För ett år sedan levde vi i ett känslomässigt kaos! Idag känner jag inte igen mig i den person jag var då.
Hur tufft det än var under den tiden och hur mörkt allt såg ut så går faktiskt livet vidare. Jag var helt säker på att jag aldrig skulle våga släppa någon in på livet igen men jag har faktiskt lyckats med det även om det verkligen heter "skynda-långsamt".
Det finns en kille jag träffar då och då. Är vi barnfria träffas bara vi två men har vi båda barnen så träffas båda familjerna och hittar på något med barnen. Alla 4 barn gillar varandra och det är så kul att se dem leka. De är lika gamla så det känns riktigt bra.
Vad som händer eller inte händer utifrån det här vet jag inte. Jag tänker inte oroa mig över något utan jag vill bara ha det trevligt tillsammans med honom och alla barnen. Jag har inte bråttom utan för en gångs skull får det ta sin lilla tid.
Om det är vänskap eller mer visar sig.. även om det bara slutar i vänskap så fungerar även det för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar