söndag 11 maj 2008

Konfrontationen

Min man fick frågan nu av samtalskontakten att berätta om något speciellt hade hänt den sista tiden. Han tittade lite flackande på mig men nekade gång på gång. Jag sa till honom att han hade all chans i världen att få behålla ett uns av värdighet om han tog den chansen men han fortsatte att blåneka till allt.

Jag kan väl säga att jag valde att visa alla papper jag skrivit ut, alla print-screens jag gjort över hans medlemssida och allt han skrivit. Jag såg honom rakt i ögonen och sa till honom att allt han gör har konsekvenser men det är upp till honom själv att faktiskt välja om konsekvenserna är bra eller dåliga. I slutändan så var det faktiskt hans eget val att göra det här och inte mitt. Jag sa till honom att alla val han gör måste utgå ifrån barnen. Strunta i mig eller i sig själv men alla beslut måste fattas i barnens bästa. Jag frågade vad han trodde att konsekvenserna för hans handlande skulle vara när han la ut allt det här på nätet men han hade inget svar. "Inget" sa han bara.

Under hela tiden vi satt tillsammans tog han aldrig på sig något som helst ansvar för något. Han har insett att vi kommer att flytta ifrån honom till sommaren och att det inte finns något att rädda pga det här. Hade inte detta skett så hade det i alla fall funnits en chans men inte nu längre.

Han har raderat kontot på kk och det har även jag. Han har raderat all porr på datorn också säger han. Vet inte om jag ska lita på honom eller om jag ska söka igenom dator. Fast egentligen vinner jag inget genom att söka igenom datorn. Det är över och det finns inget mer att säga egentligen.

Vår samtalskontakt är fortfarande kvar och han och min snart blivande ex-man är ute och går. Jag kan inte ens fatta vart jag fick all min kraft ifrån idag. Jag hävde ur mig en hel del och det var befogat fick jag höra från J (samtalskontakten) men jag kanske var lite för hård enligt honom. Ja ja.. det visar väl sig kanske.

Vi har i alla fall lovat att försöka uppföra oss civiliserat under den här tiden vi måste tillbringa under samma tak även om jag inte tål att se honom. En bra sak fick jag av honom i alla fall under dessa 8 år och det är två helt underbara barn och det ska han i alla fall ha tack för.

Inga kommentarer: