Men först ska jag backa tillbaka ett par fredagar och till en fredag där jag i vanlig ordning stod och tittade på dottern när hon tränade med fotbollsskolan. När jag står där ser jag att mormor och morfar till en av Emmas förskolekompisar är på väg från planen och ut till oss åskådare och jag hejar på dem - och jag som aldrig tidigare träffat dem.
De kommer och ställer sig intill mig och vi börjar prata om barnen och fotbollen. På min andra sida står en pappa som jag inte heller känner igen men vi börjar prata även vi. Så kommer det till slut andra föräldrar dit och deras barn tränar med Eriks lag som tränar efter fotbollsskolan och jag hejar på dem och småpratar även med dem.
Innan detta hade tränarens bror också dit och innan han gick upp till fotbollsskolan hade han stannat till för att byta ett par ord. Sedan hör jag något från en man som står smått bakom oss och han säger något som "ja det märks att du är uppvuxen på orten - du känner ju nästan alla du" säger han och skrattar lite lätt. Det är då det slår mig hur mycket jag måste ha förändrats på de 2 åren jag bott på den här orten.
Där jag bodde tidigare var det en liten bruksort där alla snackar skit om alla, alla ska ha fullständig koll på alla och det är en otroligt negativ stämning och jag skulle vilja kalla det för angiverisystem á la Gestapo på den orten. Där stängde man in sig hemma och man gav sig inte ut för jag visste att allt jag gjorde, sade och inte gjorde rapporterades omedelbart till exets mamma och henns kompisar och sedan blev det skitsnack om det också.
Stämningen på min nya ort är helt annorlunda. Det är även detta en liten ort men så otroligt avslappnad stämning, folk är hjälpsamma och man hejar på varandra ute i motionsspåren. Visst är det så att alla känner alla mer eller mindre även här men inte alls på samma sätt som där jag bodde tidigare.
Och så kommer vi till idag. Båda barnen hade fotbollsskola respektive fotbollsträning idag och efteråt åkte vi till Media Markt på orten som hade ett stor jippo under dagarna 3 med artister, tävlingar, lekar, korv och massor med olika saker.
Det som var så fascinerande var att jag sällan stod ensam för hela tiden kom det nya människor till stället och var det inte jag som gick fram och pratade med dem så kom de fram till mig och sade hej. Jag träffade hela tiden på människor jag kände och jag måste säga att även om de egentligen inte hände mycket så mådde jag superbra när jag gick därifrån!
Den sista tiden har jag försökt komma ut mer bland folk och göra saker jag aldrig brukar göra - som det här med att gå på en fotbollsmatch. Det är inte så att jag är helt ointresserad av fotboll eller att jag är ett stort fan av det men nu spelar barnens båda tränare fotboll och vi åkte dit för att kolla en gång.. och helt plötsligt blev jag indragen i att sköta kaffeförsäljningen.. så jag sa till en av killarna att om det behövs mer hjälp så är det bara att säga till så nu så kommer vi - jag och barnen - att sköta detta vid varje hemmamatch.
Efter 9 år på förra orten var jag inte alls involverad i något som helst föreningsliv. Jag var inte heller det minsta social och när jag flyttade hade jag fortfarande inga vänner på orten.
Nu har jag och barnen bott här i nästan exakt 2 års tid och jag har knytit kontakter på ett sätt jag aldrig gjort tidigare och jag är med lite överallt och gör saker och ting och jag tycker att det är fantastiskt roligt också!
Det känns som om jag för första gången på många år äntligen börja leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar