torsdag 26 mars 2009

Vilse i ... pannkakan?

Den här dagen började dråpligt och slutade i skratt.

Mitt jobb innebär att jag går omkring på olika förskolor och första gången jag ska till en ny förskola ska jag ringa dagen före och få morgondagens jobbtider men jag glömde liksom av att ringa igår.

Halvt medvetslös stapplade jag upp tidigt i morse, duschade och klädde barnen innan 6.30. Sonen fick våfflor att äta till frukost och då ringde jag till förskolan som stod på dagens schema för att prata med dem. Fick besked att återkomma efter klockan 7 när personalen börjat komma in till jobbet.

Så strax efter 7 ringer jag upp dem igen och de hade ingen aning om att de skulle få in mig idag och de hade inte heller något behov av det. Förvirrad som jag var ringde jag till min chef som var lika fundersam även hon. Efter mycket om och men upptäcker vi att hon skrivit en förskola på mitt schema men en helt annan förskola på hennes schema och jag skulle till en helt annan förskola.

Så jag ringer dit och det visade sig att de på den här förskolan varit lite fundersamma över dagens vikarie. Så vanan trogen och med vetskapen av att jag alltid lyckas köra vilse skrev jag ut en vägbeskrivning och karta från Eniro och gav mig iväg.

Alla som känner mig vet att jag inte är den person som bör ge sig ut i främmande terräng - speciellt inte under tidsbrist för jag och lokalsinne är något som inte hör ihop med varandra. Jag börjar bra men hamnar ganska snett - två gånger i samma område! Det jag inte visste var att jag bara var några få hundra meter från den väg jag skulle vara på och jag kör tillbaka och börjar om från början!

Till slut inser jag att jag i alla fall hittat rätt väg men inte ett enda vägnamn kunde jag hitta och jag började här fundera på att istället för att betala av lite på bilen så ska jag köpa en GPS för skatteåterbäringen!

Slutligen hamnade jag vid sopstationen och här gav jag upp! De på dagens förskola hade ingen aning om vart jag befann mig och jag kände att det här inte var min dag men så inser en av pedagogerna att jag var nästan hemma hos henne - och återigen bara några få hundra meter från den plats där jag borde befinna mig på.

Hem gick det mycket lättare! Hade bara någon gett mig 3 enkla instruktioner om hur jag skulle köra hade jag hittat rätt direkt!

Det jag har lärt mig av alla dessa turer i denna nya stad är att jag faktiskt kan! Jag får inte längre panik och inte heller känner jag mig överdrivet stressad när situationer som dessa inträffar. Det står mer och mer klart att jag är en helt annan person idag än den personen jag var tidigare och jag har utvecklats enormt och jag är en helt annan kvinna idag!

Vilken känsla!

Inga kommentarer: