Alla goda ting äro tre.

För någon vecka sedan ramlade en förskollärare på dotterns förskola och slog sig illa. Av en slump var jag på vårdcentralen den dagen och skulle äntligen få träffa en läkare pga min ständiga huvudvärk men när jag hör hur länge den här kvinnan skulle vara tvungen att vänta på en läkare gav jag henne min tid och bokade in en ny tid till mig själv.

Dagen efter dog min bil mitt inne i centrala delarna av stan, mitt under rusningstrafik. Det visade sig att lampan som signalerar att bensinen börjar ta slut slutat att fungera och jag hade alltså fått motorstopp. Jippiii! Den eftermiddagen åkte en vän och hämtade min dotter och en annan vän kom med en dunk bensin till mig så jag kom hem. Stort tack till Johan och Helena! Och tack även Sara som kom med Helena hem till mig senare med en otroligt god kladdkaka!

Idag fick jag en chans att återgälda hjälpen fast inte till dem. Jag var bara tvungen att åka och köpa ny kattsand idag och när jag ska hoppa in i bilen igen och åka hem ser jag ett kontokort på backen. På kortet stod innehavarens namn men även vilket företag h*n arbetar vid.

Så jag tog med mig kortet hem och letade upp information om företaget på nätet och det låg ute två platsannonser och båda två hade den här personen som kontaktperson så jag ringde och för bara någon minut sedan kom h*n förbi och hämtade sitt kort.

Jag fick en ficklampa för besväret. Lite kul faktiskt för här hemma kör vi med mörkerkurragömma där alla gömmer sig och den som letar måste leta runt i ett kolsvart hem med endast en ficklampa till hjälp! :)

Det här kommer för övrigt att bli en tidigt kväll ikväll. Det känns som om jag sovit 5 minuter sammanlagt i natt för dottern har hostat så häftigt och jag har drömt riktigt konstiga drömmar. Det var inte ens att tänka på att åka till jobbet i morse - jag skulle ha slocknat bakom ratten av ren utmattning och sömnbrist.

My child.

Before you were conceived I wanted you
Before you were born I loved you
Before you were here an hour I would die for you
This is the miracle of life.

Maureen Hawkins

Smärtande rygg men glad ändå!

Det här senaste dygnet har varit ett av de mest förvirrade när det gäller rutiner. Slocknade av ren utmattning runt 9 på kvällen och sov till 1-tiden på natten. Sedan var jag vaken till runt 7 och somnade om igen.

Jag passade på att mysa lite i soffan när jag vaknade men efter det satte jag igång och pysslade.

I ett par dagars tid har jag funderat på en sagotavla att ta med till jobbet. Jag köpte 2 stora ark papper och delade dem på mitten och satte ihop dem alla 4 efter varandra. På ena sidan har jag målat ett helt sommarlandskap med
skog sjö bäck/väg/bro samt stuga



och dessa 4 delar kan man vika så man kan använda 1, 2, 3 eller alla 4 delarna till en och samma saga.

På baksidorna har jag gjort 4 helt olika dekorationer:

vinterlandskap sångstund hus samt en del som är neutral med ett snöre tvärs över sidan längst upp.



Nu är jag förberedd för samlingar ska ni se! Jag har gjort i ordning flera sagor, sångkort och rim & ramsor och dessa är laminerade och jag sätter fast dem med häftmassa på tavlan. Hela tavlan är för övrigt inplastad helt och hållet med bokplast.

Jag älskar att pyssla men nu har jag så ont i ryggen att det känns som om jag håller på att gå av på mitten!

Att stå på benen

Mitt liv har varit ett rent helvete sedan maj 2008! Det finns inget annat ord att beskriva denna situation egentligen.

Jag har mått fruktansvärt dåligt men även mitt i den värsta krisen har jag ändå fortsatt kämpa även det varit otroligt tungt mellan varven. Det känns som om hela den här tiden har varit kantade av bakslag på bakslag och just nu när allt känns lite lugnare går jag bara och väntar på nästa käftsmäll.

Det är flera som sagt till mig att det är otroligt att jag fortfarande står på benen och dessa personer känner mig på olika sätt i det riktiga livet.

Om jag tänker tillbaka på mitt liv så borde jag vara missbrukare av något slag. Jag skulle kunna ge ut en bok enbart om allt som hänt sedan jag född blev. Tyvärr skulle den bli ganska deprimerande att läsa för de stackars få läsare som orkar ta upp denna bok och ge sig i kast med den.

Fast för att återgå till missbrukarteorin.. jag röker inte - har aldrig testat, jag dricker inte en enda droppe alkohol och har inte gjort det på nästan 11 år och jag har aldrig testat några droger! Jag fick inte heller barn som tonåring och jag har även genomfört en högskoleutbildning och arbetar idag inom ett område om kräver en hel del stresstålighet och ansvar och jag har alltid skött mitt jobb.

Egentligen borde jag inte vara den kvinna jag är idag men jag vet inte varför jag lyckats behålla fotfästet genom varje händelse som livet utmanar mig med.

Vilse i ... pannkakan?

Den här dagen började dråpligt och slutade i skratt.

Mitt jobb innebär att jag går omkring på olika förskolor och första gången jag ska till en ny förskola ska jag ringa dagen före och få morgondagens jobbtider men jag glömde liksom av att ringa igår.

Halvt medvetslös stapplade jag upp tidigt i morse, duschade och klädde barnen innan 6.30. Sonen fick våfflor att äta till frukost och då ringde jag till förskolan som stod på dagens schema för att prata med dem. Fick besked att återkomma efter klockan 7 när personalen börjat komma in till jobbet.

Så strax efter 7 ringer jag upp dem igen och de hade ingen aning om att de skulle få in mig idag och de hade inte heller något behov av det. Förvirrad som jag var ringde jag till min chef som var lika fundersam även hon. Efter mycket om och men upptäcker vi att hon skrivit en förskola på mitt schema men en helt annan förskola på hennes schema och jag skulle till en helt annan förskola.

Så jag ringer dit och det visade sig att de på den här förskolan varit lite fundersamma över dagens vikarie. Så vanan trogen och med vetskapen av att jag alltid lyckas köra vilse skrev jag ut en vägbeskrivning och karta från Eniro och gav mig iväg.

Alla som känner mig vet att jag inte är den person som bör ge sig ut i främmande terräng - speciellt inte under tidsbrist för jag och lokalsinne är något som inte hör ihop med varandra. Jag börjar bra men hamnar ganska snett - två gånger i samma område! Det jag inte visste var att jag bara var några få hundra meter från den väg jag skulle vara på och jag kör tillbaka och börjar om från början!

Till slut inser jag att jag i alla fall hittat rätt väg men inte ett enda vägnamn kunde jag hitta och jag började här fundera på att istället för att betala av lite på bilen så ska jag köpa en GPS för skatteåterbäringen!

Slutligen hamnade jag vid sopstationen och här gav jag upp! De på dagens förskola hade ingen aning om vart jag befann mig och jag kände att det här inte var min dag men så inser en av pedagogerna att jag var nästan hemma hos henne - och återigen bara några få hundra meter från den plats där jag borde befinna mig på.

Hem gick det mycket lättare! Hade bara någon gett mig 3 enkla instruktioner om hur jag skulle köra hade jag hittat rätt direkt!

Det jag har lärt mig av alla dessa turer i denna nya stad är att jag faktiskt kan! Jag får inte längre panik och inte heller känner jag mig överdrivet stressad när situationer som dessa inträffar. Det står mer och mer klart att jag är en helt annan person idag än den personen jag var tidigare och jag har utvecklats enormt och jag är en helt annan kvinna idag!

Vilken känsla!

Vad göra med 5000:- ?

Självklart var jag in och kollade min deklaration och det första man gör är ju att kolla skatteuträkningen och jag fann att jag hamnar på 5000:- tillbaka på skatten.

Vad är det första man tänker på när det handlar om en liten extrainkomst på 5000:- ? Inte katten är det att betala av på billånet men det blir nog det jag kommer att göra så fort bilen blir min.

Vilket krångel det var med bilen egentligen. I augusti påstod exet att han försökte få över lånet på bilen till mitt namn så jag kunde ta över ägandeskapet på bilen men han sa att lånet nekades då jag inte har någon fast anställning.

Igår ringde jag själv in till finansfirman och uppgav att jag fortfarande inte har en fast anställning men på mindre än 2 minuter lyckades vi klara upp hur lånet ska hamna i mitt namn så att jag kan skriva över bilen på mig. Bilen och lånet står på exet och alla papper gällande bilen kommer till honom och sedan skickar han över dem till mig.. det blir lite krångligt i längden...

Återvinning.

Denna har jag precis gjort klart på förskolan jag jobbar på idag. En mjölkkartong och toalettrulle blev ett torn. Jag har det mest givande jobbet man kan tänka sig. :-)