torsdag 26 mars 2009

Att stå på benen

Mitt liv har varit ett rent helvete sedan maj 2008! Det finns inget annat ord att beskriva denna situation egentligen.

Jag har mått fruktansvärt dåligt men även mitt i den värsta krisen har jag ändå fortsatt kämpa även det varit otroligt tungt mellan varven. Det känns som om hela den här tiden har varit kantade av bakslag på bakslag och just nu när allt känns lite lugnare går jag bara och väntar på nästa käftsmäll.

Det är flera som sagt till mig att det är otroligt att jag fortfarande står på benen och dessa personer känner mig på olika sätt i det riktiga livet.

Om jag tänker tillbaka på mitt liv så borde jag vara missbrukare av något slag. Jag skulle kunna ge ut en bok enbart om allt som hänt sedan jag född blev. Tyvärr skulle den bli ganska deprimerande att läsa för de stackars få läsare som orkar ta upp denna bok och ge sig i kast med den.

Fast för att återgå till missbrukarteorin.. jag röker inte - har aldrig testat, jag dricker inte en enda droppe alkohol och har inte gjort det på nästan 11 år och jag har aldrig testat några droger! Jag fick inte heller barn som tonåring och jag har även genomfört en högskoleutbildning och arbetar idag inom ett område om kräver en hel del stresstålighet och ansvar och jag har alltid skött mitt jobb.

Egentligen borde jag inte vara den kvinna jag är idag men jag vet inte varför jag lyckats behålla fotfästet genom varje händelse som livet utmanar mig med.

Inga kommentarer: