torsdag 15 september 2011

Mitt i natten

och jag sitter och tittar på Ghost Whisperer.. och hela säsongen handlar om en sådan otrolig kärlek vars band inte ens döden kan bryta. Kommer jag någonsin att få uppleva något liknande? En sak vet jag att jag är hellre ensam än att leva en enda dag i ett kärlekslös förhållande där hela mitt jag bryts ner i småbitar, där jag förlorar mitt själv och där jag inte existerar längre. Jag levde så i nästan 9 års tid där jag levde som hans fånge där allt skulle göras utifrån hans önskningar och gjorde inte vi andra som han ville så  fick vi lida.

Hela tillvaron förutbestämdes utifrån honom och hans humörväxlingar. På en månad kunde han ha 2-3 bra dagar - resten av tiden var vi tvungna att hålla oss undan, låta honom få som han ville och vi kunde inte ens vara hemma. Nåde den som störde honom eller begärde att han skulle hjälpa till. Han förvandlade våra liv till ett levande helvete om och om igen och det tog flera veckor, upp emot månader och jag visste aldrig när det skulle smälla - bara att förr eller senare så smällde det.

Vid flera tillfällen fick jag fly från huset tillsammans med barnen för att sätta oss i säkerhet. Så varför stannade jag? Jag var den enda som kunde skydda barnen från honom när han satte igång.. om vi flyttade så skulle barnen bli tvingade att vara ensam tillsammans med honom och det skulle inte finnas någon kvar som kunde skydda dem för när han får sina utbrott så svartnar det för honom och han får otroliga utbrott och efteråt kommer han aldrig ihåg vad han gjort.