner och tittade på honom som om han vore galen.

Under tiden som allt skedde så skrev jag anteckningar i mitt block jag hade med mig och min jurist lutar sig över mot mitt papper och skriver "det tycker jag också att han verkar vara" och jag höll på att bryta ihop fullständigt men lyckades hålla mig från att skratta och skrev bara "tack".

Sedan satte han igång och pratade om hur han ansåg att jag har en psykiskt sjukdom och hur han hade letat upp olika diagnoser på internet och hur han och min mamma sedan suttit och pratat om hur psykiskt störd jag var och att dessa två tillsammans kommit överens om att jag var psykiskt sjuk.

Jag satt bara och gapade!

Vid slutpläderingen tog min jurist upp vad psykologen som utvärderat mig och barnen skrivit - allt gott. Och sedan började hon prata om all kritik socialtjänsten fått av Länsstyrelsen efter att jag lämnat in klagomål till dem.

Sedan kom det jag aldrig tänkt på. Hon började prata om hur stor skada på mitt och exets förhållande den här familjen (exets vän - vittnet + fru) gjort mot oss efter att vi separerat. Hur det var de som hade triggat socialanmälan genom att ringa till förskolan och säga att jag var psykiskt sjuk.

Det var helt och hållet de som styrde socialtjänstens utredning och hon menade också på att de hade kränkt mig djup och hade det inte varit för dem och att de har lagt sig i på tok för mycket så kanske jag och exet hade haft en chans att kunna samarbeta men pga dem så finns det idag ingen chans till något sånt.

Hon sa också att exet hade inte direkt deltagit i allt det som den här familjen gjort men att han hade tillåtit dem att behandla mig som de gjort.

Så nu är det bara att vänta tills den 16e klockan 11 för då kommer domen att finnas tillgänglig vid tingsrätten. Förlorar vi då så kommer vi att lämna in en ansökan om prövning i hovrätten och tydligen ska det finnas en stor chans att vi kan få en prövning där i och med att vi inte ens presenterat hälften av alla bevis vi har emot honom.

söndag 5 september 2010

Bloggen stängd

I alla fall tills jag får veta vad tingsrätten beslutar.. tills dess kan jag sitta här och skriva av mig i fred.

Så exets ena kompis blev kallad som vittne i tingsrätten och jag mådde skitdåligt över att han skulle dit för exet, kompisen och kompisens fru är de som har varit hemska mot mig under hela den här tiden - de har helt på eget bevåg bestämt tider, lämningar och försökt få mig att skriva på dokument gällande barnen och mitt och exets tidigare ägodelar.

Så kom den här mannen in i tingsrättssalen och började prata. Jo han tyckte jättebra om mig och bla bla bla.. sedan började han och han var inte nådig. Började prata om att helt plötsligt blev jag bara hemskare och hemskare och han såg en sida av mig han aldrig sett tidigare och att jag började säga elaka saker om exet.. om att exet skulle ha tittat på barnporr men han hade minsann pratat med exet och han kunde inte förstå hur jag kunde ha sagt något sånt här.

Detta babblade han på under en tid och sedan satte han in nådastöten: jodå han hade börjar fundera på om det inte var så att jag faktiskt hade någon psykisk störning och att jag kunde ha någon sjukdom och det här hade han helt och hållet gjort för att hjälpa mig. Så han hade varit ut på internet och läst på om psykiska sjukdomar och sedan hade han pratat med min mamma om min barndom och tillsammans hade den här mannen och min mamma kommit överens om och de hade också diagnostiserat mig som psykiskt sjuk!

Så berättade han också om gången han hade skickat över ambulans och polis till mig och att efteråt hade ambulanssjukvårdarna kommit ut och tittat på honom som om han vore galen för det fanns ju inget att oroa sig för. Vid det här tillfället vänder sig min jurist sig mot mig och börjar skriva i mitt block "du det tycker jag också att han verkar vara" och jag höll på att bryta ihop. Där hade jag nu suttit i flera timmar och fått en massa skit slängt över mig gång på gång och jag ville bara skratta! Lyckades hålla mig och skrev ner "tack" på papperet och detta räddade hela min tillvaro!

Enligt åhörarna och även min jurist så betedde sig den här mannen som en fullständig galning och det kan till och med vara så att exet kan förlora vårdnaden om barnen pga hans egen väns redogörelse i rätten!

torsdag 2 september 2010

Tung dag!

Så då har man blivit manglad i rätten också.. jag kunde ha roligare under de 6 timmar det varade...

Det var också ganska intressant att höra vad min kära släkting sagt och gjort även om hon inte hördes i rätten idag... skrämmande att vissa människor får gå lösa.

Nu är det i alla fall "bara" att vänta 2 veckor innan dom avkunnas.. det blir långa 2 veckor.

lördag 28 augusti 2010

Lång dag

För fjärde gången var jag iväg med bilen för att få bromsarna fixade men återigen så blev det inte bättre.. måste besikta bilen senast torsdag så jag får väl åka in och få en månad till innan en ny ombesiktning och sedan lämna in bilen på en verkstad - helst i närheten av jobbet.

Jobbet ja.. det har visat sig vara en utmaning men jag älskar det! Det är supergoa människor som jobbar där och jag får skratta varje dag... det känns så befriande speciellt dessa dagar nu när det är så nära till sista tingsrättsförhandlingen i vårdnadstvisten. Tänker inte skriva om några detaljer om det här för tillfället.

Annars har det varit två tunga veckor men då med tanke på att jag har åkt på en förkylning som kan däcka en späckhuggare! Det var länge sedan jag var så här pass sjuk och det var flera gånger jag bara rasat ner på en stol på jobbet för jag har varit helt slutkörd. Läste någonstans att om man är borta 6 gånger på ett år så räknas det som hög frånvaro.. skulle vi som arbetar med barn vara hemma varje gång vi blir sjuka så skulle vi ha dubbelt så mycket som det.

Det sägs att det tar minst 6 månader innan man börjar bli van vid nya bakterier när man byter arbetsplats och viss av erfarenhet vet jag att det stämmer.. så jag har ett halvår framöver att se fram emot av återkommande förkylningar. Party! *ler*

Idag å andra sidan har jag faktiskt känt mig bättre än jag gjort på en tid. Jag och barnen åkte ut till min morbror och moster utanför Falun och vi klappade hästar och gav dem äpplen och sedan gav vi oss ut i skogen för att plocka svamp. Vi hittade inte direkt jättemycket svamp men gissa vem som satt på farstukvisten och andades in doften av kantareller och jag kände verkligen hur håret reste sig på armarna och jag började rysa i hela kroppen - jag fullständigt älskar kantareller!

Mina barn är inte riktigt lika förtjusta vilket jag egentligen inte beklagar i det här fallet för det betyder bara att jag får lite extra svamp för mig själv. *skrattar*

fredag 13 augusti 2010

Tillbaka till den arbetande skaran!

För ett par veckor sedan fick jag ett samtal från en rektor vid en skola i en angränsande stad och jag blev erbjuden en tjänst vid den skolan och i tisdags började jag jobba igen efter ett långt uppehåll som enbart brytits av tillfälliga inhopp vid olika förskolor och skolor.

Det har varit en tung vecka - mest för att jag inte är van vid att arbeta och att det har varit mycket att göra. Förhoppningsvis får jag mitt slutgiltiga schema på måndag och på tisdag börjar skolan ordentligt!

Min kära dotter utnyttjade min trötthet fullständigt då jag råkade somna i soffan när vi satt och tittade på TV tillsammans.. jag slumrade till och hon snodde fjärrkontrollen och bytte till barnkanalen. :)

måndag 26 juli 2010

Överallt och ingenstans...

Som vanligt krånglade exet så mycket han kunde och han gjorde det enbart för att djävlas med mig och för att sabotera för mig och barnen så att vi inte skulle kunna åka till stugan men vi lyckades ändå ta oss ner dit i 4 dagar.

Det blev mycket sol och bad och även lekar. Vi paddlade kanot och lekte med vindsurfingbrädan. :) Efter det var det återigen dags för barnen att åka över till sin pappa och jag förberedde mig på att inte få ha någon kontakt med dem på 3 veckor.

Av en slump hade en vän frågat mig om jag kunde följa med på dansbandsveckan och hjälpa till och passa barn och varför inte? Hade inte mycket för mig så jag åkte med. Vi stannade till i Falun för att ta något på McD och sprang rakt in i barnen... det var den enda gång hittills jag haft någon som helst kontakt med dem.

Så tre dagar på dansbandsveckan i Malung och sedan hem igen. Väl hemma tog jag ett kokhett bad då jag var kall rakt in i märgen och sedan sov jag som en stock i 11 timmar. Upp igen i morse och under 2 dagar har jag virkat 3 mössor. Två har jag gett bort till vännens döttrar och jag har en kvar hemma till min egen dotter. :)

måndag 12 juli 2010

Denna värme!

Jag håller på att gå under i den här värmen! Jag vaknar upp och är varm och kladdig, duschar och 10 minuter senare är jag lika kladdig igen!

Det var ingen som orkade stanna kvar hemma och laga mat idag så jag tog med mig barnen till IKEA som har dagens lunch: köttbullar och potatis för 16:- - tack och lov var det svalt och skönt där men nu är jag hemma igen och svetten bara rinner över pannan och bak i nacken på mig.

Undrar om det går att installera kylanläggning i en lägenhet???

torsdag 8 juli 2010

Den kokta kräftan har kommit hem. :)

Igår morse tog jag med mig barnen och nästintill alla våra campingsaker ut till en sjö ca 7 mil bort där vi mötte upp en vän + dotter och vi spenderade hela dagen på stranden med massor med bad, bus och underbara barn. :) Det blev både matlagning och grilla också innan det var dags att sätta upp tälten och tack och lov hade jag båda tälten med mig då min väns tält inte hade alla delar så det var bara att hämta extratältet jag hade i bilen och vips hade alla fått någonstans att sova. Vi hade nog lyckats klämma in oss alla 5 i tremannatältet om vi varit tvungna till det.. det hade blivit trångt men finns det hjärterum så finns det stjärterum som det så fint heter.

I morse vaknade jag upp med världens ryggvärk och huvudvärk. Jag lyckades ta mig upp och fixa frukost vilket bestod av bröd (pinnbröd) som jag lindat bacon runtom och sedan tillagade vi dessa över öppen eld.. efter det gick jag tillbaka till tältet och slocknade..

Vi åkte hem under tidig eftermiddag idag och vi hade funderingar på att stanna hos farmor och farfar men det visade sig att de precis hade smitit iväg till en badstrand så vi åkte direkt hem istället...

Väl hemma så kraschade vi nog alla på olika platser omkring i lägenheten. Nu är klockan snart midnatt och båda barnen ligger och sover i min säng och det finns liksom ingen plats till mig där inne.. så det blir nog att lägga sig i Emmas extrasäng inne i hennes rum om jag ska få sova i en säng överhuvudtaget. :)

måndag 5 juli 2010

Äntligen lossnar det lite

Idag fick jag ett samtal jag väntat länge på - jag har äntligen lyckats få ett jobb. Jag ska vikariera på en skola fram till jul till att börja med och om jag har tur kan det bli förlängt även längre.

Det har gått över ett år sedan jag avslutade mitt förra vikariat och under hösten förra året gick jag som timvikarie och fick jobba nästintill varje dag. Sedan till våren så drogs alla utbildningar in och jag fick knappt jobba alls och har fått otroligt låg a-kassa och min ekonomi är fullständigt körd i botten men nu blir det äntligen lite ändring i det och det ska bli så skönt att slippa oroa mig för hur jag ska kunna betala alla räkningar och få fram pengar till mat varje månad.

måndag 21 juni 2010

Min vardag

Jag lever med något som jag själv anser vara ett osynligt handikapp.. problemet är att det finns ingen förklaring till varför min kropp reagerar som den gör och det finns inga botemedel - det finns mediciner som ibland kan lindra mina problem..

Vad pratar jag om? Jo något som kallas för en "funktionell störning i mag- och tarmsystemet" också kallat: IBS.

Skoven kommer med jämna mellanrum och det kan handla om ett tillfälligt bakslag eller så får jag leva med smärtorna och problemen i ett par veckor. Denna gång hoppas jag på att det bara är något tillfälligt.

Jag har tagit en tablett redan och sitter nu här framför datorn och väntar på att se om jag får någon som helst reaktion på magen.. om den blir lugnare eller om jag kommer att få vara uppe ett par timmar till i natt.

söndag 20 juni 2010

Dödligt allvar eller?

Erik spelar i ett av ortens 2 lokala pojklag och idag skulle de möta ett lag från grannstaden. Det hela började väl inte direkt idealiskt när domaren för andra hemmamatchen i rad ringde in och sa att han inte kunde komma pga att han var bakfull.. förra gången lyckades ordföranden i vår klubb dyka upp i sista sekund för att barfota döma hela matchen men idag kom ingen.

Så en av sonens tränare fick gå in och döma matchen idag så kvar med barnen blev den andra tränaren. Motståndarlaget hade på sin sida 6 olika män som stod och vrålade.

Det som snabbt slog mig var att dessa barn och ledare plus någon förälder hade lika dålig attityd som de vuxna i deras a-lag som i torsdags mötte "våra" herrar! Då blev det 3 röda kort efter varandra för det laget. Idag stod en av tränarna och skällde för allt och till och det fanns till och med barn som gick och skrek "domardjävel" och hånskrattade när motståndarlaget (sonens lag) missade mål.

Matchen slutade 3-3 men attityden fortsatte.. nu ska jag inte påstå att barnens tränare är några små änglar och duvungar... de har rejäla temperament båda två och det märktes efter matchen när fler började tjafsa med dem att det började bli fara å färde. Tack och lov kunde ordföranden gå mellan och separera ungtupparna för det var precis så alla dessa män (tränare och pappor) uppförde sig.

Vad är det som gör att (barnens) matcher kan ta fram det sämsta ur folk? Speciellt nu när det var barn det handlade om - det är vi vuxna som ska visa för barnen hur det ska gå till och då är det inte direkt lämpligt att börja bråka så där.

All heder åt den pappan från motståndarlaget som tog med sig sin son som uppförde sig illa och bad om ursäkt till domaren och till den tränaren som kom in till pojkarnas omklädningsrum och bad om ursäkt till alla - barn, tränare och vår tillfälliga domare.

torsdag 17 juni 2010

Vart tog dagen vägen?

I morse var jag iväg för att passa en väns barn tillsammans med mina och det blev ett antal timmar ute på konstgräsplanen där vi spelade olika spel och lekte. Det var riktigt kul att se att dessa 5 barn lekte så bra tillsammans. Pojkarna går visserligen i samma klass så de känner varandra men flickorna hade bara träffats som hastigast en gång tidigare men de gick superbra ihop!

Till det blev det en snabblunch och lite glass. Det blev inte lång stund hemma men jag passade ändå på att ta en tupplur för jag var rejält trött efter allt som hänt och det kommer tidpunkter då jag måste vila lite extra.

Vid 5-tiden så var vi på G igen och nu skulle vi återigen träffa dessa barn tilsammans med vännen men nu handlade det om en fotbollsmatch där han skulle spela och jag skulle stå i kiosken. Den här gången hade jag köpt hem myggljus! Förra gången höll jag på att bli helt uppäten!

fredag 4 juni 2010

En fullspäckad fredag!

Men först ska jag backa tillbaka ett par fredagar och till en fredag där jag i vanlig ordning stod och tittade på dottern när hon tränade med fotbollsskolan. När jag står där ser jag att mormor och morfar till en av Emmas förskolekompisar är på väg från planen och ut till oss åskådare och jag hejar på dem - och jag som aldrig tidigare träffat dem.

De kommer och ställer sig intill mig och vi börjar prata om barnen och fotbollen. På min andra sida står en pappa som jag inte heller känner igen men vi börjar prata även vi. Så kommer det till slut andra föräldrar dit och deras barn tränar med Eriks lag som tränar efter fotbollsskolan och jag hejar på dem och småpratar även med dem.

Innan detta hade tränarens bror också dit och innan han gick upp till fotbollsskolan hade han stannat till för att byta ett par ord. Sedan hör jag något från en man som står smått bakom oss och han säger något som "ja det märks att du är uppvuxen på orten - du känner ju nästan alla du" säger han och skrattar lite lätt. Det är då det slår mig hur mycket jag måste ha förändrats på de 2 åren jag bott på den här orten.

Där jag bodde tidigare var det en liten bruksort där alla snackar skit om alla, alla ska ha fullständig koll på alla och det är en otroligt negativ stämning och jag skulle vilja kalla det för angiverisystem á la Gestapo på den orten. Där stängde man in sig hemma och man gav sig inte ut för jag visste att allt jag gjorde, sade och inte gjorde rapporterades omedelbart till exets mamma och henns kompisar och sedan blev det skitsnack om det också.

Stämningen på min nya ort är helt annorlunda. Det är även detta en liten ort men så otroligt avslappnad stämning, folk är hjälpsamma och man hejar på varandra ute i motionsspåren. Visst är det så att alla känner alla mer eller mindre även här men inte alls på samma sätt som där jag bodde tidigare.

Och så kommer vi till idag. Båda barnen hade fotbollsskola respektive fotbollsträning idag och efteråt åkte vi till Media Markt på orten som hade ett stor jippo under dagarna 3 med artister, tävlingar, lekar, korv och massor med olika saker.

Det som var så fascinerande var att jag sällan stod ensam för hela tiden kom det nya människor till stället och var det inte jag som gick fram och pratade med dem så kom de fram till mig och sade hej. Jag träffade hela tiden på människor jag kände och jag måste säga att även om de egentligen inte hände mycket så mådde jag superbra när jag gick därifrån!

Den sista tiden har jag försökt komma ut mer bland folk och göra saker jag aldrig brukar göra - som det här med att gå på en fotbollsmatch. Det är inte så att jag är helt ointresserad av fotboll eller att jag är ett stort fan av det men nu spelar barnens båda tränare fotboll och vi åkte dit för att kolla en gång.. och helt plötsligt blev jag indragen i att sköta kaffeförsäljningen.. så jag sa till en av killarna att om det behövs mer hjälp så är det bara att säga till så nu så kommer vi - jag och barnen - att sköta detta vid varje hemmamatch.

Efter 9 år på förra orten var jag inte alls involverad i något som helst föreningsliv. Jag var inte heller det minsta social och när jag flyttade hade jag fortfarande inga vänner på orten.

Nu har jag och barnen bott här i nästan exakt 2 års tid och jag har knytit kontakter på ett sätt jag aldrig gjort tidigare och jag är med lite överallt och gör saker och ting och jag tycker att det är fantastiskt roligt också!

Det känns som om jag för första gången på många år äntligen börja leva!

söndag 16 maj 2010

En smula mör

Jag har varit barnledig hela helgen så jag passade på att göra en upptäcksfärd utefter spårstigarna på orten. Jag tänkte att jag skulle testa 10km stigen men jag hittade inte en markering så det blev bara 4km.. så jag gick ett varv till och samma sak hände.

Mot kvällen tänkte jag ge mig ut igen fast ta 5km varvet och det var nog tur det för jag fick ett utbrott på grannen under mig.. varje gång något låter i byggnaden så kommer han och klagar på mig och jag är så trött på allt hans tjafs om det hela så jag skällde ut honom för nu vägrar jag ta emot mer skit från honom.

Så vändan ute i skogen passade bra för att bli av med all ilska och frustration.

Idag söndag gav jag mig attan på att jag skulle hitta den där markeringen så jag gick från slutet av spåret och en bra bit ute i skogen och enbart synlig från fel håll hittade jag markeringarna. Problemet sedan var att de flesta broar var helt trasiga, stigen var söndertrampad av hästar och det var blött och lerigt. Och inte nog med det så var det återigen dåligt markerat igen men jag tog sikte på 7km banan.

Det tog 2½ timme att komma runt 7 km. I fortsättningen tills marken torkat så kommer jag att fortsätta utefter 5km sträckan.

Mina fötter är halvt förstörda, låren är möra men jag mår bra! :)

fredag 14 maj 2010

Supergod potatissallad

Här kommer bara en enkel receptskiss

kokt potatis
hackad gul lök
kidneybönor
kikärtor
grekisk salladsdressing

Jag använde rikligt med salladsdressing då potatisen drar åt sig mycket vätska. Denna har nu stått i kylen i ett dygn och alla smaker har fått blanda sig och den är supergod!

lördag 24 april 2010

Våren är äntligen på väg!

Jag lyckades byta till sommardäck 2 dagar innan de skulle vara bytta och då är det sista i alla fall jag tänker på: vinterdäck! Å andra sidan skulle dessa verkligen ha behövts ett par dagar senare när det vräkte ner snö och jag fick ett 5 cm tjockt täcke snö på bilen. :)

Igår och idag har jag varit iväg med storbusen på fotbollsträning och den här gången har jag spelat in lite korta klipp från träningen. Det går inte att urskilja vilka barnen är men min son har grön väst och orangea shorts på sig.

Spel
Mer spel
Tränar straffsparkar

måndag 29 mars 2010

Vart tog maten vägen?

Pulvermos är något som är bannlyst hemma hos oss - här duger endast "mammas mos" för barnen. Vilket nu innebär att måste åka iväg och köpa mer olivolja med citron samt vittryffelolja för den här helt slut. Så vi åt alltså potatismos tillsammans med  hemgjorda köttbullar och min egengjorda rårörda lingon.

I skafferiet hittade jag en påse grekisk dressing så jag hackade gul lök, tomater, blandade dressingen och blandade ner kikärtor och kidneybönor och rörde om - dottern slet åt sig skålen och vägrade släppa den!

Och nu kom grabben insmygande i köket, plockade åt sig sleven från potatismosbunken och börjar slicka i sig moset som andra barn slickar vispen efter sockerkaksbaket. :D

söndag 21 mars 2010

1177 - vad kan jag hjälpa till med?

Barnen kom hem nu till kvällen och dottern var inte alls sig lik. Hon grät och skulle bara sitta och gosa och hon ville inte gå någonstans. Hon sa att hon hade ont i knät och att hon hade ramlat och slagit sig så jag tog av henne kläderna för att titta och mycket riktigt var knät smått svullet och det var varmare än det andra knät så det var bara att ringa in till sjukvårdsupplysningen och prata med dem.

Och i vanlig ordning hade hennes kära far inte sagt ett ord till mig om att hon gjort illa sig! Jag måste vara tankeläsare när det gäller honom för han berättar inte om barnen gjort illa sig. En dag kom sonen hem med en tand som spruckit och ramlat ur men jag fick inte veta något om det innan.

Sedan kommer vi till varannan-veckas-gissningen för jag vet aldrig om de ätit middag innan de kommer hem. Ena gången har de ätit - nästa gång inte så där står jag var söndagskväll de ska komma hem och måste gissa om jag ska fixa till något till de kommer hem klockan 5 eller om jag inte ska göra något och bara äta kvällsmacka lite senare.

Det är mitt i natten

och jag sitter här, ensam, och tittar ut genom fönstret. Det är mörkt ute, natten är här och de enda ljus utanför mitt fönster är gatulampornas gula sken. Ibland undrar jag om snön någonsin kommer att smälta och om de sista bitarna av vintern någonsin kommer att försvinna. Det har varit en lång vinter, en tung vinter.

Mycket har hänt och ibland förstår jag inte hur jag lyckats ta mig igenom allt som hänt de senaste åren men här är jag och jag har fortfarande mitt förstånd kvar. Dock har jag lärt mig den svåra vägen hur det känns att bli sviken och förrådd av dem som står mig närmast.

Det finns band som har stärkts och blivit starkare än någonsin, andra har kapats helt och jag tror aldrig att de någonsin kommer att knytas samman igen. Livets stigar svindlar och korsas och vem vet vart vi kommer att hamna. Så hur är det menat att vi ska ta oss fram på dessa? Med karta och kompass och med en fastställd färdplan eller är det bättre att släppa kontrollen och förlita på att jag ändå kommer att säkert komma fram till slutet?

Men det jag inte förstår, det jag aldrig kommer att förstå, är varför det ska vara så kämpigt att leva? Varför alla dessa motgångar och snubbeltrådar? Varför måste jag gå igenom allt det jag har gjort genom mitt liv? Vilket är meningen med allt det som hänt och varför får jag aldrig vara riktigt lycklig? Det finns alltid ett moln på min himmel som hotar min och barnens lycka och jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med det för var gång ett moln skingras dyker alltid något nytt upp igen och jag går bara och väntar på nästa smäll, nästa mörka moln, nästa motgång... alltid nästa.... när allt jag vill är att jag och barnen ska få vara lyckliga tillsammans.

fredag 19 mars 2010

Och där dog fel mobiltelefon!

Min telefon ringde i går kväll och när jag tryckte på knappen dog den! Och då menar jag verkligen DOG! Jag fick inte igång den hur mycket jag än tryckte på on-knappen, testade att ta ur batteriet, skakade på den och även både hotade och bad men inget! Den var fullständigt stendöd! Nu på morgonen lyckades jag äntligen få liv i den men jösses amalia vilka tankar som rusade runt.. hela min kalender, telefonkontakter, adresser och mycket annat finns i min telefon! :)

Tyvärr var det min telefon som dog och inte sonens. Nästa gång jag köper en mobiltelefon ska jag se till att få en tjänst som gör att efter en speciell tid på dygnet så går det inte att ringa till telefonen! Jag blir något oerhört irriterad på en och samma person som envisas med att ringa en bra tid efter att barnen gått och lagt sig och även somnat.. vilket alltid resulterar i att barnen vaknar och blir tjuriga.

Nu var det ett tag sedan det hände men igår började eländet igen! Sonen blev ledsen pga att han var så trött men lyckades somna ganska snabbt igen.. problemet är att dottern inte har lika lätt att somna efter att hon blivit väckt så hon satt och grät i sängen, gick ur sängen, började gråta pga tröttheten och det tog ett par timmar för henne att somna om igen.

Det gick inte att skicka iväg henne till förskolan i morse för hon var något otroligt trött när hon vaknade av att jag och sonen åt frukost.

Det sjuka är att den här personen som ringer är själv förälder och skryter om att barnen sover alltid klockan 19.30-20.00 hemma hos dem men varför i helv...e ringer personen i fråga så sent till min sons mobiltelefon och väcker barnen stup i kvarten.. pga att jag tidigare stängde av telefonen när detta skedde blev jag anklagad i tingsrätten för att försvåra umgänget mellan mina barn och deras far eftersom telefonen var avständ efter klockan 20.

*suck*

MEN RING INNAN KLOCKAN 20 DÅ!!

måndag 15 mars 2010

Vad är ditt favoritintresse?

Jag har väldigt många intressen!

Jag tycker om att skriva - både noveller och drabbles även om jag inte haft mycket tid till att skriva den sista tiden.

Sedan tycker jag även om att arbeta med saltdeg, origami, göra smycken, sticka, virka, baka, experimentera i köket gällande torkning och matlagning av torkad mat, vandringar, historia, arkeologi. Jag älskar även att sy kläder till vuxen, barn och dockor och jag syr även leksaker om det finns tid över.

Ärligt talat har jag så många intressen och jag önskar ibland att jag kunde fastna för en enda sak och sedan se till att bli riktigt bra på det också men det finns så många olika spännande projekt att göra så jag gör allt på en gång! :)

söndag 14 mars 2010

2 nya mössor klara


Det är helt otroligt att jag har lyckats hålla i en virknål under tiden det tog att virka dessa mössor men jag gissar att det handlar mer om att det är en tjockare virknål och att det går bättre då.

Dessa mössor är till två söta tjejer och här leker min dotter fotomodell för att visa upp flickornas mössor. Var mössa är döpt efter den flicka som ska få respektive mössa.

Jag har använt Sverige-mössan som bas men virkat med halvstolpar och virknål nr 5 istället.

fredag 12 mars 2010

Hur hittar folk hit?

Det är lite intressant att titta på statistiken för att se hur olika människor hittar till bloggen och idag ser jag två stora trender och det är antingen genom att söka på IBS eller så söker de på Herman vänskapskakan.

Ett par hittar hit direkt utan att söka på något och dessa är de som redan har adressen sparade i sin dator på något sätt.. andra snubblar in här av andra orsaker. :)

I vilket fall så är det alltid lika trevligt att se nya besökare. :)

Det finns märken på mina armar

som påminner mig om det fruktansvärda jag var tvungen att gå igenom igår!

För tredje gången nu har jag fått problem med två fingrar på vänster hand och nu skulle jag äntligen få komma in på en undersökning vid sjukhuset. Jag visste att jag skulle få in elektriska impulser i nerverna men jag anade inte att det skulle göra så fruktansvärt ont som det gjorde!

Det gick rätt bra när hon satte elektrodplattan mitt i handflatan men när hon började stimulera lill och ringfingret trodde jag ärligt talat att jag skulle smälla av. Och inte nog med att det gör överdjävligt ont att stimulera mina redan två onda fingrar så var hon även tvungen att trycka in elektrodplattan mot fingret och jag som inte klarar av beröring mot dessa två fingrar.

Tårarna rann och jag försökte andas men det var så otroligt svårt. Hela undersökningen tog strax över en timme och nu väntar jag bara på besked men det kommer att dröja ca 2 veckor innan det kommer.

onsdag 10 mars 2010

Food glorious food!

Ibland undrar jag om min dotter har mask i magen eller något! :) Jag hämtar upp henne klockan 14 från förskolan och då har hon ätit 2 timmar tidigare men så fort vi kommer hem och innanför dörren börjar hon tjata om något att äta. Idag när vi kom hem fick hon 3 knäckemackor, 1 morot och rester från gårdagen: linsgryta och couscous och hon åt upp allt!

30 minuter senare var hon tillbaka igen och ville ha mer mat! :)

Till middagen idag lyckades jag få få till en enda kycklingfilé och 2 dl ris att räcka till 3 personer. Kycklingen strimlade jag fint och wokade i min stora wokpanna. Riset kokade jag och sedan serverade jag allt med broccoli och majs tillsammans med vitlökssås!

Grabben hade lite svårt att äta efter att han fått tandställningen igår men maten är slut! Det tog knappt 20 minuter efter att alla lämnat matbordet innan jag hade två barn med stora, tiggande ögon och ville ha mer mat! :)

I morgon ska jag testa att ge dotra havregrynsgröt när vi kommer hem och jag hoppas hon står lite längre på den. Hon äter det visserligen varje morgon också och hon äter lätt en vuxenportion gröt varje morgon. :)

måndag 8 mars 2010

Mjölkchokladpulver

Sedan ett år tillbaka har jag varit otroligt intresserad av att torka livsmedel och hitta på olika maträtter från torkade produkter.

Idag insåg jag 1 timme innan skolan började att grabben ska ha med sig dryck till skolan. Självklart ligger mjölken i frysen och Oboypulvret var slut. Vad gör man då? Jo då tar man mjölkpulvret som jag köpt hem: blandar 1 påse pulver med 1 dl kakao samt 1 dl socker. Och jag höftade i lite vanilinsocker också.

3 msk pulver till 2 dl vatten blev faktiskt riktigt gott.

Och sedan var det det här roliga med frukten. Jag vet inte hur mycket frukt jag skickar med sonen till skolan och hem kommer samma frukt igen; söndermosad och förstörd för han äter den inte. Så istället skickar jag morötter och den lådan är alltid tom när den kommer hem igen. :)

tisdag 16 februari 2010

Vad är den mest konstiga dröm du någonsin haft?

Ledsen men jag kan inte svara på den frågan för jag kommer ärligt talat inte ihåg.. i perioder drömmer jag mycket - andra drömmer jag inget alls. Eller rättare sagt så kommer jag sällan ihåg vad jag drömt. Men det finns en dröm som fastnade och än idag kan jag tänka tillbaka på den drömmen och minnas hur allt såg ut och jag kan faktiskt lägga in den drömmen här för så fort jag vaknade denna gång så skrev jag ner hela drömmen i en bok.

En dröm jag hade 980412
Mitt i sjön fanns en mindre ö. På ena sidan av ön stod två äldre hus. De var sedan länge obebodda. Gräset växte vilt och låga träd växte utmed den steniga stranden. På större delen av ön växte det gamla tallar. Under dem var det snårigt och det låg stora stenbumlingar som gjorde att det var svårt att gå omkring på ön. Det enda sättet att ta sig ut dit var med båt men det fanns ingen brygga att lägga till vid.

Jag hade fått ön av en gammal släkting i arv så jag och min syster Anna skulle åka ut dit för att se hur husen såg ut. Det ena huset var något mindre än det andra. Inuti var det väldigt förfallet och nästan obeboeligt.

Det andra huset var ljust och vackert inuti med gamla vackra möbler. En trappa ledde upp till det stora huset och fönstren var stora. Rummen i huset var förhållandevis små och enkels möblerade. Köket var litet men ljust och välplanerat. Genom fönstren hade man utsikt ut över sjön.

Eftersom det var tidigt på våren hade inte träden och löven hunnit bli gröna ännu men utsikten var hänförande. De tre sovrummen låg som i en kvadrat mitt i huset med köket på en sida, vardagsrummet på den andra och två gångar på vardera sida. Det fanns även ett litet gammaldags badrum.

Anna valde sovrummet till vänster och jag tog det till höger och lämnade det bakre tomt. I sovrummet fanns det endast en säng, ett nattduksbord (så såg de alla ut) men de var hemtrevliga.

Jag kunde inte skaka av mig känslan av obehag när jag gick förbi Annas rum. På kvällen gick vi och lade oss i våra respektive rum men mitt i natten vaknade jag av en skrämmande känsla och Anna kom inrusande och hon var livrädd. Något hade skrämt henne när hon sov. När jag närmade mig hennes rum kändes det som om någon eller något hotfullt fanns i hennes rum.

Jag fick en känsla av att något otäckt hade hänt i det rummet för många år sedan. Varken jag eller Anna sov mer den natten.

Följande morgon var underbar. Solen sken och det var varmt ute men ingen av oss kunde uppskatta det fina vädret för vi var för uppskakade av det som hänt oss föregående natt.

Jag visste att jag var tvungen att ta reda på vad det var som hade hänt. Efter en långdragen efterforskning och många samtal med äldre boende i trakten fick jag veta att det en gång bott en ung mor med en dotter på 8-10 år i detta hus. Det hade hänt en olycka i det rum som Anna sovit i och dottern hade dött. Dotterns namn hade varit Charlotte.

Modern hade tagit på sig skulden för olyckan och hon sjönk djupare ner i depression tills hon till slut hade tagit livet av sig då hon aldrig kunde förlåta sig för dotterns död.

Det var hennes känslor av hopplöshet, skuld och misslyckande som speglade sig när man passerade eller spenderade tid i dotterns rum.

Jag tog kontakt med ett medium som berättade för mig och Anna att det enda sätt att få frid i huset och för att moderns ande skulle få frid var att kalla moderns och dotterns ande och att få dotterns ande att förlåta modern.

Mediet berättade för oss hur vi skulle göra för att lyckas. På kvällen i skymningen gick vi in i dotterns rum, tände ett stearinljus på nattduksbordet och på byrån. Vi spred ut rosblad på golvet och lämnade dörren ut till hallen öppen. Minuterna gick sakta men de förvandlades sakta till timmar medan vi satt där. Det hade hunnit bli mörkt när vi uppfattade ett svagt skimmer strax framför oss till vänster.

Sakta tog en figur form och förvandlades till en ung kvinna i en vit klänning. Hon hade långt, lockigt, lingult hår. I hennes ansikte fanns bara sorg. Denna förvandling tog bara ett par sekunder men det kändes som en evighet. Plötsligt såg vi ett nytt skimmer. Denna gång kom det från korridoren. Denna gestalt var mindre men flickan var nästan en kopia av sin mor. Det var dottern Charlotte.

Sakta närmade de sig varandra tills de till slut stod på armlängds avstånd från varandra. Där stod de och iakttog varandra. Sedan såg vi hur modern och dottern omfamnade varandra under en lång stund. Varken jag eller Anna vågade röra oss. Vi vågade knappt andas. Då såg vi hur modern vände sig om och hon såg rakt på oss där vi satt på sängen.

Tårarna rann utmed kinderna och ögonen utstrålade tacksamhet – dottern hade förlåtit sin mor och modern hade äntligen fått ro.

Sakta såg vi hur de två gestalterna bleknade och sedan försvann de. Kvar satt vi på sängen och kände hur rummet fylldes av varma, underbara känslor. Helt tvärtemot de som fanns där ett par dagar tidigare.

Vi satt bara där under en lång stund tills jag slutligen tittade på Anna och frågade om hon ville sova i det här rummet igen.

Anna tittade på mig och svarade att detta var Charlottes rum. Jag såg ingen rädsla i hennes ögon men hon ville sova i min säng i natt. Jag kramade om Anna och sa att det här var hennes rum nu. Anna fick sova i mitt rum men jag visste att hon skulle återvända till sitt rum när hon var redo.

Ett par veckor senare hade vi ordnat med huset. Vi hade städat inomhus, satt upp gardiner och hela huset var ljust och hemtrevligt. Utanför dörren började våren komma igång. Det fanns nu inga tecken kvar som kunde påminna om moder och dotterns obehagliga öde.

Nu bor jag och Anna här.

Lite ditt och lite datt.

I lördags satt jag och pratade med en vän på nätet och vips blev vi inbjudna på pulkaåk och middag hemma hos honom. Nu är det så att han var hem till mig för ett par veckor sedan och räddade min dator från att begå självmord så det kändes som om det var min tur att chocka honom med att dra med hela packet över till honom så jag packade in barnen, åkmadrasserna och pastamaskinen i bilen och vi åkte över till hans hus strax utanför Falun.

Ganska snabbt gav vi oss av till pulkabacken och alla tre barn - mina två plus hans ett - åkte nerför backen ett antal gånger. Själv stannade jag gärna kvar längst upp. Det hela slutade självklart med mer lekar i snön där vi lyckades välta ner honom i snön.. jo jag åkte efter ganska snabbt jag med och i tät följd kom även barnen att möta samma öde. :)

Väl uppe igen så fick mina barn privilegiet att titta på Scooby-Doo på riktig hemmabio och de pratar fortfarande om projektorn.. och nej mina kära små.. jag tänker inte köpa en sådan för tillfället. :)

Kvällen avrundades med filmen "Surfs up" och en god middag. Lillstumpa somnade relativt på vägen hemåt igen medan storbusen hade en miljon och en frågor som han bara var tvungen att ställa. :)

Idag var jag med storbusen till tandläkaren för att fortsätta utprovningen av en tandställning. Jag behövde inte ställa en enda fråga för han var så duktig att fråga själv och gjorde hela jobbet. Det är så skönt att se att han vågar ta för sig och att han vågar fråga själv. :)

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag idag

och vi firade denna dag med pannkaka til middag. :)

Fast dagen har varit underbar ändå. Vi tittade på Transformers (1an) även om jag föll i koma halvvägs igenom med dotter sittandes på mig - ja hon satt på mig och tittade på filmen! Sedan har vi lyssnat på musik, dansat, målat och busat.

Det har helt enkelt varit ett underbart sätt att fira alla hjärtans dag på! Jag har varit tillsammans med dem jag älskar mest och det är det enda som betyder något!

Använder du Spotify?

Jag älskar att byta spellistor med mina vänner och här kommer den spellista jag alltid har igång.

Den innehåller allt från The Rolling Stones och Marilyn Manson till Kelly Clarkson och Lady Gaga!
http://open.spotify.com/user/frostensdotter/playlist/1Hq1jgoOBQkQjrJg3qzewC

Vill du dela med dig av din spellista? Klicka på "hälsningar" direkt under texten till detta inlägg och lägg till din spellista eller maila mig på frostensdotter@ live.se och ta bort mellanrummet mellan @ och live.se.

När var dina föräldrar som mest stolt över dig?

Dagens mest deprimerande inlägg kommer här för jag har aldrig hört mina föräldrar någonsin säga att de är stolta över mig.

Gång på gång kunde jag komma hem och fått höga betyg eller nästan alla rätt på prov men inte en enda kommentar fick jag. Jag kunde göra saker hemma - samma reaktion. Det spelade ingen roll vad jag gjorde för jag fick aldrig höra orden "jag är stolt över dig" men det som känns värst är väl att jag har aldrig hört "jag älskar dig". Aldrig en uppriktig, spontan kram.. ärligt talat kan jag inte ens minnas att jag fått en endaste kram under min uppväxt.

Det här var jättejobbigt för mig speciellt när jag började umgås med en grupp ungdomar när jag bodde i Borlänge för de kramade alltid varandra när de träffade varandra och jag stod bakom, utanför och bara önskade att någon kunde komma fram och krama mig också.

Problemet var att jag själv inte visste hur jag skulle reagera eller agera överhuvudtaget så jag byggde upp en mur omkring mig som sade "kom inte nära mig"! En vän till mig berättade om just detta efter att vi känt varandra i ett par månader och hon sa att hon inte visste om man kunde komma nära mig eller inte för det tog liksom stopp!

Jag lovade och svor på att mina barn aldrig skulle få växa upp på det här sättet och varje dag börjas och avslutas med en kram, en puss och ett  "jag älskar dig och är stolt över dig". Vi sitter alltid och håller om varandra i soffan, tätt intill varandra och jag vet inte hur många gånger om dagen jag kramar, pussar och berättar för mina barn hur mycket de betyder för mig.

Så mitt svar på dagens fråga handlar mer om hur jag gör allt tvärtemot hur jag själv hade det när jag växte upp för mina barn ska aldrig, inte ens en endaste minut, behöva känna att de inte är älskade, de ska alltid veta att det är okej att visa varandra kärlek och varje kväll går de till sängs med vetskapen om att de är de två absolut viktigaste personerna i mitt liv.

När var du mest stolt över dig själv?

Det är nog flest småsaker jag kommer på när jag läser den här frågan.

Som gången då jag som nyinflyttad i Vermont, USA traskar upp och ställer mig och pratar på engelska inför 350 pers. Eller i somras när jag var i Norrtälje och jag kör omkring i staden utan att få panik. Just det här med att köra i okända städer är något jag fasar för och paniken byggs upp inom mig hela tiden men i somras körde vi runt, runt och det var faktiskt lite roligt.

Eller när jag tog med mig barnen och en av sonens kompisar och så gick vi på en dagspromenad i skogen. Och här är det precis som med att köra bil fast kanske till och med läskigare för vi var långt ute på lederna i skogen men det var inga problem det inte.

Jo ett tillfälle till har jag att dela med mig av och det var dagen då jag verkligen överkom min fobi! Jag växte upp konstant rädd för mörker och det var fruktansvärt! Var jag ensam hemma åkte alla persienner ner om det var mörkt ute för jag var rädd att någon var där utanför och alla lampor tändes. Problemet var att när resten av familjen kom hem så fick jag alltid en utskällning av min mamma för att persiennerna var nere och försökte jag förklara varför så var jag bara löjlig..

Men så en dag efter ett antal gångers besök hos en psykolog specialiserad inom detta så gjorde jag det ultimata testet! Mitt i ett riktigt ångestfyllt ögonblick satte jag ner min fot på golvet, något som var helt omöjligt innan dess för det var ju mörkt under soffan, och tvingade foten att stanna kvar på golvet tills paniken släppt och jag hade en sådan fruktansvärd ångest och paniken steg och steg - tills den helt enkelt började försvinna och ångesten släppte.

Efter det gick det lättare och lättare. Jag är fortfarande inte bekväm med fullständigt mörker men jag kan i alla fall klara av ett normalt liv utan panik och ångest vilket jag aldrig hade klarat om jag inte gjort mina övningar jag fick för att komma över min fobi.

fredag 12 februari 2010

Vilket är det mest pinsamma minne/upplevelse?

Tyvärr måste jag säga så är jag en sån där tråkig person som sällan gör bort mig... men vi ska se om jag kan komma på ett par situationer..

Jo denna var lite kul när det hände.. det var inte jag som gjorde bort mig men det visste inte de andra.. ska försöka berätta. En kompis skulle flytta till Öland för att gå på folkhögskola där så jag körde henne dit tillsammans med hennes äldre syster och en kompis så 4 tjejer in i en liten bil och så åkte vi.

Jag tror att detta hände inne i Kalmar och strax innan vi åkte över till Öland. Vi var ute och letade efter en restaurang att äta på och med dessa 4 tjejer som vi var så är det ingen lätt historia då 2 var vegetarianer och 1 tjej hade väldigt specifika krav på vilken mat hon åt.

Nu var det också så att vi var alla väldigt vana vid att en av alla dessa tjejer ofta släppte sig och det kunde bli riktiga ljudare.. hon hade krångel med sin mage och vi andra brydde oss verkligen inte men just den här dagen så gick vi omkring och helt plötsligt så ser en av tjejerna en kille som hon tycker är så otroligt snygg! Det var lite kul att se henne titta efter den här killen under de få minuter vi hade honom inom synhåll.

Men ju mer tiden gick och ingen restaurang uppfyllde alla de krav som vi tjejer hade på maten så satte vi oss ner på kullerstenarna och pratade. Helt plötsligt hör vi ett rejält brak ifrån en av tjejerna och lukten var inte att leka med. Som om inte det var nog med det så hör vi ett skrämt rop bakom oss och när vi vänder oss om ser vi den här snygga killen som en tjej spanat in och han hade gått förbi bakom oss precis som den här dunderbraken inträffade!

Jag tror att vi 4 kollektivt då ville sjunka under jorden!

Jo jag kom på en gång när jag var inblandad!

Och då återgår vi till den här systern till tjejen vi körde ner till Öland. Hon hade spanat in en kille - what a surprise va - som hon verkligen gillade och det hela verkade faktiskt gå riktigt bra mellan dem. Och hon hade tagit reda på att han spelade fotboll och den här vackra sommarkvällen var det match så vi tänkte att vi åker väl och tittar även om ingen av oss kunde det minsta lilla om fotboll men till matchen bar det av!

Vi sätter oss kanske 2-3 meter från åskådarbänkarna och hon pekar ut killen och sedan sitter vi under resten av matchen och kommenterar hur snygg han är och hur sexig han är.. och som tjejer faktiskt kan så blev vi lite väl grova i våra detaljer och inte heller var vi direkt tysta när vi pratade om honom heller.

Dagen efter fick vi veta att mannen som satt närmast oss på åskådarbänken var killens pappa...

*ridå* :D

onsdag 10 februari 2010

Vem är din bästa vän? Varför?

Det här är något jag måste få tänka på en stund.. återkommer om någon timme med ett utförligt svar...

Så nu är det ett dygn senare och jag känner att jag fortfarande inte har ett bra svar på den frågan för jag tror inte jag har en "bästa" vän om jag ska vara ärlig. Jag har många vänner och de vänner jag har har jag ett nära förhållande till. Jag vill att en vänskap ska vara avslappnande och att man ska kunna lita på varandra fullständigt.

Nyligen hade jag en vän som betydde mycket för mig. Jag litade på henne och jag öppnade mig för henne. Vi umgicks mycket till den dagen då jag och exet separerade och hon och hennes man ställde sig på exets sida och sedemera även så gick de till soc med alla möjliga klagomål de hade gällande mig men hon berättade inte om saker hon gjort eller vad exet gjort. Det slutade med att socialtjänsten stämplade mig som psykiskt sjuk och som en olämplig förälder.

Tack och lov vann jag det intermistiska boendet i tingsrätten i en vårdnadstvist som kommer att avgöras om någon vecka.. jag har inget datum ännu. Min fd vän kommer då att gå till tingsrätten och berätta för dem att hon anser att jag är olämplig att ha barnen och att mitt ex - som hon vet om alla dumheter han gjort mot mig - är den som är lämplig att ha barnen och om tingsrätten dömer till exets fördel kommer jag aldrig mer att få träffa barnen. Vis av erfarenhet från sommaren som gått så jag vet hur det kommer att sluta i så fall.

måndag 8 februari 2010

Om du skulle beskriva dig själv, hur skulle du då se ut?

Jag är av medellängd och då menar jag verkligen meddellängd. :) Genomsnittslängden för kvinnor är 168 och där hamnade jag. Tyvärr är jag inte av genomsnittsstorlek gällande kläder då jag är kraftigt överviktig.

Det finns ett par saker som jag gillar på min kropp och det är mina läppar, mina ögon och mitt hår. Jag gillar faktiskt också mina fötter. :)

Mitt hår är långt och mellanbrunt men jag brukar färga det mellan varven till en väldigt mörk brun färg. Håret är naturligt lockigt vilket ställer till enorma problem om jag vill försöka få någon sorts ordning på håret så jag brukar bara skämta om att jag ser ut som en pudel i skallen och sedan får det vara. För lite mer än ett år sedan tappade jag stora mängder hår pga en kombination av mediciner + stress. Det medförde att jag använde peruk vilket egentligen var lite intressant för jag kunde variera gällande hårfärg och frisyr rejält.

Mina ögon är mörkblå och har samma färg som havet men om jag sminkar mig runt ögonen så förändras de och blir mer åt det gråa hållet.

Jag har en liten uppnäsa ovanför min mun och mina läppar är fylliga och alla dessa detaljer finns i ett ansikte med rund form.

Det är väl en liten kort beskrivning på hur jag ser ut. :)

Min journal jar fortsätter i morgon.

söndag 7 februari 2010

Vilka är dina mål och drömmar?

I grund och botten är jag en väldigt enkel människa. Jag strävar inte efter att bestiga K2 eller segla jorden runt. Jag har dock ett mantra och det är att jag vill inte komma till insikten när jag sitter där på ålderdomshemmet att jag skulle ha gjort mer.

Det betyder inte att jag önskar att jag åkt på en resa till Thailand för det lockar inte direkt men ibland så kommer man till vägskäl i livet där man ibland önskar att man gjorde det som man fick en möjlighet till att göra.

Jag kan förklara lite hur jag menar. Jag var runt 20 och kände att jag inte kom någonvart och att jag ville göra något nytt och jag hade funderat på att ta ett sabbatsår från tillvaron och flytta till ett annat land för att arbeta som au-pair. Jag stod i valet och kvalet om hur jag skulle göra men så insåg jag att det här var en unik chans och om jag tackade nej till detta så skulle jag komma att ångra mig längre fram i livet.

Så jag packade ner alla mina ägodelar i lådor, sade upp lägenheten och flyttade till Burlington, Vermont i USA och bodde där i nästan 1 års tid.

Det jag vill ska inträffa när jag sitter där i en stol på ålderdomshemmet och ser tillbaka på mitt liv så vill jag se ett lyckligt liv där jag har gjort det jag kände var bäst för mig och för dem jag älskar. Där jag tagit vara på tillfällen och stannat upp för att njuta av stunden.

Sedan har jag små vardagliga drömmar som att en dag få vandra upp till Machu Picchu, vandra i fjällen med barnen, flytta till sommarstugan och göra i ordning den för vinterboende och jag har faktiskt drömmar om att få starta eget också men inom vad håller jag för mig själv en stund till. :)

Jag har också faktiskt fantiserat om att skriva en bok. Inte för att jag kommit längre än till att skriva olika noveller eller "drabbles" men många har sagt till mig att sätta mig ner och skriva om mitt liv. Många som hört min historia har häpnats över allt som hänt mig och de som följer mitt liv i lite mer detalj är lika övertygade som jag om att mitt liv skulle lätt kunna ligga till grund för en såpopera vid bästa sändningstid. :)

Journal Jar - Min historia i en burk

Jag snubblade över detta med journal jars för ett par år sedan och jag har alltid gått och tänkt på att göra en sådan men det har aldrig blivit av.

Sedan har jag också haft dåligt samvete för att jag inte orkat tagit itu och skriva mer i bloggen men så slog det mig att varför inte slå ihop dessa två idéer och skriva min journal jar i bloggen?

Vilket jag nu tänkte att jag skulle göra och alla dessa inlägg kommer att samlas under "journal jar" :)

Dagböcker

"Bevara dina minnen - försegla dem väl.
Det du glömmer, kan du aldrig återberätta.
Men en dagbok som är hålls levande
Kan hjälpa någon genom mörka stunder
Kanske till och med dig själv! "



Och här kommer frågorna:

söndag 17 januari 2010

Nu har jag fattat beslutet

som jag har velat om i så många år.

Fast ärligt talat så fattade jag beslutet för många år sedan men efter ett antal år i kö utan att något hände så valde jag att lämna det hela.. och jag har visserligen gjort ett försök till men blev övertalad att testa något annat..

Jag talar om GBP - Gastric ByPass - magsäcksoperation.

Jag har en vän som gjort en operation och med hennes hjälp hoppas jag kunna ta mig igenom alla snårigheter och undvika att bli kvar i mitt landsting för operationen för det jag hört är att det tar MÅNGA år att komma så långt som till operation här.. det går betydligt mycket fortare på andra håll!

lördag 16 januari 2010

Å herre min skapare!

Hade någon varit hemma hos oss idag nu när jag serverade maten skulle vem som helst trott att mina barn aldrig får någon mat för de har verkligen vräkt i sig maten!

Jag gjorde i ordning köttbullar, mos, sås, rårörd lingonsylt, broccoli och majs.. det finns INGET kvar i karotterna ute i köket!

Barnen är helt tossiga i mitt potatismos om jag har i vittryffelolja samt olivolja med citron i moset. Till det hemlagade köttbullar med brunsås med lite lingonsylt i såsen. Emma åt upp en hel burk majs och Erik satte i sig ett antal broccolibuketter.

I morgon kommer farmor och farfar över och jag har ingen aning om vad jag ska laga till då men det lutar åt att jag gör ett smörgåsbord av olika maträtter för ovanlighetens skull - jag tycker om att laga mat och det är alltid kul att hitta på nya saker att äta när vi får besök.. problemet är att barnen inte alltid är lika övertygade om att ny mat faktiskt är god så jag ska nog fixa till falafel och någon couscousröra samt kycklinggryta och någon potatisrätt..