Erik spelar i ett av ortens 2 lokala pojklag och idag skulle de möta ett lag från grannstaden. Det hela började väl inte direkt idealiskt när domaren för andra hemmamatchen i rad ringde in och sa att han inte kunde komma pga att han var bakfull.. förra gången lyckades ordföranden i vår klubb dyka upp i sista sekund för att barfota döma hela matchen men idag kom ingen.
Så en av sonens tränare fick gå in och döma matchen idag så kvar med barnen blev den andra tränaren. Motståndarlaget hade på sin sida 6 olika män som stod och vrålade.
Det som snabbt slog mig var att dessa barn och ledare plus någon förälder hade lika dålig attityd som de vuxna i deras a-lag som i torsdags mötte "våra" herrar! Då blev det 3 röda kort efter varandra för det laget. Idag stod en av tränarna och skällde för allt och till och det fanns till och med barn som gick och skrek "domardjävel" och hånskrattade när motståndarlaget (sonens lag) missade mål.
Matchen slutade 3-3 men attityden fortsatte.. nu ska jag inte påstå att barnens tränare är några små änglar och duvungar... de har rejäla temperament båda två och det märktes efter matchen när fler började tjafsa med dem att det började bli fara å färde. Tack och lov kunde ordföranden gå mellan och separera ungtupparna för det var precis så alla dessa män (tränare och pappor) uppförde sig.
Vad är det som gör att (barnens) matcher kan ta fram det sämsta ur folk? Speciellt nu när det var barn det handlade om - det är vi vuxna som ska visa för barnen hur det ska gå till och då är det inte direkt lämpligt att börja bråka så där.
All heder åt den pappan från motståndarlaget som tog med sig sin son som uppförde sig illa och bad om ursäkt till domaren och till den tränaren som kom in till pojkarnas omklädningsrum och bad om ursäkt till alla - barn, tränare och vår tillfälliga domare.
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
söndag 20 juni 2010
söndag 21 mars 2010
Det är mitt i natten
och jag sitter här, ensam, och tittar ut genom fönstret. Det är mörkt ute, natten är här och de enda ljus utanför mitt fönster är gatulampornas gula sken. Ibland undrar jag om snön någonsin kommer att smälta och om de sista bitarna av vintern någonsin kommer att försvinna. Det har varit en lång vinter, en tung vinter.
Mycket har hänt och ibland förstår jag inte hur jag lyckats ta mig igenom allt som hänt de senaste åren men här är jag och jag har fortfarande mitt förstånd kvar. Dock har jag lärt mig den svåra vägen hur det känns att bli sviken och förrådd av dem som står mig närmast.
Det finns band som har stärkts och blivit starkare än någonsin, andra har kapats helt och jag tror aldrig att de någonsin kommer att knytas samman igen. Livets stigar svindlar och korsas och vem vet vart vi kommer att hamna. Så hur är det menat att vi ska ta oss fram på dessa? Med karta och kompass och med en fastställd färdplan eller är det bättre att släppa kontrollen och förlita på att jag ändå kommer att säkert komma fram till slutet?
Men det jag inte förstår, det jag aldrig kommer att förstå, är varför det ska vara så kämpigt att leva? Varför alla dessa motgångar och snubbeltrådar? Varför måste jag gå igenom allt det jag har gjort genom mitt liv? Vilket är meningen med allt det som hänt och varför får jag aldrig vara riktigt lycklig? Det finns alltid ett moln på min himmel som hotar min och barnens lycka och jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med det för var gång ett moln skingras dyker alltid något nytt upp igen och jag går bara och väntar på nästa smäll, nästa mörka moln, nästa motgång... alltid nästa.... när allt jag vill är att jag och barnen ska få vara lyckliga tillsammans.
Mycket har hänt och ibland förstår jag inte hur jag lyckats ta mig igenom allt som hänt de senaste åren men här är jag och jag har fortfarande mitt förstånd kvar. Dock har jag lärt mig den svåra vägen hur det känns att bli sviken och förrådd av dem som står mig närmast.
Det finns band som har stärkts och blivit starkare än någonsin, andra har kapats helt och jag tror aldrig att de någonsin kommer att knytas samman igen. Livets stigar svindlar och korsas och vem vet vart vi kommer att hamna. Så hur är det menat att vi ska ta oss fram på dessa? Med karta och kompass och med en fastställd färdplan eller är det bättre att släppa kontrollen och förlita på att jag ändå kommer att säkert komma fram till slutet?
Men det jag inte förstår, det jag aldrig kommer att förstå, är varför det ska vara så kämpigt att leva? Varför alla dessa motgångar och snubbeltrådar? Varför måste jag gå igenom allt det jag har gjort genom mitt liv? Vilket är meningen med allt det som hänt och varför får jag aldrig vara riktigt lycklig? Det finns alltid ett moln på min himmel som hotar min och barnens lycka och jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med det för var gång ett moln skingras dyker alltid något nytt upp igen och jag går bara och väntar på nästa smäll, nästa mörka moln, nästa motgång... alltid nästa.... när allt jag vill är att jag och barnen ska få vara lyckliga tillsammans.
onsdag 30 september 2009
Ibland blir man påmind
av olika händelser av en slump. Som idag när jag satt och pratade med en annan vikarie på jobbet och vi satt och fyllde i lappar och vi började prata om dagens datum när jag inser att idag är det den 29e september.
Idag för 18 år sedan dog min styvfar av en hjärnblödning, exakt en månad innan han skulle fylla 33. Jag var då 15 år gammal, min bror 12 och min syster var bara 4 månader gammal.
Jag kommer ihåg hur nojjig jag var över att fylla 30 men det var inget emot hur jobbigt det var att närma sig 33. Ibland känns det som om allt hände för en livstid sedan, andra dagar känns det som om det bara var några veckor sedan.
Min styvfar var den enda som kunde skydda mig kan man väl säga och efter att han dog förvandlades min tillvaro till ett levande helvete.. Jag hade då ingen som kunde sätta stopp för det som skedde då.
Det finns olika tillfällen i allas liv som påverkar en på ett sådant sätt att man kan likna dem vid knutpunkter i livet.. det här var definitivt en av dem.
Idag för 18 år sedan dog min styvfar av en hjärnblödning, exakt en månad innan han skulle fylla 33. Jag var då 15 år gammal, min bror 12 och min syster var bara 4 månader gammal.
Jag kommer ihåg hur nojjig jag var över att fylla 30 men det var inget emot hur jobbigt det var att närma sig 33. Ibland känns det som om allt hände för en livstid sedan, andra dagar känns det som om det bara var några veckor sedan.
Min styvfar var den enda som kunde skydda mig kan man väl säga och efter att han dog förvandlades min tillvaro till ett levande helvete.. Jag hade då ingen som kunde sätta stopp för det som skedde då.
Det finns olika tillfällen i allas liv som påverkar en på ett sådant sätt att man kan likna dem vid knutpunkter i livet.. det här var definitivt en av dem.
söndag 27 september 2009
Sensational Sunday!
Å vilken härlig söndag! Helt otroligt underbar!
Morgonen började dock trögt för jag ville helt enkelt inte kliva ur sängen när väckarklockan väckte mig klockan 8 på morgonen! Det var på tok för skönt att sova och mysa med kudden men på något sätt lyckades jag kravla mig ur sängen och väcka barnen. Tja väcka och väcka.. jag väckte katterna först då de låg hos sin respektive ägare och sov.
Så ut till min gamla hemort för det var fotbollens dag och Erik och hans lag skulle spela i första matchen. Och klart att de vann då! :) 6-1 vann de med. Tränarna började prata om att grabbarna måste börja spela mot -99orna så de får lite utmaning.. grabbarna var dock inte lika roade. :)
Sedan hem igen och det var meningen att vi skulle ut och kolla a-lagets sista match också men så ringde farmor och farfar och ville komma över och träffa barnen för det var väldigt länge sedan vi sågs så de kom över hit. Jag och farmor passade på att åka iväg och handla och vi kunde då prata lite mer enskilt om vissa saker.. bland annat om att Emma fullständigt ignorerar sin far varje gång vi är i närheten av varandra som typ idag och det har hänt flera gånger.
Idag påpekade jag detta för en förälder som var med på matchen och även han såg hur det stod till och han kände att något inte stod rätt till för ett barn som inte träffat sin förälder på en vecka brukar inte fullständigt ignorera denna förälder så som hon gjorde. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte säga till henne att gå och säga hej eller gå över så vägrade hon göra det.
Samma sak hände vid Eriks skolavslutning och även vid föräldramötet och så nu vid fotbollsmatchen. Jag önskar jag kunde få henne att förklara varför det är så men jag tror inte ens att hon har en tanke på vad som gör att hon vägrar gå i närheten av honom.
Efter en kort promenad senare med katterna åkte farmor och farfar hem igen och vi lyckades leta oss ut till gokart-banan och hur jag lyckades med det vette katten. Min GPS visade mig åt ett helt annat håll men jag hittade rätt ändå. Det slutade med att jag satt och tjafsade emot varje gång rösten sa - du har avvikit från vägen. Jo tjena.. :)
Grabbarna fick åka gokart och det var helt suveränt att se dem puttra omkring runt banan! Jag har lite kort på Erik när han åkte och vi får se om jag kan lägga upp dem senare.
Så när grabbarna åkt klart stod det självklart ett par pappor och tränare där och surrade lite om att de var sugna på att åka lite.. 5 vuxna män drog iväg som skjutna ur kanoner och var så taggade att de till och med tjuvstartade. Sedan följde en kamp utan dess lite där 5 vuxna män förvandlades till små pojkar med stora leksaker. :) Vi som stod kvar skrek och skrattade så att tårarna sprutade! Helt klart en av de bästa stunderna på dagen!
Så avslutades hela äventyret på McD där ledarna febrilt försökte få 14 grabbar att sitta ner på ett område.. hehe.. jag och Emma satte oss en bit bort och åt i lugn och ro. Väl klara gick jag ut där ena tränaren gått ut med ett par ungar till lekplatsen och de var fullständigt galna.
Nu här vi äntligen lyckats ta oss hem igen, barnen är mätta och badade. Nu ska jag bara sätta mig och läsa lite med Erik och så ska jag äntligen få krypa ner i sängen och sova en stund.
Morgonen började dock trögt för jag ville helt enkelt inte kliva ur sängen när väckarklockan väckte mig klockan 8 på morgonen! Det var på tok för skönt att sova och mysa med kudden men på något sätt lyckades jag kravla mig ur sängen och väcka barnen. Tja väcka och väcka.. jag väckte katterna först då de låg hos sin respektive ägare och sov.
Så ut till min gamla hemort för det var fotbollens dag och Erik och hans lag skulle spela i första matchen. Och klart att de vann då! :) 6-1 vann de med. Tränarna började prata om att grabbarna måste börja spela mot -99orna så de får lite utmaning.. grabbarna var dock inte lika roade. :)
Sedan hem igen och det var meningen att vi skulle ut och kolla a-lagets sista match också men så ringde farmor och farfar och ville komma över och träffa barnen för det var väldigt länge sedan vi sågs så de kom över hit. Jag och farmor passade på att åka iväg och handla och vi kunde då prata lite mer enskilt om vissa saker.. bland annat om att Emma fullständigt ignorerar sin far varje gång vi är i närheten av varandra som typ idag och det har hänt flera gånger.
Idag påpekade jag detta för en förälder som var med på matchen och även han såg hur det stod till och han kände att något inte stod rätt till för ett barn som inte träffat sin förälder på en vecka brukar inte fullständigt ignorera denna förälder så som hon gjorde. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte säga till henne att gå och säga hej eller gå över så vägrade hon göra det.
Samma sak hände vid Eriks skolavslutning och även vid föräldramötet och så nu vid fotbollsmatchen. Jag önskar jag kunde få henne att förklara varför det är så men jag tror inte ens att hon har en tanke på vad som gör att hon vägrar gå i närheten av honom.
Efter en kort promenad senare med katterna åkte farmor och farfar hem igen och vi lyckades leta oss ut till gokart-banan och hur jag lyckades med det vette katten. Min GPS visade mig åt ett helt annat håll men jag hittade rätt ändå. Det slutade med att jag satt och tjafsade emot varje gång rösten sa - du har avvikit från vägen. Jo tjena.. :)
Grabbarna fick åka gokart och det var helt suveränt att se dem puttra omkring runt banan! Jag har lite kort på Erik när han åkte och vi får se om jag kan lägga upp dem senare.
Så när grabbarna åkt klart stod det självklart ett par pappor och tränare där och surrade lite om att de var sugna på att åka lite.. 5 vuxna män drog iväg som skjutna ur kanoner och var så taggade att de till och med tjuvstartade. Sedan följde en kamp utan dess lite där 5 vuxna män förvandlades till små pojkar med stora leksaker. :) Vi som stod kvar skrek och skrattade så att tårarna sprutade! Helt klart en av de bästa stunderna på dagen!
Så avslutades hela äventyret på McD där ledarna febrilt försökte få 14 grabbar att sitta ner på ett område.. hehe.. jag och Emma satte oss en bit bort och åt i lugn och ro. Väl klara gick jag ut där ena tränaren gått ut med ett par ungar till lekplatsen och de var fullständigt galna.
Nu här vi äntligen lyckats ta oss hem igen, barnen är mätta och badade. Nu ska jag bara sätta mig och läsa lite med Erik och så ska jag äntligen få krypa ner i sängen och sova en stund.
lördag 25 april 2009
Vårpromenad
Egentligen skulle jag städa lägenheten nu men vem kan klandra mig från att hellre komma ut och njuta av våren!
Jag skickade kortet direkt ifrån telefonen när vi var ute men nu har vi kommit hem igen och jag kan fylla på med lite mer text.
Det var något helt otroligt skönt ute idag och vi var ute på vandring i 5 timmar! Tänk att 2-3 km kan ta 5 timmar men vi stannade på ett par platser och fikade och barnen fick leka och klättra i "berg".
När de klättrade omkring passade jag på att lägga mig ner i mossan och där låg jag i solskenet och lyssnade till meditationsbandet jag har inlagt i telefonen och jag kände en stark gemenskap med allt omkring mig. Det var en helt otroligt spirituell upplevelse!
För första gången gick barnen med upp till utkiksplatsen och det var otroligt vackert där uppe och jag ville helst inte gå hemåt igen men nu är vi hemma, jag är alldeles röd i ansiktet av solens sken och jag mår riktigt, riktigt bra!
torsdag 26 mars 2009
Vilse i ... pannkakan?
Den här dagen började dråpligt och slutade i skratt.
Mitt jobb innebär att jag går omkring på olika förskolor och första gången jag ska till en ny förskola ska jag ringa dagen före och få morgondagens jobbtider men jag glömde liksom av att ringa igår.
Halvt medvetslös stapplade jag upp tidigt i morse, duschade och klädde barnen innan 6.30. Sonen fick våfflor att äta till frukost och då ringde jag till förskolan som stod på dagens schema för att prata med dem. Fick besked att återkomma efter klockan 7 när personalen börjat komma in till jobbet.
Så strax efter 7 ringer jag upp dem igen och de hade ingen aning om att de skulle få in mig idag och de hade inte heller något behov av det. Förvirrad som jag var ringde jag till min chef som var lika fundersam även hon. Efter mycket om och men upptäcker vi att hon skrivit en förskola på mitt schema men en helt annan förskola på hennes schema och jag skulle till en helt annan förskola.
Så jag ringer dit och det visade sig att de på den här förskolan varit lite fundersamma över dagens vikarie. Så vanan trogen och med vetskapen av att jag alltid lyckas köra vilse skrev jag ut en vägbeskrivning och karta från Eniro och gav mig iväg.
Alla som känner mig vet att jag inte är den person som bör ge sig ut i främmande terräng - speciellt inte under tidsbrist för jag och lokalsinne är något som inte hör ihop med varandra. Jag börjar bra men hamnar ganska snett - två gånger i samma område! Det jag inte visste var att jag bara var några få hundra meter från den väg jag skulle vara på och jag kör tillbaka och börjar om från början!
Till slut inser jag att jag i alla fall hittat rätt väg men inte ett enda vägnamn kunde jag hitta och jag började här fundera på att istället för att betala av lite på bilen så ska jag köpa en GPS för skatteåterbäringen!
Slutligen hamnade jag vid sopstationen och här gav jag upp! De på dagens förskola hade ingen aning om vart jag befann mig och jag kände att det här inte var min dag men så inser en av pedagogerna att jag var nästan hemma hos henne - och återigen bara några få hundra meter från den plats där jag borde befinna mig på.
Hem gick det mycket lättare! Hade bara någon gett mig 3 enkla instruktioner om hur jag skulle köra hade jag hittat rätt direkt!
Det jag har lärt mig av alla dessa turer i denna nya stad är att jag faktiskt kan! Jag får inte längre panik och inte heller känner jag mig överdrivet stressad när situationer som dessa inträffar. Det står mer och mer klart att jag är en helt annan person idag än den personen jag var tidigare och jag har utvecklats enormt och jag är en helt annan kvinna idag!
Vilken känsla!
Mitt jobb innebär att jag går omkring på olika förskolor och första gången jag ska till en ny förskola ska jag ringa dagen före och få morgondagens jobbtider men jag glömde liksom av att ringa igår.
Halvt medvetslös stapplade jag upp tidigt i morse, duschade och klädde barnen innan 6.30. Sonen fick våfflor att äta till frukost och då ringde jag till förskolan som stod på dagens schema för att prata med dem. Fick besked att återkomma efter klockan 7 när personalen börjat komma in till jobbet.
Så strax efter 7 ringer jag upp dem igen och de hade ingen aning om att de skulle få in mig idag och de hade inte heller något behov av det. Förvirrad som jag var ringde jag till min chef som var lika fundersam även hon. Efter mycket om och men upptäcker vi att hon skrivit en förskola på mitt schema men en helt annan förskola på hennes schema och jag skulle till en helt annan förskola.
Så jag ringer dit och det visade sig att de på den här förskolan varit lite fundersamma över dagens vikarie. Så vanan trogen och med vetskapen av att jag alltid lyckas köra vilse skrev jag ut en vägbeskrivning och karta från Eniro och gav mig iväg.
Alla som känner mig vet att jag inte är den person som bör ge sig ut i främmande terräng - speciellt inte under tidsbrist för jag och lokalsinne är något som inte hör ihop med varandra. Jag börjar bra men hamnar ganska snett - två gånger i samma område! Det jag inte visste var att jag bara var några få hundra meter från den väg jag skulle vara på och jag kör tillbaka och börjar om från början!
Till slut inser jag att jag i alla fall hittat rätt väg men inte ett enda vägnamn kunde jag hitta och jag började här fundera på att istället för att betala av lite på bilen så ska jag köpa en GPS för skatteåterbäringen!
Slutligen hamnade jag vid sopstationen och här gav jag upp! De på dagens förskola hade ingen aning om vart jag befann mig och jag kände att det här inte var min dag men så inser en av pedagogerna att jag var nästan hemma hos henne - och återigen bara några få hundra meter från den plats där jag borde befinna mig på.
Hem gick det mycket lättare! Hade bara någon gett mig 3 enkla instruktioner om hur jag skulle köra hade jag hittat rätt direkt!
Det jag har lärt mig av alla dessa turer i denna nya stad är att jag faktiskt kan! Jag får inte längre panik och inte heller känner jag mig överdrivet stressad när situationer som dessa inträffar. Det står mer och mer klart att jag är en helt annan person idag än den personen jag var tidigare och jag har utvecklats enormt och jag är en helt annan kvinna idag!
Vilken känsla!
lördag 21 mars 2009
Äntligen helg! :)
Fast jag klagar inte. Jag älskar verkligen mitt jobb och mina lediga onsdagar gör att veckan inte känns så lång.
Det som är bra med att arbeta så som jag gör och går omkring på olika platser - det är sällan man blir kvar hela 8 timmar, speciellt om man ska jobba sent. Idag skickades jag hem 45 minuter innan jag skulle sluta.
Jag åkte och hämtade upp barnen och smet in till köpcentret och handlade lite. Det slog mig när jag och barnen var och handlade hur mycket vårt förhållande till varandra har förändrats om jag tänker på hur det var för ett år sedan.
Idag är det så mycket mer skratt och bus i mitt hem. Varje dag berättar barnen för mig att de älskar mig och jag berättar för dem hur speciella de är och hur mycket jag älskar dem.
När jag och Emma skulle gå och hämta Erik på fritids så kom hon och sa "mamma, jag gillar dig" och mitt hjärta smälte. Men det är de små sakerna som gjort den största förändringen hos oss. Vi står varandra så mycket närmare nu och barnen är så öppna med sina tankar och funderingar.
Varje dag är fylld av ren kärlek. Allt tjafs, alla bråk och alla irritationsmoment är helt bortblåsta och jag tror inte jag har varit så här lycklig på 10 år.. vilket säger en hel del...
Det som är bra med att arbeta så som jag gör och går omkring på olika platser - det är sällan man blir kvar hela 8 timmar, speciellt om man ska jobba sent. Idag skickades jag hem 45 minuter innan jag skulle sluta.
Jag åkte och hämtade upp barnen och smet in till köpcentret och handlade lite. Det slog mig när jag och barnen var och handlade hur mycket vårt förhållande till varandra har förändrats om jag tänker på hur det var för ett år sedan.
Idag är det så mycket mer skratt och bus i mitt hem. Varje dag berättar barnen för mig att de älskar mig och jag berättar för dem hur speciella de är och hur mycket jag älskar dem.
När jag och Emma skulle gå och hämta Erik på fritids så kom hon och sa "mamma, jag gillar dig" och mitt hjärta smälte. Men det är de små sakerna som gjort den största förändringen hos oss. Vi står varandra så mycket närmare nu och barnen är så öppna med sina tankar och funderingar.
Varje dag är fylld av ren kärlek. Allt tjafs, alla bråk och alla irritationsmoment är helt bortblåsta och jag tror inte jag har varit så här lycklig på 10 år.. vilket säger en hel del...
onsdag 18 mars 2009
En förälders värsta mardröm...
Hela vår lägenhet luktade pannkakor i morse! Jag stekte pannkakor till Eriks utedag med skolan, Emma ska ha utedag med förskolan i morgon och även tillräckligt med pannkakor för att de båda skulle få lite till frukost.
Erik ville iväg till skolan och jag skickade iväg honom lite tidigare än vanligt. Eftersom jag är ledig idag så myste jag och Emma lite. Vi tog tid på oss att göra oss i ordning då jag helt plötsligt hör telefonen.
Det var Eriks speciallärare som ringde och frågade hur det var med honom idag. Jag kände mig otroligt förvirrad och funderade varför hon undrade. En snabb tanke for genom huvudet om att Erik hade haft växtvärk i knäna igår och han fick alvedon innan han gick till skolan.
Men jag får veta att läraren som är med barnen i skolskogen ringt och sagt att de inte kunde hitta Erik och att han inte varit med på bussen. Jag kunde inte tänka mig att han missat bussen men frågade om han var kvar på skolan. Då berättar hon att alla hans klasskompisar som var kvar på skolan letat efter honom där men han fanns ingenstans.
Inom ett fåtal minuter hade jag fått på både mig och Emma kläder och vi sprang ut ur lägenheten som skjutna ur en kanon. Emma var gråtfärdig för hon blev väldigt orolig för sin bror och hos mig hade ångesten byggts upp sedan samtalet med specialpedagogen. Och den förvärrades ytterligen när jag inte heller fick tag i de två pedagoger som var ute i skogen med halva klassen!
Vi bor liksom knappt 200 meter från skolan och jag ser hela skolan från fönstrena här hemma. Efter ett varv runt området gick jag till skolan för att se om Erik i alla fall kommit dit och lämnat sina extrakläder och de hängde mycket riktigt på hans krok!
Så jag drog med mig in Emma i skolan och letade reda på Eriks lärare men då kom specialpedagogen och berättade att Erik var ute i skolan och att de tagit fel på två olika "Erik". Det kändes som om jag ville kräkas där och då för det var något fruktansvärt inte veta vart min älskade pojke fanns och sedan få höra att han är i säkerhet var en sådan otrolig lättnad.
Erik ville iväg till skolan och jag skickade iväg honom lite tidigare än vanligt. Eftersom jag är ledig idag så myste jag och Emma lite. Vi tog tid på oss att göra oss i ordning då jag helt plötsligt hör telefonen.
Det var Eriks speciallärare som ringde och frågade hur det var med honom idag. Jag kände mig otroligt förvirrad och funderade varför hon undrade. En snabb tanke for genom huvudet om att Erik hade haft växtvärk i knäna igår och han fick alvedon innan han gick till skolan.
Men jag får veta att läraren som är med barnen i skolskogen ringt och sagt att de inte kunde hitta Erik och att han inte varit med på bussen. Jag kunde inte tänka mig att han missat bussen men frågade om han var kvar på skolan. Då berättar hon att alla hans klasskompisar som var kvar på skolan letat efter honom där men han fanns ingenstans.
Inom ett fåtal minuter hade jag fått på både mig och Emma kläder och vi sprang ut ur lägenheten som skjutna ur en kanon. Emma var gråtfärdig för hon blev väldigt orolig för sin bror och hos mig hade ångesten byggts upp sedan samtalet med specialpedagogen. Och den förvärrades ytterligen när jag inte heller fick tag i de två pedagoger som var ute i skogen med halva klassen!
Vi bor liksom knappt 200 meter från skolan och jag ser hela skolan från fönstrena här hemma. Efter ett varv runt området gick jag till skolan för att se om Erik i alla fall kommit dit och lämnat sina extrakläder och de hängde mycket riktigt på hans krok!
Så jag drog med mig in Emma i skolan och letade reda på Eriks lärare men då kom specialpedagogen och berättade att Erik var ute i skolan och att de tagit fel på två olika "Erik". Det kändes som om jag ville kräkas där och då för det var något fruktansvärt inte veta vart min älskade pojke fanns och sedan få höra att han är i säkerhet var en sådan otrolig lättnad.
torsdag 12 mars 2009
Telefonterror! :)
Det finns inget bättre sätt att beskriva min dag idag! :)
Först ringde min nuvarande terapeut och pratade lite och då hade jag knappt hunnit till jobbet. När det samtalet var klart ringde psykologen och jag fick ur mig även mer av känslorna av irritation gällande den här situationen.
Innan lunch lyckades telefonen ringa igen och jag hör bara "hej det är Karin" och min knepiga hjärna fattade inte ens vem denna Karin var innan hon förklarade. :) Hon kommer för övrigt hem till mig i morgon för hon hade sett på mig att det var något som var fel sist vi träffades.
Sedan var faktiskt telefonen tyst under flera timmar, jag åker hem, hämtar barnen och börjar pyssla här hemma då det hela börjar om igen!
Först ringer min advokat och vi pratar gällande ärendet och vad jag kan göra nu och vad som ev kan hända. När vi lägger på hamnar jag i telefonen med ytterligare en advokat och vid det här laget ville jag nog bara skratta!
Nåja. På med telefonen och hör och häpna - jag ringer ett samtal! :) Helt otroligt!!
Tog det 30 minuter efter det samtalet som jag får ett sms där någon frågar om han kunde ringa... så det slutade med att jag avslutade dagen med ytterligare ett samtal med en jurist! :) Tre jurister/advokater på en dag! Slå det om ni kan! *skrattar*
Den sistnämnda har arbetat som jurist vid länsstyrelsen som handläggare och utredare gällande de fall som kommer in till dem från socialförvaltningen!
Och innan någon anklagar mig för att ha bara släppt barnen vind för våg så kan jag lugna era hårt pickande hjärtan att så inte var fallet. Första advokaten pratade jag med i knappt 20 minuter och då hade jag stängt in mig i ett rum för då pratade vi om saker som barnen inte skulle få höra.
Den andra varade kanske i 30 minuter men då hade sonen kompisar här och brydde sig inte ens om att jag existerade och dottern lekte med sina saker på behörigt avstånd - jag såg henne men hon hörde inget. Även om hon hade hört något så pratade vi inte om något känsligt utan allt som sades var bekräftelser av tidigare inlämnade dokument - advokaterna nämnde detaljer, jag bekräftade eller förnekade.
Samtalet jag gjorde och som varade under en längre tid skedde när barnen somnat och det gjorde även det sista.
Nu hoppas jag verkligen att resten av kvällen kommer att vara juristfri i alla fall.
Nu tänker jag slå mig ner och kolla in Gordon Ramsey en liten stund.
(jag vet att detta inlägg är en direkt kopia av inlägget i min andra blogg men detta beskriver min dag så bra) :)
Först ringde min nuvarande terapeut och pratade lite och då hade jag knappt hunnit till jobbet. När det samtalet var klart ringde psykologen och jag fick ur mig även mer av känslorna av irritation gällande den här situationen.
Innan lunch lyckades telefonen ringa igen och jag hör bara "hej det är Karin" och min knepiga hjärna fattade inte ens vem denna Karin var innan hon förklarade. :) Hon kommer för övrigt hem till mig i morgon för hon hade sett på mig att det var något som var fel sist vi träffades.
Sedan var faktiskt telefonen tyst under flera timmar, jag åker hem, hämtar barnen och börjar pyssla här hemma då det hela börjar om igen!
Först ringer min advokat och vi pratar gällande ärendet och vad jag kan göra nu och vad som ev kan hända. När vi lägger på hamnar jag i telefonen med ytterligare en advokat och vid det här laget ville jag nog bara skratta!
Nåja. På med telefonen och hör och häpna - jag ringer ett samtal! :) Helt otroligt!!
Tog det 30 minuter efter det samtalet som jag får ett sms där någon frågar om han kunde ringa... så det slutade med att jag avslutade dagen med ytterligare ett samtal med en jurist! :) Tre jurister/advokater på en dag! Slå det om ni kan! *skrattar*
Den sistnämnda har arbetat som jurist vid länsstyrelsen som handläggare och utredare gällande de fall som kommer in till dem från socialförvaltningen!
Och innan någon anklagar mig för att ha bara släppt barnen vind för våg så kan jag lugna era hårt pickande hjärtan att så inte var fallet. Första advokaten pratade jag med i knappt 20 minuter och då hade jag stängt in mig i ett rum för då pratade vi om saker som barnen inte skulle få höra.
Den andra varade kanske i 30 minuter men då hade sonen kompisar här och brydde sig inte ens om att jag existerade och dottern lekte med sina saker på behörigt avstånd - jag såg henne men hon hörde inget. Även om hon hade hört något så pratade vi inte om något känsligt utan allt som sades var bekräftelser av tidigare inlämnade dokument - advokaterna nämnde detaljer, jag bekräftade eller förnekade.
Samtalet jag gjorde och som varade under en längre tid skedde när barnen somnat och det gjorde även det sista.
Nu hoppas jag verkligen att resten av kvällen kommer att vara juristfri i alla fall.
Nu tänker jag slå mig ner och kolla in Gordon Ramsey en liten stund.
(jag vet att detta inlägg är en direkt kopia av inlägget i min andra blogg men detta beskriver min dag så bra) :)
fredag 13 februari 2009
Brast i gråt idag på jobbet
det här är första gången jag någonsin gör detta men jag tänkte be er titta in i min andra blogg och läsa det inlägget där.
En singelmammas överlevnadsdagbok.
En singelmammas överlevnadsdagbok.
fredag 6 februari 2009
Vi får aldrig glömma
Det finns händelser i historien som vi aldrig kan tillåta oss att glömma och en av de främsta bland dessa är det som hände i Tjernobyl.
För många år sedan fann jag denna site: Ghost Town
om Elenas motorcykeltur genom staden där hon dokumenterade hur den ser ut idag.
Hennes berättelse och bilder berör mig än idag. Hon har utökat siten och den kan du hitta här.
För många år sedan fann jag denna site: Ghost Town
om Elenas motorcykeltur genom staden där hon dokumenterade hur den ser ut idag.
Hennes berättelse och bilder berör mig än idag. Hon har utökat siten och den kan du hitta här.
onsdag 21 januari 2009
Ett fel på kvinnan
Då Gud skapade kvinnan, och han hade kommit till sin sjätte dag av övertidsarbete.
En Ängel dök upp och sa; “Varför använder du så mycket tid till just denna?”
Och Herren svarade: "Har du sett alla specialeffekter jag måste ha för att forma kvinnan? Hon ska kunna tvättas, men inte gjord i plast, ha mer än 200 böjliga leder, Alla ska kunna bytas ut och hon ska kunna fungera på vilken diet som helst, hon ska ha en kropp som ska kunna föda och sköta fyra barn samtidigt, ha en kyss som kan läka allt från ett uppskrapat knä till ett sårat hjärta och allt detta ska hon kunna göra med bara två händer."
Ängeln blev förvånad över alla dessa egenskaper. “Med bara två händer?....Omöjligt! Och detta är bara standardmodellen? Det är för mycket arbete på en dag... Vänta tills i morgon och gör henne färdig då.“
Det vill jag inte, protesterade Herren. Jag är så nära att slutföra denne skapelsen som är mitt hjärtas favorit. Hon botar sig själv när hon är sjuk, och kan arbeta 18 timmar om dygnet.
Ängeln närmade sig och tog på kvinnan. “Men du har gjort henne så mjuk, Herre?”
“Hon är mjuk”, sa Gud, men jag har också gjort henne stark. Du skulle inte tro på vad hon kan utstå och klara av.
“Kan hon tänka?” frågade Ängeln.
Gud svarade: “Hon kan inte bara tänka utan hon kan även resonera och kompromissa”
Ängeln fick syn på något, sträckte fram handen och rörde vid kvinnans kind... “Herre, det ser ut som om denna modell har ett läckage”
“Jag sa att jag skapat för mycket olika funktioner på henne. Det är inget läckage... det är en tår”, rättade Herren henne.
“Vad är den till för?” frågade Ängeln.
Och Gud sa: “Tårarna är hennes sätt att uttrycka sig på, hennes sorg, hennes kärlek, hennes ömhet, hennes ensamhet, hennes lidelse och hennes stolthet.”
Detta gjorde stort intryck på Ängeln.
“Du är ett geni, Herre. Du har tänkt på allt. Kvinnan är verkligen vidunderlig!”
Det är hon!
Kvinnan har styrkor som förundrar mannen.
De tål katastrofer, de klarar tunga bördor. Men de har lyckan, kärlek och känslighet.
De ler när de vill skrika.
De sjunger när de vill gråta.
Gråter när de är lyckliga och ler när de är nervösa.
De slåss för det de tror på. De står emot orättvisor.
De tar inte ett “nej” förrän de blivit övertygade att tro på en bättre lösning.
De ger av sig själva, för att familjen ska ha det bra.
De följer en vännina till läkaren om hon har läkarskräck.
De älskar villkorslöst.
De gråter när barnen öppnar sina ögon och de glädjer sig över sina vänner som lyckas.
De blir glada när de hör om födelser eller bröllop.
Deras hjärtan brister när en vännina dör.
De lider vid förlust av en kär vän, men de är starka när de tror att de ingen styrka har kvar.
De vet att en kyss eller kram kan läka ett brustet hjärta.
Men… det finns ett fel på kvinnan!
Hon glömmer vad hon är värd.
En Ängel dök upp och sa; “Varför använder du så mycket tid till just denna?”
Och Herren svarade: "Har du sett alla specialeffekter jag måste ha för att forma kvinnan? Hon ska kunna tvättas, men inte gjord i plast, ha mer än 200 böjliga leder, Alla ska kunna bytas ut och hon ska kunna fungera på vilken diet som helst, hon ska ha en kropp som ska kunna föda och sköta fyra barn samtidigt, ha en kyss som kan läka allt från ett uppskrapat knä till ett sårat hjärta och allt detta ska hon kunna göra med bara två händer."
Ängeln blev förvånad över alla dessa egenskaper. “Med bara två händer?....Omöjligt! Och detta är bara standardmodellen? Det är för mycket arbete på en dag... Vänta tills i morgon och gör henne färdig då.“
Det vill jag inte, protesterade Herren. Jag är så nära att slutföra denne skapelsen som är mitt hjärtas favorit. Hon botar sig själv när hon är sjuk, och kan arbeta 18 timmar om dygnet.
Ängeln närmade sig och tog på kvinnan. “Men du har gjort henne så mjuk, Herre?”
“Hon är mjuk”, sa Gud, men jag har också gjort henne stark. Du skulle inte tro på vad hon kan utstå och klara av.
“Kan hon tänka?” frågade Ängeln.
Gud svarade: “Hon kan inte bara tänka utan hon kan även resonera och kompromissa”
Ängeln fick syn på något, sträckte fram handen och rörde vid kvinnans kind... “Herre, det ser ut som om denna modell har ett läckage”
“Jag sa att jag skapat för mycket olika funktioner på henne. Det är inget läckage... det är en tår”, rättade Herren henne.
“Vad är den till för?” frågade Ängeln.
Och Gud sa: “Tårarna är hennes sätt att uttrycka sig på, hennes sorg, hennes kärlek, hennes ömhet, hennes ensamhet, hennes lidelse och hennes stolthet.”
Detta gjorde stort intryck på Ängeln.
“Du är ett geni, Herre. Du har tänkt på allt. Kvinnan är verkligen vidunderlig!”
Det är hon!
Kvinnan har styrkor som förundrar mannen.
De tål katastrofer, de klarar tunga bördor. Men de har lyckan, kärlek och känslighet.
De ler när de vill skrika.
De sjunger när de vill gråta.
Gråter när de är lyckliga och ler när de är nervösa.
De slåss för det de tror på. De står emot orättvisor.
De tar inte ett “nej” förrän de blivit övertygade att tro på en bättre lösning.
De ger av sig själva, för att familjen ska ha det bra.
De följer en vännina till läkaren om hon har läkarskräck.
De älskar villkorslöst.
De gråter när barnen öppnar sina ögon och de glädjer sig över sina vänner som lyckas.
De blir glada när de hör om födelser eller bröllop.
Deras hjärtan brister när en vännina dör.
De lider vid förlust av en kär vän, men de är starka när de tror att de ingen styrka har kvar.
De vet att en kyss eller kram kan läka ett brustet hjärta.
Men… det finns ett fel på kvinnan!
Hon glömmer vad hon är värd.
onsdag 14 januari 2009
I löv cookbooks!
Jag dricker inte alkohol, alls. Jag röker inte. Jag snusar inte. Är inte beroende av mediciner eller droger. Det jag är beroende av å andra sidan är kokböcker, handarbetsböcker och tidningar! Rejält beroende!
Jag hittade till och med en bokklubb för bara kokböcker och då var min lycka gjord. Det tillsammans med en bokklubb för pysselböcker och att jag prenumererar på pysselpaket gjorde att jag var i himmelriket varje månad! Numera kommer det bara hem pysselpaket för jag har inte råd med kok- och pysselböcker längre.
Men det hindrar inte mig från att smita in till antikvariatet stup i kvarten och leta upp kokböcker och pysselböcker. Numera är jag så välkänd i en butik att så fort jag dyker upp så berättar ägaren för mig vilka nya böcker som finns inne som kan vara av intresse för mig. :-)
Och böckerna kostar 20-80:- styck vilket gör att man kan få med sig en hel del hem om man har tur. :)
Påbörja en ny karriär?
Jag har en högskoleutbildning inom mitt drömyrke och även om jag för tillfället är arbetslös så har jag ingen tvekan om att jag kommer att få ett jobb inom detta fält inom en kort tid. Jag har hittills aldrig varit arbetslös mer än 4 månader innan jag fått ett långvik. Att jag gått hemma sedan mitten av augusti utan jobb har att göra med att jag för tillfället är sjukskriven.
Men i många år har jag drömt om att testa mina vingar inom ett helt annat område. Det är inget jag skulle vilja sysselsätta mig med på heltid men det skulle vara kul att göra det på en hobbynivå.
Sedan en lång tid tillbaka har jag haft ett mantra att jag vill inte sitta på ålderdomshemmet och se tillbaka på mitt liv och se tillfällen som jag aldrig tagit vara på eller ångra val jag aldrig gjort och jag tror att just det här kommer att vara något jag kommer att ångra enormt om jag inte vågrar testa och se.
Så är ju bara frågan hur man gör för att hitta material, leta upp kunderna och marknadsföra mig, deklaration och bokföring. Bokföring kan jag men jag tror att det som har stoppat mig hittills är att jag verkligen är livrädd för skattemyndigheten och att jag skulle göra fel på en deklaration och få problem. Det kanske är en irrationell rädsla, dock har jag haft den i många år men nu känns det som om jag behöver ta itu med det här och verkligen försöka.
Men i många år har jag drömt om att testa mina vingar inom ett helt annat område. Det är inget jag skulle vilja sysselsätta mig med på heltid men det skulle vara kul att göra det på en hobbynivå.
Sedan en lång tid tillbaka har jag haft ett mantra att jag vill inte sitta på ålderdomshemmet och se tillbaka på mitt liv och se tillfällen som jag aldrig tagit vara på eller ångra val jag aldrig gjort och jag tror att just det här kommer att vara något jag kommer att ångra enormt om jag inte vågrar testa och se.
Så är ju bara frågan hur man gör för att hitta material, leta upp kunderna och marknadsföra mig, deklaration och bokföring. Bokföring kan jag men jag tror att det som har stoppat mig hittills är att jag verkligen är livrädd för skattemyndigheten och att jag skulle göra fel på en deklaration och få problem. Det kanske är en irrationell rädsla, dock har jag haft den i många år men nu känns det som om jag behöver ta itu med det här och verkligen försöka.
tisdag 13 januari 2009
Bord duka dig.
Apelsinklyftor, nybakade scones, pålägg, mjölk och oboy står och väntar ute i köket. Tänk om det ändå hade varit en liten fe som smygit in under natten och bakat brödet. Fast jag kanske ska byta namn till Tingeling istället. :)
Nybakt bröd till frukost är faktiskt något jag bjuder på ganska ofta i mitt hem.
Kolla in mina tråkiga köksmöbler. Jag fick inte med några möbler alls förutom barnens säng när vi flyttade så jag har fått möbler donerade från höger och vänster. Köksmöblerna kommer från min pappa och de är runt 30 år gamla.
Jag funderar på att klä om stols- och soffdynorna och passa på att stoppa dem lite extra, måla allting vitt och på bordsskivan funderade jag på om jag kunde göra egna vykort med recept på olika maträtter som jag själv skriver ut och sedan lackera hela ytan med båtlack.
Det om något skulle ju vara ett väldigt personligt bord.
Nybakt bröd till frukost är faktiskt något jag bjuder på ganska ofta i mitt hem.
Kolla in mina tråkiga köksmöbler. Jag fick inte med några möbler alls förutom barnens säng när vi flyttade så jag har fått möbler donerade från höger och vänster. Köksmöblerna kommer från min pappa och de är runt 30 år gamla.
Jag funderar på att klä om stols- och soffdynorna och passa på att stoppa dem lite extra, måla allting vitt och på bordsskivan funderade jag på om jag kunde göra egna vykort med recept på olika maträtter som jag själv skriver ut och sedan lackera hela ytan med båtlack.
Det om något skulle ju vara ett väldigt personligt bord.
söndag 11 januari 2009
Färdig! Kom och torka!
*hehe* torka golv alltså för jag är klar med städningen. Det är väl en av fördelarna med att bo trångt - det går fort att städa: nackdelen är att om 2 saker ligger på fel plats så ser det ut som om en tornado svept in genom lägenheten. :-)
Jag vantrivs verkligen när det är rörigt hemma men pga mitt nuvarande tillstånd så har jag ofta svårt att börja någonstans för hjärnan går i baklås när jag blir lite för stressad och jag vet inte vart jag ska börja. Det har medfört att jag har saktat ner tempot på mitt liv och jag börjar äntligen att uppskatta ett lugnare tempo för jag behöver inte ha tio projekt på gång samtigt, jag duger bra som jag är ändå. :)
För ett tag sedan gick jag med i en lista som heter FlyLady där man får små uppdrag varje dag att utföra och en fin liten lista på dagliga rutiner gällande städningen. Följer jag denna lista så klarar jag mig galant men så fort jag avviker från den så brakar det åt skogen. Okej då. Överdriver kanske lite då. :) Det tog en timme att städa hela lägenheten vilket egentligen inte är så farligt med tanke på att jag har ändå städat 5 rum: sovrum, kök, hall, vardagsrum och badrummet.
För den som inte redan vet det så drabbades jag av en akut kris i somras efter att jag hittade min mans profil på en sexkontaktsite och allt vad det sedan innebar för oss som familj. Jag använder bloggen: "En singelmammas överlevnadsdagbok" som terapi för att skriva av mig i. Länken dit finns bland länkarna till höger till alla mina bloggar.
lördag 10 januari 2009
Projektet en-bild-i-timmen är avslutad.
Det kändes lite knepigt att gå omkring med telefonen i högsta hugg. :) Jag ställde larmet en timme framåt hela tiden för annars hade jag missat att kolla på klockan. Det som slog mig runt 10-11 var att jag faktiskt hade varit vaken så många timmar för det kändes som om det fanns betydligt fler bilder än timmar än så men på något sätt stämmer det.
Så det här var en lördag med barnen hemma. En barnfri lördag skulle bli även mindre varierande att titta på eftersom det är då jag försöker vila och jag passar på att läsa väldigt mycket. Men en vanlig vardag borde vara mitt nästa försök men det får bli lite senare.
Jag vet inte varför jag kom att tänka på det här projektet. Det finns en site dedikerad till enbart detta. Antingen har idéen legat och grott i bakhuvudet på mig under en lång tid eller så letade jag bara efter en ursäkt att få leka lite med kameran, grafik och bloggen lite. :)
Troligen är det en blandning av allt det jag nyss nämnde.
De som antog utmaningen var
Det här är min dag
timme för timme dokumenterar jag idag min vardag och jag lägger bilderna i min vänstra spalt.
Mitt liv är allt annat än glamoröst men jag gör så gott jag kan. :) Så idag är det lördag och jag hade hoppats på sovmorgon men icke då. Redan 6:30 kröp dottern upp i min säng och meddelade att det var dags att vakna och jag som hade hoppats på lite sovmorgon i alla fall.
I skrivandets stund håller jag på att tina bröd i ugnen. Vi har ingen mikro så jag får göra så här istället men ska jag vara ärlig så föredrar jag det här sättet. Det luktar nu nybakt bröd här hemma och jag vet att brödet kommer att ha en härlig skorpa efter upptiningen i ugnen.
Önskar mig själv och mina barn en smaklig måltid. :)
Mitt liv är allt annat än glamoröst men jag gör så gott jag kan. :) Så idag är det lördag och jag hade hoppats på sovmorgon men icke då. Redan 6:30 kröp dottern upp i min säng och meddelade att det var dags att vakna och jag som hade hoppats på lite sovmorgon i alla fall.
I skrivandets stund håller jag på att tina bröd i ugnen. Vi har ingen mikro så jag får göra så här istället men ska jag vara ärlig så föredrar jag det här sättet. Det luktar nu nybakt bröd här hemma och jag vet att brödet kommer att ha en härlig skorpa efter upptiningen i ugnen.
Önskar mig själv och mina barn en smaklig måltid. :)
fredag 9 januari 2009
Nystart
Hela den här dagen har känts som en nystart. Jag har som synes ändrat nästintill allt i bloggen. Jag har inte skrivit koden för att få tre spalter men jag har gjort bakgrunden och även min header. Nu när jag inte längre har PSP på datorn så har jag insett att photobucket + microsoft office picture manager + paint.net är det enda jag behöver. :)
Jo jag skrev att det kändes som en nystart idag. För första gången på väldigt många månader känner jag mig fridfull. Det är en känsla så ovanlig för mig att jag knappt kom ihåg hur den känns. Det märks att jag har fått tillbaka min kreativitet och längtan efter att skapa. Till och med städningen var rofylld och tro mig, jag brukar inte tycka om att städa även om jag mår dåligt när det är rörigt hemma. Jag vet.. jag är en komplicerad figur. *ler*
Jo jag skrev att det kändes som en nystart idag. För första gången på väldigt många månader känner jag mig fridfull. Det är en känsla så ovanlig för mig att jag knappt kom ihåg hur den känns. Det märks att jag har fått tillbaka min kreativitet och längtan efter att skapa. Till och med städningen var rofylld och tro mig, jag brukar inte tycka om att städa även om jag mår dåligt när det är rörigt hemma. Jag vet.. jag är en komplicerad figur. *ler*
måndag 5 januari 2009
"Mamma, vad ska vi göra idag?"
Även om jag är en kreativ person så händer det även den bästa att fantasin tryter och hjärnan har för länge sedan rymt fältet och så står man där med två barn som har tröttnat på sina leksaker. För mig är det även viktigt att umgås hela familjen och bara ha kul för det stärker banden mellan alla familjemedlemmar.
Häromdagen såg jag ett tips i en bok om just dessa dagar man absolut inte kommer på något att göra - att göra en aktivitetslåda. I denna låda lägger man ner olika förslag på aktiviteter och så drar man en aktivitet att göra just denna gång.
Jag har själv inte kommit längre än:
* baka chokladbollar
* blåsa såpbubblor
* göra sockerljus
* spela Alfapet
* spela kort
* göra konstverk
- sockermålning
- blåsmålning
- fingerfärg
- måla med munnen
* pyssla i saltdeg
* grilla korv och pinnbröd
med mera
Jag har en uppsjö av böcker med tips och idéer själv men jag tänkte göra ett par vändor in på skapligtenkelt.se också för att hitta fler tips.
Jag tar gladeligen emot tips och idéer från andra. Mitt enda krav är att det ska vara lämpligt för både en 4- och en 8-åring i största möjliga mån samt att det är billiga aktiviteter och med material man oftast har hemma.
Häromdagen såg jag ett tips i en bok om just dessa dagar man absolut inte kommer på något att göra - att göra en aktivitetslåda. I denna låda lägger man ner olika förslag på aktiviteter och så drar man en aktivitet att göra just denna gång.
Jag har själv inte kommit längre än:
* baka chokladbollar
* blåsa såpbubblor
* göra sockerljus
* spela Alfapet
* spela kort
* göra konstverk
- sockermålning
- blåsmålning
- fingerfärg
- måla med munnen
* pyssla i saltdeg
* grilla korv och pinnbröd
med mera
Jag har en uppsjö av böcker med tips och idéer själv men jag tänkte göra ett par vändor in på skapligtenkelt.se också för att hitta fler tips.
Jag tar gladeligen emot tips och idéer från andra. Mitt enda krav är att det ska vara lämpligt för både en 4- och en 8-åring i största möjliga mån samt att det är billiga aktiviteter och med material man oftast har hemma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)