fredag 6 mars 2009

*smyger in*

*skriver*

- 20.5 kilo!!!

*smyger ut*

*ler*

Pay It Forward

Jag kommer att skicka en handgjord present till de tre första personer som lämnar en kommentar till det här inlägget och säger att de vill vara med i Pay It Forward. Jag vet inte vad det blir, och det kommer inte att bli klart på den här sidan jul, men någongång under de närmaste 365 dagarna blir det klart. Det lovar jag!

Det enda jag begär av den som anmäler sig är att han eller hon lovar samma sak på sin egen blogg.

Så underbart roligt idag!

Igår satt jag på jobbet och pratade med en flicka på ca 4 år. Hon berättade att hon fått löshår inflätat i sitt hår och det såg riktigt semestrigt ut efter hennes semester.

Så i morse tänkte jag att nu ska jag minsann sätta på mig min peruk, satte i linserna och sminkade mig. Mitt hår är lite längre än axellångt och mörkt brunt, peruken har lugg och är guldblond i slingor och håret är långt!

3 av mina kollegor jag arbetat med i ett par dagar nu kom fram och skulle presentera sig för den nya vikarien! :) Dagen slutade med många goa skratt - speciellt när vi var ute med barnen på gården och vi började prata peruker. En kollega fick låna peruken och hon smet in till dem som hade planering och busade lite.

Det är så kul att bjuda med sig av sig själv på det här sättet!

Och ännu roligare var att idag har jag verkligen fått använda teckenspråk för jag hamnade på den avdelningen IGEN! Så helt underbart kul!

torsdag 5 mars 2009

Helt absurt!

Jag har nu fått ta del av allt som referenterna sagt och en av dem levererade 7 sidor lögner, vinklingar och förändrade roller. Ta tex att de säger att exet jobbade över hela tiden för att vi skulle ha råd att betala räkningarna. Hmm.. Jag hade 3 jobb på 100%, 50% och ett på 25% samtidigt!

Men två saker kan jag skriva om här och nu eftersom redan andra källor bekräftat att dessa saker är rena lögner.

Bland annat står det att jag tvingat Emma att rita en teckning till pappans nya tjej och att jag sedan ska ha skickat denna teckning till henne. Jag krävde av uppgiftslämnaren att jag ville se bevis för detta men fick svar att bevisen hade jag redan.

Lite svårt att ha bevis för något jag inte gjort.. Jag krävde av både uppgiftslämnaren och barnens far att bevisa att jag gjort det som de påstår att jag gjort.

Nu visade det sig att exet ringt till sin mamma och pratat med henne och det kröp fram att jag aldrig tvingat Emma till att rita denna teckning och hans nya tjej inte fått någon teckning. Men fortfarande så tar inte uppgiftslämnaren tillbaka den lilla detaljen.

Eller vad sägs om denna: enligt uppgiftslämnaren lämnade jag bara barnen och försvann i flera dagar och ingen visste vart jag fanns.

Läs nu denna förklaring riktigt noga så får ni se varför jag skrattade åt detta påstående.

Jag var fullständigt slut pga vår livssituation och jag behövde en andningspaus! Big time! Jag ringde svärmor och frågade om hon kunde passa barnen och det skulle gå bra men hon kunde inte hämta dem på en gång. Då åkte jag över till henne med bilstolarna istället och hon hämtade barnen några timmar senare. Under den här tiden så var de hemma med sin pappa.

Jag tog en tur till en fäbovall och bara satt där och tog in tystnaden, vindens sakta smekning och all denna vackra natur. Bilden längst upp på sidan är från den dagen och den fäbovallen. Efter detta åkte jag till min mormor och morfars grav och väl där satt jag i säkert en timme och pratade med en barndomsvän.

Mot kvällen åkte jag hem och sov hemma i huset. När morgonen kom hade jag lovat en vän att komma över så jag åkte hem till henne och här är det intressanta i det hela. Den här vännen är dotter till uppgiftslämnaren och jag var alltså hemma hos dem! Samma personer som sa att jag försvann i flera dagar och att ingen visste vart jag fanns!

Till och med fd svärmor intygar om att det inte stämmer det de sagt till soc men uppgiftslämnaren vill inte ta tillbaka denna "lilla" detalj.

Och nu på eftermiddagen fick jag ett sms från exet om att jag ska ha trakasserat alla som pratat med soc. Jag är riktigt upprörd för allt som uppgiftslämnaren sagt för inte ens hälften är sant. Min mamma bad jag fara och flyga men det var innan jag ens såg vad hon skrivit. Där har jag åtskilliga vittnen som kan intyga att allt hon sagt är fel.

Annat än det har jag inte varit arg på min gamla psykolog, min nuvarande terapeut, sonens förra lärare. Inte ens svärmor (som jag fortfarande kallar henne) är jag upprörd på. Jag pratade med henne igår och det kändes hur bra som helst.

Jag sa till henne idag att det finns saker som hon sagt som är negativa för min del men jag står för allt hon sa för det är sant. Jag mådde skitdåligt i början och gjorde en del fel saker men jag är absolut inte arg på henne för att hon berättar sanningen.

Och jag blev riktigt irriterad när uppgiftslämnaren påstår att jag gör allt för att sabotera för sonen och pappan. Att jag ska ha gömt Eriks telefon, att jag stänger av den och att jag inte sätter in pengar på telefonen. Jag rör inte den telefonen! Alls! Jo bara för att sätta den på laddning.

I början stängde Erik av telefonen för han trodde att batteriet skulle ta slut om den var på och när jag upptäckte detta satte jag i laddaren i telefonen så den alltid ligger på laddning. Då låg telefonen i köket - idag i sovrummet.

Jag är för övrigt den som sätter in pengar på kontantkortet och jag har utdrag från mitt bankkonto för att bevisa detta då jag för över pengar via internetbanken.

Jag sa till exet att han skulle själv prata med sonen om att uppgiftslämnarens påstående (och även pappans eget) var helt fel men fick då till svar att jag säger till Erik vad han ska säga och att jag hotar honom att om han inte säger som jag vill så kommer jag att straffa honom på något sätt.

Så samma sekund Erik kom hem från skolan så ringde jag upp pappan från Eriks mobil och följande sades:

- Erik. Kan du berätta när du kom hem?
- Nu.
- Har jag hunnit prata med dig när du kommit hem?
- Nej.
- Har jag någonsin sagt till dig vad du ska säga?
- Nej.
- Har mamma hotat dig om du säger något dumt om mamma?
- Nej.

Efter det fortsatte jag med följande frågor:

- Har mamma någonsin gömt din telefon?
- Näää
- Har jag någonsin stängt av din telefon?
- Nej.
- Har du någongång fått slut på pengar på din telefon så att du inte kunde ringa till någon?
- Nej.
- Står mamma brevid dig och lyssnar till dina samtal med pappa?
- Nej.

Sedan lämnade jag Erik att prata vidare med sin pappa, lämnade rummet, stängde dörren och gick till Emma. Efteråt förklarade jag exakt varför jag ställt dessa frågor till Erik och sa att jag var jätteledsen för att jag gjort det.

Det känns som om jag lever i en sjuk mardröm utan slut.

onsdag 4 mars 2009

Dagens topp 5

1. Ben Browder
Photobucket
2. Joe Flanigan
Photobucket
3. Michael Trucco
Photobucket
4. Michael Shanks
Photobucket
5. Paul McGillion
Photobucket
Hedersutnämnande till:
David Hewlett (till höger)
- ett sant geni inom gengren. Här tillsammans med kollegan Joe Flanigan.
Photobucket

tisdag 3 mars 2009

Livsfarligt! :D

Att sova i vardagsrummet är förenat med stor fara för sömnstörningar! :)

Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att krypa ner i sängen i helgen och sätta på en teveserie med en av världens sexigaste män och där låg jag hela natten och njöt av att se Honom på teve. *ler*

Och för att göra saken ännu värre så upptäckte jag även att jag kan ställa min dator på bordet vid fotändan och ligga där och titta på teve om jag så önskar!

Sladdarna räcker och allt!

Men det känns bra det här. Riktigt bra faktiskt med den lösning jag har nu på hemmet. Nu gäller det bara att köpa en ny säng till Emma till nästa lön så hon får sova i sitt eget rum och Erik får ha sitt rum för sig själv. Hans syster har en viss förmåga att hålla dem båda vakna om kvällarna. :)

Hemma med sonen

Nu är det sonens tur att vara den som blir sjuk.

Det intressanta är att bara 4 timmar innan barnen skulle vara hemma i söndags skickade deras pappa ett sms om att sonen var sjuk. Är det bara jag som anser att man berättar samma dag att barnen är sjuka när de blir sjuka eller? Tydligen blev Erik sjuk redan i fredags och kräkte under lördagen. Även på söndagen efter att han kom hem till mig så kräkte han igen.

Så det var bara för mig att anmäla VAB igen. Exet hade ingen lust att stanna hemma från jobbet och ta hand om sin son utan han lämnade tillbaka en pojke med nästan 40 graders feber och som kräktes.

När dottern fick samma sak för 2 veckor sedan meddelade jag honom om det samma dag. Ca 1 timme efter att sonen bröt armen skickade jag ett sms till pappan om detta. Att jag inte berättade direkt har mer att göra med att familjeläkarjouren och röntgen var på väg att stänga för natten och jag ansåg att det var viktigare att få vård först för Eriks skull än att berätta för pappan att sonen hade gjort illa sig.

Meddelandet jag fick tillbaka från exet löd "vad kunde du ha gjort om jag berättat tidigare..." Det handlar inte om vad jag kunde eller inte kunde göra under den tiden - det handlar om berätta vad som händer om det är allvarligare saker.

Det jag kunde ha gjort hade varit att åka och handla både Alvedon och dricka till Erik innan han kom hem men nu hade jag inte en chans att göra det. I slutändan handlar det helt enkelt om vanlig, hederlig medmänsklighet men det är tydligen en egenskap exet inte besitter.