Jag har fortsatt gå i terapi och nu har även exet följt med på vissa samtal tillsammans med mig, min terapeut och även min läkare har varit med på ett möte för att förklara vad det innebär att leva när man utsatts för en akut kris som jag, vilka biverkningar och effekter alla mina mediciner har. Inför varje möte har jag haft sådana ångestpåslag och jag får det bara av att tänka på att befinna mig i samma rum som honom. Ja, jag är livrädd för honom.
I början av november fick han för sig att han skulle ta med sig dottern hem och försökte ta henne från mitt hem. Jag stoppade honom och en vän lyckades till slut få ut exet ur lägenheten. Exet själv påstår att han försvarade sig från mig och att han försökte komma undan. Hur kommer det då sig att jag hade massor med blåmärken på båda överarmarna, ont i ryggen, höft och hals? Sedan är det lite intressant att han påstår att han försökte komma undan mig då jag, dottern och min mamma satt inne i ett rum och han utanför. Rättare sagt stod han och jag på var sida om dörren - han försökte trycka upp dörren som går inåt och jag försökte stänga den - undrar vem som egentligen försökte komma undan från vem?
Ett par dagar senare träffades vi hos terapeuten och då meddelar exet om att han inte tänkte lämna tillbaka barnen utan han tänkte skriva över dem så att de skulle bo hos honom och gå i skola och förskola där. Ev kunde han tänka sig att överlämna barnen till ett par vänner till oss som bor här men vännen inflikade snabbt då att då har jag rätt att hämta barnen. Det slutade med att min terapeut försökte förhandla med exet om att han skulle lämna tillbaka barnen på det villkoret att jag och terapeuten hade daglig kontakt och att hon även gjorde hembesök hos mig. Ärligt talat så var jag helt säker på att han för alltid skulle hålla barnen borta från mig och jag har aldrig haft en sådan ångestfylld helg som jag hade den gången. På måndag eftermiddag kom barnen hem till mig. Under all den här tiden hade även exet tagit ut sonen från skolan och bara sagt till läraren om att sonen skulle vara ledig utan att ta hänsyn till skollag eller något utan helt plötsligt var sonen borta och hade inte jag ringt skolan och pratat med läraren hade jag inte fått veta något.
Vad mer har hänt? Jo exet kutade direkt till både skolan och förskolan och pratade illa om mig vilket resulterade i att båda instanser ringde soc. Exet är så skadeglad för att JAG ska ha 2 anmälningar på mig. Det han inte inser är att det inte är jag som har dem på mig utan det är anmälningar angående barnen och han är en förälder så i praktiken så har han även lyckats få till en anmälan på sig själv också. Utredningen har inte startat ännu fast den inkom den 5/11 - samma dag som exet dundrade in i mitt hem och försökte ta med sig dottern.
Vad finns det mer att tillägga? Jag vet egentligen inte. Jag har mina bra dagar och mina dåliga. Det positiva är att jag har äntligen blivit bra nog för att kunna sitta längre stunder och pyssla med barnen, läsa högt ur böcker för dem, hitta på utflykter. Numera har jag även lyckats börja läsa igen. Det är en enorm skillnad för en kvinna som strax efter exets lilla stunt bröt ihop fullständigt och skakade okontrollerat. Under hela den här tiden har jag sett till att få hjälp och jag har tagit emot all hjälp som erbjudits både mig och barnen och jag har inte döljt en enda detalj i allt det här - hur än smutsiga detaljerna faktiskt är.
