En magisk värld

Mellan skolavslutningarna idag så passade jag på att låna boken "min morbror trollkarlen" vilket är den första boken i Narnia-serien och jag har aldrig läst den. Jag läste "Häxan och lejonet" med barnen i våras så jag tänkte ta denna som vår nya högläsningsbok. :) Det ska bli intressant. Jag kommer fortfarande ihåg hur min pappa läste "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" för mig och min bror när vi var små och hur jag älskade att krypa upp i sängen och lyssna till honom när han läste för mig och min bror. :)

Undrar hur många föräldrar det egentligen som läser högt för sina barn idag och då menar jag inte de som säger att de gör det fast det inte riktigt är sant... För mig är böckernas värld en magisk värld. En värld där man kan drömma sig bort och där man kan använda sin fantasi och vilka äventyr man får vara med om!

Jag lever faktiskt

Det var över två år sedan jag skrev sist vilket är väldigt intressant då jag egentligen älskar att skriva men mitt liv har gått från ena ytterligheten till den andra och det känns som om denna berg-och-dalbana aldrig kommer att ta slut.

Jag förlorade omgång 1 i tingsrätten och för snart ett år sedan stämde jag exet på vårdnaden av barnen.. vann en delvis vinst i att sonen nu flyttar hem på onsdag men dottern blir kvar hos pappan då tingsrätten valde att separera på helsyskon av någon konstig anledning men det är inte över ännu och vi kämpar vidare för att hon också ska få komma hem och äntligen få lite lugn och ro i själen.

Egentligen skulle jag behöva en spark i baken med jämna mellanrum så jag kanske kommer igång att skriva igen.. :)

Mitt i natten

och jag sitter och tittar på Ghost Whisperer.. och hela säsongen handlar om en sådan otrolig kärlek vars band inte ens döden kan bryta. Kommer jag någonsin att få uppleva något liknande? En sak vet jag att jag är hellre ensam än att leva en enda dag i ett kärlekslös förhållande där hela mitt jag bryts ner i småbitar, där jag förlorar mitt själv och där jag inte existerar längre. Jag levde så i nästan 9 års tid där jag levde som hans fånge där allt skulle göras utifrån hans önskningar och gjorde inte vi andra som han ville så  fick vi lida.

Hela tillvaron förutbestämdes utifrån honom och hans humörväxlingar. På en månad kunde han ha 2-3 bra dagar - resten av tiden var vi tvungna att hålla oss undan, låta honom få som han ville och vi kunde inte ens vara hemma. Nåde den som störde honom eller begärde att han skulle hjälpa till. Han förvandlade våra liv till ett levande helvete om och om igen och det tog flera veckor, upp emot månader och jag visste aldrig när det skulle smälla - bara att förr eller senare så smällde det.

Vid flera tillfällen fick jag fly från huset tillsammans med barnen för att sätta oss i säkerhet. Så varför stannade jag? Jag var den enda som kunde skydda barnen från honom när han satte igång.. om vi flyttade så skulle barnen bli tvingade att vara ensam tillsammans med honom och det skulle inte finnas någon kvar som kunde skydda dem för när han får sina utbrott så svartnar det för honom och han får otroliga utbrott och efteråt kommer han aldrig ihåg vad han gjort.

En ny hobby!

Nu har jag äntligen testat på och börjat få ordning på något jag har varit nyfiken länge på och det är geocaching! Jag registrerade mig på både den engelska och den svenska siten för detta och i 3 dagar har jag och barnen letat cachar! Idag gav vi oss på en cache med 6 ledtrådar som sedan skulle ta oss till slutstationen - vilket inte lyckades särskilt bra för jag fick nog inte till alla lösningarna som jag borde men det har varit otroligt skoj i alla fall.

Det enda jag har behövt förutom mig själv, kläder och skor har varit min smartphone och en cykel och sedan var det bara att ge sig ut och leta på gömmorna. :)

Geocaching (engelska)
Geocaching (svenska)

Vilken vecka!

Ja det har varit en varierande vecka - minst sagt.

I måndags tror jag hela personalstyrkan flippade ur fullständigt på olika håll omkring i skolan - själv fick jag en otroligt stressad lärare på mig som blev lite väl uppjagad. Själva händelsen var nog inte det hysteriska utan någon timme senare satt hon, jag och ytterligare en kollega och pratade om allt som hänt och vi skrattade så tårarna rann! Det är så härligt att arbeta med personer med självdistans och som kan skratta åt sig själv. :)

Nere i personalens gemensamma arbetsrum hade ett par andra kollegor minst lika roligt när de först seriöst skulle skriva ner en inbjudan till arbetets julfest.. och som alla kan förstå så är det inte en bra idé att försöka göra något sådant när man är trött och vi övriga fick superkul när vi sedan läste inbjudan som kom på mailen dagen efter.

I onsdags var jag precis på väg att avsluta dagens första lektion då jag hör brandlarmet. Dagen innan hade jag och en kollega pratat om brandövningar så jag plockade på mig telefonen, nycklarna och låste dörren till rummet och gick iväg med mina elever och lämnade av dem vid sina klassrum så de kunde hämta kläder och så.. eftersom jag har specialundervisning så hade jag ingen egen klass. Nere i personalens kapprum står vi en hög personal och plockar på oss skor, jackor, mössor och vantar och pratar och skrattar.. jag tänker i mitt stilla sinne att vi skulle ha brunnit inne för länge sedan om detta var på riktigt.. en dag med -22°C så kändes det som om det inte direkt var den bästa dagen att köra en brandövning... alla kom ut och allt gick bra - när vi inser att detta inte var någon övning! :)

Det hade blivit en liten rökutveckling i ett av rummen intill mitt och detta hade utlöst brandlarmet. Det var absolut ingen fara och vi skrattade alla gott åt det hela efteråt och vi fick en helt improviserad brandövning och allt gick superbra. :) Det var inte förrän efteråt som vi alla kom att tänka på att kvinnan som är den som är ålagd ansvaret för att sköta brandövningarna var hemma sjukskriven den dagen. :)

Jag måste säga att jag var superimponerad över våra elever och hur duktiga de var och hur smidigt allt var och även om det var 22 grader kallt så var det ingen som klagade.

När katten är borta...

fast den här gången är det mer att "när människan är borta dansar katten på bordet"..

Jag hade inte plockat bort riktigt allt från frukosten utan glömt kvar en smörkniv vi använt för att bre ut räkosten med.. kommer in i köket och ser en otroligt nöjd katt slicka sig runt munnen och framför Alvins fötter ligger en numera renskrapad smörkniv. :)

Det blir diskmaskinen nästa för den kniven även om den ser ren ut! :D

Vinterland

Finns det något härligare än en kopp varm choklad efter ett par timmar ute i pulkabacken? Jag tror inte det om jag ska vara ärlig.

Det har snöat kraftigt i över en veckas tid och det fortsätter i samma takt. Jag hade tänkt åka in till Leklandet med barnen idag men jag vill inte ge mig ut på vägarna så vi stannade hemma och gick till pulkabacken istället.

Annat än det har det varit lugnt. Jag är förkyld och känner att jag behöver ta det lugnt i helgen men jag har letat på lite mer kläder och skor till ett barn som är i behov av sånt. Mina barn har så mycket kläder att de inte skulle sakna att en kasse kläder försvinner och barnet i fråga som skulle donera kläder fick själv vara med och välja ut vilka kläder det andra barnet behöver.

Det känns så bra att veta att jag kan hjälpa någon annan och där saker - i detta fall kläder - kommer till bra användning. Tillsammans med en kollega har vi nu samlat ihop idrottskläder + skor, vanliga kläder och ett par vinterstövlar.. allt som det här barnet saknar.