måndag 30 mars 2009

Alla goda ting äro tre.

För någon vecka sedan ramlade en förskollärare på dotterns förskola och slog sig illa. Av en slump var jag på vårdcentralen den dagen och skulle äntligen få träffa en läkare pga min ständiga huvudvärk men när jag hör hur länge den här kvinnan skulle vara tvungen att vänta på en läkare gav jag henne min tid och bokade in en ny tid till mig själv.

Dagen efter dog min bil mitt inne i centrala delarna av stan, mitt under rusningstrafik. Det visade sig att lampan som signalerar att bensinen börjar ta slut slutat att fungera och jag hade alltså fått motorstopp. Jippiii! Den eftermiddagen åkte en vän och hämtade min dotter och en annan vän kom med en dunk bensin till mig så jag kom hem. Stort tack till Johan och Helena! Och tack även Sara som kom med Helena hem till mig senare med en otroligt god kladdkaka!

Idag fick jag en chans att återgälda hjälpen fast inte till dem. Jag var bara tvungen att åka och köpa ny kattsand idag och när jag ska hoppa in i bilen igen och åka hem ser jag ett kontokort på backen. På kortet stod innehavarens namn men även vilket företag h*n arbetar vid.

Så jag tog med mig kortet hem och letade upp information om företaget på nätet och det låg ute två platsannonser och båda två hade den här personen som kontaktperson så jag ringde och för bara någon minut sedan kom h*n förbi och hämtade sitt kort.

Jag fick en ficklampa för besväret. Lite kul faktiskt för här hemma kör vi med mörkerkurragömma där alla gömmer sig och den som letar måste leta runt i ett kolsvart hem med endast en ficklampa till hjälp! :)

Det här kommer för övrigt att bli en tidigt kväll ikväll. Det känns som om jag sovit 5 minuter sammanlagt i natt för dottern har hostat så häftigt och jag har drömt riktigt konstiga drömmar. Det var inte ens att tänka på att åka till jobbet i morse - jag skulle ha slocknat bakom ratten av ren utmattning och sömnbrist.

söndag 29 mars 2009

My child.

Before you were conceived I wanted you
Before you were born I loved you
Before you were here an hour I would die for you
This is the miracle of life.
Maureen Hawkins

lördag 28 mars 2009

Smärtande rygg men glad ändå!

Det här senaste dygnet har varit ett av de mest förvirrade när det gäller rutiner. Slocknade av ren utmattning runt 9 på kvällen och sov till 1-tiden på natten. Sedan var jag vaken till runt 7 och somnade om igen.

Jag passade på att mysa lite i soffan när jag vaknade men efter det satte jag igång och pysslade.

I ett par dagars tid har jag funderat på en sagotavla att ta med till jobbet. Jag köpte 2 stora ark papper och delade dem på mitten och satte ihop dem alla 4 efter varandra. På ena sidan har jag målat ett helt sommarlandskap med
skog sjö bäck/väg/bro samt stuga
PhotobucketPhotobucketPhotobucketPhotobucket


och dessa 4 delar kan man vika så man kan använda 1, 2, 3 eller alla 4 delarna till en och samma saga.

På baksidorna har jag gjort 4 helt olika dekorationer:

vinterlandskap sångstund hus samt en del som är neutral med ett snöre tvärs över sidan längst upp.

PhotobucketPhotobucketPhotobucketPhotobucket

Nu är jag förberedd för samlingar ska ni se! Jag har gjort i ordning flera sagor, sångkort och rim & ramsor och dessa är laminerade och jag sätter fast dem med häftmassa på tavlan. Hela tavlan är för övrigt inplastad helt och hållet med bokplast.

Jag älskar att pyssla men nu har jag så ont i ryggen att det känns som om jag håller på att gå av på mitten!

torsdag 26 mars 2009

Att stå på benen

Mitt liv har varit ett rent helvete sedan maj 2008! Det finns inget annat ord att beskriva denna situation egentligen.

Jag har mått fruktansvärt dåligt men även mitt i den värsta krisen har jag ändå fortsatt kämpa även det varit otroligt tungt mellan varven. Det känns som om hela den här tiden har varit kantade av bakslag på bakslag och just nu när allt känns lite lugnare går jag bara och väntar på nästa käftsmäll.

Det är flera som sagt till mig att det är otroligt att jag fortfarande står på benen och dessa personer känner mig på olika sätt i det riktiga livet.

Om jag tänker tillbaka på mitt liv så borde jag vara missbrukare av något slag. Jag skulle kunna ge ut en bok enbart om allt som hänt sedan jag född blev. Tyvärr skulle den bli ganska deprimerande att läsa för de stackars få läsare som orkar ta upp denna bok och ge sig i kast med den.

Fast för att återgå till missbrukarteorin.. jag röker inte - har aldrig testat, jag dricker inte en enda droppe alkohol och har inte gjort det på nästan 11 år och jag har aldrig testat några droger! Jag fick inte heller barn som tonåring och jag har även genomfört en högskoleutbildning och arbetar idag inom ett område om kräver en hel del stresstålighet och ansvar och jag har alltid skött mitt jobb.

Egentligen borde jag inte vara den kvinna jag är idag men jag vet inte varför jag lyckats behålla fotfästet genom varje händelse som livet utmanar mig med.

Vilse i ... pannkakan?

Den här dagen började dråpligt och slutade i skratt.

Mitt jobb innebär att jag går omkring på olika förskolor och första gången jag ska till en ny förskola ska jag ringa dagen före och få morgondagens jobbtider men jag glömde liksom av att ringa igår.

Halvt medvetslös stapplade jag upp tidigt i morse, duschade och klädde barnen innan 6.30. Sonen fick våfflor att äta till frukost och då ringde jag till förskolan som stod på dagens schema för att prata med dem. Fick besked att återkomma efter klockan 7 när personalen börjat komma in till jobbet.

Så strax efter 7 ringer jag upp dem igen och de hade ingen aning om att de skulle få in mig idag och de hade inte heller något behov av det. Förvirrad som jag var ringde jag till min chef som var lika fundersam även hon. Efter mycket om och men upptäcker vi att hon skrivit en förskola på mitt schema men en helt annan förskola på hennes schema och jag skulle till en helt annan förskola.

Så jag ringer dit och det visade sig att de på den här förskolan varit lite fundersamma över dagens vikarie. Så vanan trogen och med vetskapen av att jag alltid lyckas köra vilse skrev jag ut en vägbeskrivning och karta från Eniro och gav mig iväg.

Alla som känner mig vet att jag inte är den person som bör ge sig ut i främmande terräng - speciellt inte under tidsbrist för jag och lokalsinne är något som inte hör ihop med varandra. Jag börjar bra men hamnar ganska snett - två gånger i samma område! Det jag inte visste var att jag bara var några få hundra meter från den väg jag skulle vara på och jag kör tillbaka och börjar om från början!

Till slut inser jag att jag i alla fall hittat rätt väg men inte ett enda vägnamn kunde jag hitta och jag började här fundera på att istället för att betala av lite på bilen så ska jag köpa en GPS för skatteåterbäringen!

Slutligen hamnade jag vid sopstationen och här gav jag upp! De på dagens förskola hade ingen aning om vart jag befann mig och jag kände att det här inte var min dag men så inser en av pedagogerna att jag var nästan hemma hos henne - och återigen bara några få hundra meter från den plats där jag borde befinna mig på.

Hem gick det mycket lättare! Hade bara någon gett mig 3 enkla instruktioner om hur jag skulle köra hade jag hittat rätt direkt!

Det jag har lärt mig av alla dessa turer i denna nya stad är att jag faktiskt kan! Jag får inte längre panik och inte heller känner jag mig överdrivet stressad när situationer som dessa inträffar. Det står mer och mer klart att jag är en helt annan person idag än den personen jag var tidigare och jag har utvecklats enormt och jag är en helt annan kvinna idag!

Vilken känsla!

onsdag 25 mars 2009

Vad göra med 5000:- ?

Självklart var jag in och kollade min deklaration och det första man gör är ju att kolla skatteuträkningen och jag fann att jag hamnar på 5000:- tillbaka på skatten.

Vad är det första man tänker på när det handlar om en liten extrainkomst på 5000:- ? Inte katten är det att betala av på billånet men det blir nog det jag kommer att göra så fort bilen blir min.

Vilket krångel det var med bilen egentligen. I augusti påstod exet att han försökte få över lånet på bilen till mitt namn så jag kunde ta över ägandeskapet på bilen men han sa att lånet nekades då jag inte har någon fast anställning.

Igår ringde jag själv in till finansfirman och uppgav att jag fortfarande inte har en fast anställning men på mindre än 2 minuter lyckades vi klara upp hur lånet ska hamna i mitt namn så att jag kan skriva över bilen på mig. Bilen och lånet står på exet och alla papper gällande bilen kommer till honom och sedan skickar han över dem till mig.. det blir lite krångligt i längden...

tisdag 24 mars 2009

Återvinning.


Denna har jag precis gjort klart på förskolan jag jobbar på idag. En mjölkkartong och toalettrulle blev ett torn. Jag har det mest givande jobbet man kan tänka sig. :-)

söndag 22 mars 2009

Stress vs Borderline

Okej jag kan tydligen inte släppa det här med den där sk vännen som ställde en borderline-diagnos på mig genom att enbart använda Internet som källa. :) Men sån är jag - finns det något jag undrar över så forskar jag på det istället. Jag antar att det är mitt sätt att bearbeta saker och ting innan jag kan släppa dem helt.

Jag snubblade över siten stressmottagningen.nu och hittade bland annat dessa länkar om Utmattningssyndrom & Kroppsliga signaler och det kändes som om det stod stämplat "Seven" rakt över sidorna.

Min läkare menade på att jag drabbats av en akut kris och som jag tolkar det så handlar det till stor del av stress av olika faktorer, eller kan jag vara helt ute på vift när jag tänker så?

Utmattningssyndrom – sjuk av stress utan återhämtning hittade jag också. Här fick jag in full pott! :)

Det skulle aldrig falla mig in att ställa en egen diagnos på mig själv men detta känns mer troligt än borderline.

Typ A, B eller D? *harkel* Här försöker jag lönlöst påstå att jag inte är en typ A-personlighet. Men jag misslyckas ganska bra. :)

Stress och utbrändhet
Psykiskt trauma: Krisreaktion
Psykiskt trauma: Vanliga efterverkningar & Psykisk ohälsa efter traumatiska händelser

Kriser

Dissociation (psykologi)

lördag 21 mars 2009

Äntligen helg! :)

Fast jag klagar inte. Jag älskar verkligen mitt jobb och mina lediga onsdagar gör att veckan inte känns så lång.

Det som är bra med att arbeta så som jag gör och går omkring på olika platser - det är sällan man blir kvar hela 8 timmar, speciellt om man ska jobba sent. Idag skickades jag hem 45 minuter innan jag skulle sluta.

Jag åkte och hämtade upp barnen och smet in till köpcentret och handlade lite. Det slog mig när jag och barnen var och handlade hur mycket vårt förhållande till varandra har förändrats om jag tänker på hur det var för ett år sedan.

Idag är det så mycket mer skratt och bus i mitt hem. Varje dag berättar barnen för mig att de älskar mig och jag berättar för dem hur speciella de är och hur mycket jag älskar dem.

När jag och Emma skulle gå och hämta Erik på fritids så kom hon och sa "mamma, jag gillar dig" och mitt hjärta smälte. Men det är de små sakerna som gjort den största förändringen hos oss. Vi står varandra så mycket närmare nu och barnen är så öppna med sina tankar och funderingar.

Varje dag är fylld av ren kärlek. Allt tjafs, alla bråk och alla irritationsmoment är helt bortblåsta och jag tror inte jag har varit så här lycklig på 10 år.. vilket säger en hel del...

onsdag 18 mars 2009

En förälders värsta mardröm...

Hela vår lägenhet luktade pannkakor i morse! Jag stekte pannkakor till Eriks utedag med skolan, Emma ska ha utedag med förskolan i morgon och även tillräckligt med pannkakor för att de båda skulle få lite till frukost.

Erik ville iväg till skolan och jag skickade iväg honom lite tidigare än vanligt. Eftersom jag är ledig idag så myste jag och Emma lite. Vi tog tid på oss att göra oss i ordning då jag helt plötsligt hör telefonen.

Det var Eriks speciallärare som ringde och frågade hur det var med honom idag. Jag kände mig otroligt förvirrad och funderade varför hon undrade. En snabb tanke for genom huvudet om att Erik hade haft växtvärk i knäna igår och han fick alvedon innan han gick till skolan.

Men jag får veta att läraren som är med barnen i skolskogen ringt och sagt att de inte kunde hitta Erik och att han inte varit med på bussen. Jag kunde inte tänka mig att han missat bussen men frågade om han var kvar på skolan. Då berättar hon att alla hans klasskompisar som var kvar på skolan letat efter honom där men han fanns ingenstans.

Inom ett fåtal minuter hade jag fått på både mig och Emma kläder och vi sprang ut ur lägenheten som skjutna ur en kanon. Emma var gråtfärdig för hon blev väldigt orolig för sin bror och hos mig hade ångesten byggts upp sedan samtalet med specialpedagogen. Och den förvärrades ytterligen när jag inte heller fick tag i de två pedagoger som var ute i skogen med halva klassen!

Vi bor liksom knappt 200 meter från skolan och jag ser hela skolan från fönstrena här hemma. Efter ett varv runt området gick jag till skolan för att se om Erik i alla fall kommit dit och lämnat sina extrakläder och de hängde mycket riktigt på hans krok!

Så jag drog med mig in Emma i skolan och letade reda på Eriks lärare men då kom specialpedagogen och berättade att Erik var ute i skolan och att de tagit fel på två olika "Erik". Det kändes som om jag ville kräkas där och då för det var något fruktansvärt inte veta vart min älskade pojke fanns och sedan få höra att han är i säkerhet var en sådan otrolig lättnad.

måndag 16 mars 2009

Medbestämmande

Jag är en stark förespråkare för medbestämmande för barn. Inte bara på jobbet utan även i min familj. Barn växer i sin roll som blivande samhällsmedborgare och får ett ökat självförtroende till sin egen förmåga om de får vara med och bestämma - utifrån sin egen mognadsnivå.

Sedan vi flyttade har vi gjort stora förändringar i hur vi gör saker här hemma. Det finns vissa regler som jag enbart har behövt säga till om en enda gång - som tex att sonen får ha 2 vänner hemma och om vi inte ska bort eller något annat händer så behöver han inte fråga mig om de får komma hem till oss. I vårt hem är alla barn välkomna.

Sedan införde jag en ny liten regel ungefär samtidigt som jag började med min IBS-kost och det handlar om att eftersom jag inte äter samma mat som barnen så kändes det ganska självklart att barnen får vara med och bestämma lite mer över den biten. Varje vecka sätter vi oss ner och har ett familjemöte där vi pratar om vad barnen vill äta under den kommande veckan.

Och igår kom sonen och frågade när han får lön. Jag såg ut som ett vandrande frågetecken innan jag fattade att han menade veckopeng men innan jag hann säga något så började han prata om att han kunde göra saker hemma för att tjäna lite pengar.

Vi gjorde tillsammans en lista till Erik och en till Emma. Emmas är en väldigt förenklad version av Eriks. Som tex så tog Erik upp att han kunde städa sitt rum... för 100:- :) Där har vi en blivande affärsman! *skrattar*

Jag lyckades förhandla ner lönen till 5:- per utfört arbete och det handlar om att ta hand om sin tvätt, hjälpa till med disken, duka, hjälpa till med maten, mata katterna och liknande.

Fast nu börjar jag misstänka att han kommer att ruinera mig ändå även om det bara "kostar" 5:- per tjänst! Grabben har redan tjänat in 20:- på en dag!!! :)

Veckorna bara ramlar iväg!

Jag kommer så väl ihåg de första två veckorna jag åt strikt IBS-kost och jag trodde ärligt talat inte att jag skulle överleva denna kost - eller att jag skulle klara av att hålla den!

Igår var jag tvungen att kolla hur många veckor jag egentligen har följt denna kost utan att fuska en enda gång och jag har nu klarat av de magiska 6 veckorna!! Och jag har inte haft några problem med magen på en hel vecka.

Jag hade ont i magen i tisdags förra veckan men har nu fått veta att fler gått hem med samma sorts smärta jag hade och att deras smärtor gick över på precis samma sätt som min.

Nu kommer det roliga i kråksången! Jag som tidigare längtat efter att få börja äta annan mat igen har nu blivit livrädd för att så fort jag börjar äta något nytt så kommer problemen att komma tillbaka igen!

torsdag 12 mars 2009

Telefonterror! :)

Det finns inget bättre sätt att beskriva min dag idag! :)

Först ringde min nuvarande terapeut och pratade lite och då hade jag knappt hunnit till jobbet. När det samtalet var klart ringde psykologen och jag fick ur mig även mer av känslorna av irritation gällande den här situationen.

Innan lunch lyckades telefonen ringa igen och jag hör bara "hej det är Karin" och min knepiga hjärna fattade inte ens vem denna Karin var innan hon förklarade. :) Hon kommer för övrigt hem till mig i morgon för hon hade sett på mig att det var något som var fel sist vi träffades.

Sedan var faktiskt telefonen tyst under flera timmar, jag åker hem, hämtar barnen och börjar pyssla här hemma då det hela börjar om igen!

Först ringer min advokat och vi pratar gällande ärendet och vad jag kan göra nu och vad som ev kan hända. När vi lägger på hamnar jag i telefonen med ytterligare en advokat och vid det här laget ville jag nog bara skratta!

Nåja. På med telefonen och hör och häpna - jag ringer ett samtal! :) Helt otroligt!!

Tog det 30 minuter efter det samtalet som jag får ett sms där någon frågar om han kunde ringa... så det slutade med att jag avslutade dagen med ytterligare ett samtal med en jurist! :) Tre jurister/advokater på en dag! Slå det om ni kan! *skrattar*

Den sistnämnda har arbetat som jurist vid länsstyrelsen som handläggare och utredare gällande de fall som kommer in till dem från socialförvaltningen!

Och innan någon anklagar mig för att ha bara släppt barnen vind för våg så kan jag lugna era hårt pickande hjärtan att så inte var fallet. Första advokaten pratade jag med i knappt 20 minuter och då hade jag stängt in mig i ett rum för då pratade vi om saker som barnen inte skulle få höra.

Den andra varade kanske i 30 minuter men då hade sonen kompisar här och brydde sig inte ens om att jag existerade och dottern lekte med sina saker på behörigt avstånd - jag såg henne men hon hörde inget. Även om hon hade hört något så pratade vi inte om något känsligt utan allt som sades var bekräftelser av tidigare inlämnade dokument - advokaterna nämnde detaljer, jag bekräftade eller förnekade.

Samtalet jag gjorde och som varade under en längre tid skedde när barnen somnat och det gjorde även det sista.

Nu hoppas jag verkligen att resten av kvällen kommer att vara juristfri i alla fall.

Nu tänker jag slå mig ner och kolla in Gordon Ramsey en liten stund.

(jag vet att detta inlägg är en direkt kopia av inlägget i min andra blogg men detta beskriver min dag så bra) :)

söndag 8 mars 2009

Snacka om att sätta griller i huvudet på någon!

Jag var in på Ellos och beställde lite kläder till barnen och så skulle jag fylla i alla mina uppgifter. Av någon anledning vill inte siten ta emot mitt hemnummer och mitt mobilnummer - det som finns med efter att jag skrivit i dessa och klickat på klar är ett telefonnummer jag hade för 13 år sedan!

Vid det här laget har jag ändrat nummer kanske 4 gånger. :) Först kände jag inte igen numret så jag sökte upp det på eniro och det gick till en kille jag bodde ihop med under den tiden. Här har vi en man som var livrädd för datorer och teknik.

Nu såg jag att han skaffat mailadress och allt.

Jag är en person som kan få för mig lite småtokiga saker ibland så jag skickade ett sms till honom som lät ungefär så här "Så du lever fortfarande! Och med mailadress också. Välkommen till teknikens ålder [hans namn]. :)" och så skickade jag det från en gratis smssite på nätet.

Och nej. Jag tänker inte berätta att det kommer från mig. Lite ska han väl få klia sig i skallen. :) Han skickade sin kusin att ringa till mig ca 4 år efter att vi flyttat isär och jag hade ingen aning om vem det var jag pratade med den gången innan han motvilligt erkände vem han var som ringde och varför. :)

While Emma sleeps..

Photobucket

Den 30e april 1831 födde Emma tvillingar vilka båda dog inom några timmar. I närheten födde en vän till henne - Julia - också tvillingar men modern dog.

Fadern hade ingen möjlighet att ta hand om tvillingarna så han vände sig till Joseph och Emma och frågade om de kunde ta till sig barnen som sina egna.

Detta gjorde de med ett öppet hjärta och de döpte tvillingarna till Joseph och Julia.
--------------

Jag snubblade över den här tavlan av en slump 1999 och än idag så kan jag se bilden av Joseph framför mig, med barnet mot axeln i en trygg omfamning och med en kärlek oändligt stor.

fredag 6 mars 2009

*smyger in*

*skriver*

- 20.5 kilo!!!

*smyger ut*

*ler*

Pay It Forward

Jag kommer att skicka en handgjord present till de tre första personer som lämnar en kommentar till det här inlägget och säger att de vill vara med i Pay It Forward. Jag vet inte vad det blir, och det kommer inte att bli klart på den här sidan jul, men någongång under de närmaste 365 dagarna blir det klart. Det lovar jag!

Det enda jag begär av den som anmäler sig är att han eller hon lovar samma sak på sin egen blogg.

Så underbart roligt idag!

Igår satt jag på jobbet och pratade med en flicka på ca 4 år. Hon berättade att hon fått löshår inflätat i sitt hår och det såg riktigt semestrigt ut efter hennes semester.

Så i morse tänkte jag att nu ska jag minsann sätta på mig min peruk, satte i linserna och sminkade mig. Mitt hår är lite längre än axellångt och mörkt brunt, peruken har lugg och är guldblond i slingor och håret är långt!

3 av mina kollegor jag arbetat med i ett par dagar nu kom fram och skulle presentera sig för den nya vikarien! :) Dagen slutade med många goa skratt - speciellt när vi var ute med barnen på gården och vi började prata peruker. En kollega fick låna peruken och hon smet in till dem som hade planering och busade lite.

Det är så kul att bjuda med sig av sig själv på det här sättet!

Och ännu roligare var att idag har jag verkligen fått använda teckenspråk för jag hamnade på den avdelningen IGEN! Så helt underbart kul!

torsdag 5 mars 2009

Helt absurt!

Jag har nu fått ta del av allt som referenterna sagt och en av dem levererade 7 sidor lögner, vinklingar och förändrade roller. Ta tex att de säger att exet jobbade över hela tiden för att vi skulle ha råd att betala räkningarna. Hmm.. Jag hade 3 jobb på 100%, 50% och ett på 25% samtidigt!

Men två saker kan jag skriva om här och nu eftersom redan andra källor bekräftat att dessa saker är rena lögner.

Bland annat står det att jag tvingat Emma att rita en teckning till pappans nya tjej och att jag sedan ska ha skickat denna teckning till henne. Jag krävde av uppgiftslämnaren att jag ville se bevis för detta men fick svar att bevisen hade jag redan.

Lite svårt att ha bevis för något jag inte gjort.. Jag krävde av både uppgiftslämnaren och barnens far att bevisa att jag gjort det som de påstår att jag gjort.

Nu visade det sig att exet ringt till sin mamma och pratat med henne och det kröp fram att jag aldrig tvingat Emma till att rita denna teckning och hans nya tjej inte fått någon teckning. Men fortfarande så tar inte uppgiftslämnaren tillbaka den lilla detaljen.

Eller vad sägs om denna: enligt uppgiftslämnaren lämnade jag bara barnen och försvann i flera dagar och ingen visste vart jag fanns.

Läs nu denna förklaring riktigt noga så får ni se varför jag skrattade åt detta påstående.

Jag var fullständigt slut pga vår livssituation och jag behövde en andningspaus! Big time! Jag ringde svärmor och frågade om hon kunde passa barnen och det skulle gå bra men hon kunde inte hämta dem på en gång. Då åkte jag över till henne med bilstolarna istället och hon hämtade barnen några timmar senare. Under den här tiden så var de hemma med sin pappa.

Jag tog en tur till en fäbovall och bara satt där och tog in tystnaden, vindens sakta smekning och all denna vackra natur. Bilden längst upp på sidan är från den dagen och den fäbovallen. Efter detta åkte jag till min mormor och morfars grav och väl där satt jag i säkert en timme och pratade med en barndomsvän.

Mot kvällen åkte jag hem och sov hemma i huset. När morgonen kom hade jag lovat en vän att komma över så jag åkte hem till henne och här är det intressanta i det hela. Den här vännen är dotter till uppgiftslämnaren och jag var alltså hemma hos dem! Samma personer som sa att jag försvann i flera dagar och att ingen visste vart jag fanns!

Till och med fd svärmor intygar om att det inte stämmer det de sagt till soc men uppgiftslämnaren vill inte ta tillbaka denna "lilla" detalj.

Och nu på eftermiddagen fick jag ett sms från exet om att jag ska ha trakasserat alla som pratat med soc. Jag är riktigt upprörd för allt som uppgiftslämnaren sagt för inte ens hälften är sant. Min mamma bad jag fara och flyga men det var innan jag ens såg vad hon skrivit. Där har jag åtskilliga vittnen som kan intyga att allt hon sagt är fel.

Annat än det har jag inte varit arg på min gamla psykolog, min nuvarande terapeut, sonens förra lärare. Inte ens svärmor (som jag fortfarande kallar henne) är jag upprörd på. Jag pratade med henne igår och det kändes hur bra som helst.

Jag sa till henne idag att det finns saker som hon sagt som är negativa för min del men jag står för allt hon sa för det är sant. Jag mådde skitdåligt i början och gjorde en del fel saker men jag är absolut inte arg på henne för att hon berättar sanningen.

Och jag blev riktigt irriterad när uppgiftslämnaren påstår att jag gör allt för att sabotera för sonen och pappan. Att jag ska ha gömt Eriks telefon, att jag stänger av den och att jag inte sätter in pengar på telefonen. Jag rör inte den telefonen! Alls! Jo bara för att sätta den på laddning.

I början stängde Erik av telefonen för han trodde att batteriet skulle ta slut om den var på och när jag upptäckte detta satte jag i laddaren i telefonen så den alltid ligger på laddning. Då låg telefonen i köket - idag i sovrummet.

Jag är för övrigt den som sätter in pengar på kontantkortet och jag har utdrag från mitt bankkonto för att bevisa detta då jag för över pengar via internetbanken.

Jag sa till exet att han skulle själv prata med sonen om att uppgiftslämnarens påstående (och även pappans eget) var helt fel men fick då till svar att jag säger till Erik vad han ska säga och att jag hotar honom att om han inte säger som jag vill så kommer jag att straffa honom på något sätt.

Så samma sekund Erik kom hem från skolan så ringde jag upp pappan från Eriks mobil och följande sades:

- Erik. Kan du berätta när du kom hem?
- Nu.
- Har jag hunnit prata med dig när du kommit hem?
- Nej.
- Har jag någonsin sagt till dig vad du ska säga?
- Nej.
- Har mamma hotat dig om du säger något dumt om mamma?
- Nej.

Efter det fortsatte jag med följande frågor:

- Har mamma någonsin gömt din telefon?
- Näää
- Har jag någonsin stängt av din telefon?
- Nej.
- Har du någongång fått slut på pengar på din telefon så att du inte kunde ringa till någon?
- Nej.
- Står mamma brevid dig och lyssnar till dina samtal med pappa?
- Nej.

Sedan lämnade jag Erik att prata vidare med sin pappa, lämnade rummet, stängde dörren och gick till Emma. Efteråt förklarade jag exakt varför jag ställt dessa frågor till Erik och sa att jag var jätteledsen för att jag gjort det.

Det känns som om jag lever i en sjuk mardröm utan slut.

onsdag 4 mars 2009

Dagens topp 5

1. Ben Browder
Photobucket
2. Joe Flanigan
Photobucket
3. Michael Trucco
Photobucket
4. Michael Shanks
Photobucket
5. Paul McGillion
Photobucket
Hedersutnämnande till:
David Hewlett (till höger)
- ett sant geni inom gengren. Här tillsammans med kollegan Joe Flanigan.
Photobucket

tisdag 3 mars 2009

Livsfarligt! :D

Att sova i vardagsrummet är förenat med stor fara för sömnstörningar! :)

Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att krypa ner i sängen i helgen och sätta på en teveserie med en av världens sexigaste män och där låg jag hela natten och njöt av att se Honom på teve. *ler*

Och för att göra saken ännu värre så upptäckte jag även att jag kan ställa min dator på bordet vid fotändan och ligga där och titta på teve om jag så önskar!

Sladdarna räcker och allt!

Men det känns bra det här. Riktigt bra faktiskt med den lösning jag har nu på hemmet. Nu gäller det bara att köpa en ny säng till Emma till nästa lön så hon får sova i sitt eget rum och Erik får ha sitt rum för sig själv. Hans syster har en viss förmåga att hålla dem båda vakna om kvällarna. :)

Hemma med sonen

Nu är det sonens tur att vara den som blir sjuk.

Det intressanta är att bara 4 timmar innan barnen skulle vara hemma i söndags skickade deras pappa ett sms om att sonen var sjuk. Är det bara jag som anser att man berättar samma dag att barnen är sjuka när de blir sjuka eller? Tydligen blev Erik sjuk redan i fredags och kräkte under lördagen. Även på söndagen efter att han kom hem till mig så kräkte han igen.

Så det var bara för mig att anmäla VAB igen. Exet hade ingen lust att stanna hemma från jobbet och ta hand om sin son utan han lämnade tillbaka en pojke med nästan 40 graders feber och som kräktes.

När dottern fick samma sak för 2 veckor sedan meddelade jag honom om det samma dag. Ca 1 timme efter att sonen bröt armen skickade jag ett sms till pappan om detta. Att jag inte berättade direkt har mer att göra med att familjeläkarjouren och röntgen var på väg att stänga för natten och jag ansåg att det var viktigare att få vård först för Eriks skull än att berätta för pappan att sonen hade gjort illa sig.

Meddelandet jag fick tillbaka från exet löd "vad kunde du ha gjort om jag berättat tidigare..." Det handlar inte om vad jag kunde eller inte kunde göra under den tiden - det handlar om berätta vad som händer om det är allvarligare saker.

Det jag kunde ha gjort hade varit att åka och handla både Alvedon och dricka till Erik innan han kom hem men nu hade jag inte en chans att göra det. I slutändan handlar det helt enkelt om vanlig, hederlig medmänsklighet men det är tydligen en egenskap exet inte besitter.