Optimistens bekännelse

Om det är något jag inte är just nu så är det "en optimist". Det har varit lite för många negativa turer under året som gått och det var ett tag sedan jag skrattade, riktigt och öppenhjärtigt.

Så en dag fick jag "the optimists creed" hemskickat till mig (klicka på bilden för att se texten alt http://i73.photobucket.com/albums/i209/pernedlorien/creed.jpg).




Det kanske är dags att börja arbeta sig igenom dessa löften en efter en.

Nyårslöfte 2009

Hur många nyårslöften har man gett genom tiderna? Gå ner i vikt? - en vecka efter nyår sitter man där med chokladkakan i högsta hugg och det nyinköpte medlemskortet till gymmet förblir outnyttjat. Träna inför tjejloppet? - okej, tog mig ner till ICA men sedan var det stopp.

Jag tänkte faktiskt göra ett nyårslöfte i år och här idag bestämde jag mig för vad det är jag tänker prova på. Jag ska göra mitt bästa att börja meditera varje dag och även lägga in pyssla-om-mig-själv-dagar. Det här året ska bara handla om mig och barnen, tänker inte lägga ner den minsta energi på att hitta en ny man utan jag behöver hitta mig själv, veta vem jag är. Hela min identitet raderades under mitt äktenskap. Jag kunde aldrig hitta mig själv i det destruktiva förhållande jag befann mig i. Jag vägrar att återigen sätta mig i den sitsen för jag är värd så mycket mer än det jag fick under den tid jag var gift. Varför ska jag vända ut och in på mig själv för att se till att han får det han vill och på samma gång förneka både mig själv och två barn lycka men tyvärr var det precis det jag gjorde. Jag ville inte alls bo på den ort vi bodde, han blev arg när jag lämnade orten för att åka till en annan stad för att träffa mina vänner för det kostade för mycket. Att han sedan spenderade otrolig mängd timmar på gymmet samt en halv förmögenhet i kosttillskott var en annan femma för det handlade ju om honom. *suck* Varför stod man ut med det egentligen? Det handlade alltid om honom. Han kunde sitta timmar vid datorn den dag vi skulle iväg och träffa svärföräldrarna. Vid lunchtid började jag klä barnen men då meddelade han att han tänkt åka iväg och träna någon timme senare så ca 4 timmar senare kunde vi äntligen sätta oss i bilen för då hade han suttit sina 6-8 timmar vid datorn och spenderat ca 3 timmar på gymmet räknad färden dit och hem, träning och dusch. Vi andra kom alltid i sista hand. Ska jag ta upp alla exempel genom årens lopp blir det här en 60 sidor lång uppsats istället. Nä nä. Så roligt ska vi inte ha.

Det fanns nyligen en man som var intresserad av mig men han skrämde slag i mig när han berättade om vad han hade köpt dagen innan: han hade inhandlat två stora flat-screens kontant, en helt ny bil och en del andra leksaker. Han skröt om sin inkomst och att han hade råd att köpa vad han ville. Där och då började jag må fruktansvärt illa för det påminde mig om en tid då hans elektroniska leksaker var det enda som betydde något och de höll på att ruinera oss fullständigt men han skulle ha mer och mer. Jag bröt all kontakt med den här mannen som köpt två teveapparater och annat skoj till sig själv för det här kändes obehagligt bekant.

Jag är hellre fattig och lycklig än att leva i ett förhållande där hemmabiosystem och dyra saker som inköps på avbetalning till kostnad av lycka och det enda som sker är en krossad ekonomi, problem, bråk och egoism.

Fast jag tänker nu i år vara egoistisk för min egen och för barnens skull. Det är en stor skillnad på känslomässig egoism och finansiell egoism i mina ögon.

Forma din framtid idag

Det är temat för årets Bolliaden för UM + UK. Man kan beskriva det som en ungdomskonferens för LDS-tonåringar 14-18 år gamla. Tillsammans med alla ledare och funktionärer är vi ca 280 personer och jag står i köket! Jag har precis klarat av middagsserveringen samt nattmackan och jag är helt färdig! Mina fötter känns som två blyklumpar och min kropp är som överkokt spagetti men jag är ändå hemma och bakar bröd.

Varför bakar jag bröd kvart i 1 på morgonen? Jo även om vi har en cateringfirma som sköter matlagningen till oss så hade de grovt underskattat hur mycket smörgåsar tonåringar äter vilket gjorde att de 16 limpor vi hade har helt tagit slut. Även om vi hade ransonerat brödet hade det ändå inte räckt till frukosten i morgon så nu håller jag och en till matansvarig på och bakar bröd för 8 i morgon bitti ska frukosten stå klar och det är exakt då som lilla butiken på orten öppnar och vi har ingen chans att skjuta på frukosten för dagen är fullspäckad av aktiviteter och sport.

I morgon kväll ska vi ha en dans med ABBA-tema och det var mitt förslag! Jag är otroligt lycklig över att mitt förslag på temat var det som godtogs. Det är så att varje kväll mellan 19-00 så är det dans - pardans - för ungdomarna och varje kväll har dansen ett nytt tema. Idag var det "kom som du är", i morgon "ABBA" och sedan blir det faktiskt en Nyårs-bal med fin mat och sedan dans i balsalen där flickorna har vackra klänningar och killarna är så stiliga i sina finbyxor och skjortor. :)

Farewell to Harry

Genom en slump fick jag höra talas om filmen "Farewell to Harry". Utan specialeffekter, stunts, terrorister eller aliens som i vanliga fall utgör en stor del av filmerna från USA var denna annorlunda. Det var en enkel film med ett enkelt budskap men med ett djup jag inte trodde var möjlig. Om en vänskap olik andra i en svunnen tid då de hade tid att ta promenader längs med stranden och bara sitta och titta ut över vattnet. En film om drömmar som passerat och uppfyllandet av nya. Om möten med människor som förändrar ens liv.

En mans dröm om att skriva den stora novellen möter mannen som vandrar omkring i hattfabrikens korridorer som ett ensamt vålnad där endast minnena av en svunnen tid är hans enda sällskap. Tillsammans skapar de en fantastisk historia om vänskap, hopp, brustna drömmar och kärlek. Joe Flanigan är helt lysande som Nick Sennet, författaren som tar jobb som biografansvarig samtidigt som han planerar att skriva the story of his lifetime och William Hall Jr, Harry, en man med smak för dålig Whiskey och med en sällsam humor lyser han upp vardagen i hattfabriken.

Helt enkelt handlar filmen om en författare som hittar sin livs historia i sin väns sista kapitel och den här filmen berör mig om och om igen var gång jag ser den.

I filmens underbara värld.

Genom det skådespel vi aktivt kan välja att förgylla vardagen med finns det för mig en del som står ut lite extra. Det behöver inte handla om snygga specialeffekter, undersköna miljöer eller kända skådespelare utan för mig är det något annat som gör att jag fastnar för en film. Något i filmen som berör mig på ett sätt jag inte kan förklara och genom detta förändras något i mitt djupaste inre. Under kategorin "film" tänkte jag skriva om filmer som betyder något speciellt för mig.

Tid för förändring.

Varje människa upplever ett tillfälle i livet då allt ändras.

Är det en stilla röst inom oss som sakta smeker våra sinnen eller är det en röst som skriker fullt ut i panik? Alla genomgår vi en sakta förändring. Alla delar av vår vardag bildar ett livets pussel och alla bilder är olika för det finns inte två identiska livshistorier. Det finns alltid tid för förändring och nya delar av bilden att fokusera på. Vi kan se på pusslet i helhet eller i sina individuella delar ifrån olika perspektiv. Tar jag bort en pusselbit så tar jag bort en del av min historia, en del av min personlighet och någonstans inom mig så förändrar jag mig själv.

Ibland känns det så lätt att tänka att hur enkelt vore inte livet om man bara kunde välja att inte minnas vissa händelser eller om man kunde forma om sin egen historia men på gott och ont så har alla händelser i mitt liv, positiva som negativa, format mig till den kvinna jag är idag.

Den väg vi vandrar är aldrig helt rak.

Det kommer alltid att uppstå hinder i vår väg och vi ibland är vi tvungna att välja en ny väg att gå. Vissa dagar går man delar av vägen tillsammans med någon, andra gånger är man ensam på livets väg. Hemligheten tror jag är att känna sig säker på sig själv utefter vilken av livets vägar man än må vandra.

När juldagsmorgon glimmar

"När juldagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå..." - så går den välkända julvisan och i barnens fall blev det så. Detta blev även första gången min dotter varit så här nära en häst, än mindre ridit på en.

Julen handlar inte om mat i överflöd eller gåvor för tusentals kronor. Julen handlar om frid, om familjen, om fantasi, drömmar och tindrande ögon. Julens stora budskap är enkelt: vi behöver alla bli bättre på att visa dem vi älskar hur mycket vi uppskattar dem.

Innan det är för sent.