Det har inte varit någon speciell dag egentligen. Jag har försökt vila och pysslat lite här hemma. Jag tog ett varmt bad men det kunde inte hjälpa mig att slappna av och inom 10 minuter hade jag redan klivit ur badet och sprayat i balsam i håret för att slippa stora klumpar av hår när jag ska borsta ut det.
Men så slog det mig när jag gick utmed vägen genom huslängorna att i varje fönster där en lampa lyser finns en familj, någons liv här och nu. Jag finns här jag med men vem är jag egentligen? Många gånger är det min sjukdom som har besvarat den frågan med att jag är inte värd något eller någon, jag är en blivande före detta fru till någon, resterna av ett brustet äktenskap. Jag har just nu inget jobb och hela min dag går ut på att ta hand om mina barn, plocka lite här hemma och that's it. Det känns många gånger som om jag inte har mycket till framtid.
Så då återstår frågan om vem jag egentligen är? Vem är jag när sjukdomen tystnat och jag får komma ut ur min kokong? Jag vet ärligt talat inte och det skrämmer mig en smula. Alla har vi en identitet, en personlighet men jag känner inte ens mig själv. Det finns tillfällen då jag faktiskt kan se att det ljusnar vid horisonten men snabbt sjunker solen undan och kvar finns ett skal av en människa utan mål, utan mening.
Här och nu måste jag fokusera mig på att vara mina barns mor. Helt ärligt har jag inte energi till att vara något mer än så för tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar