För ett år sedan kom jag i kontakt med en kille och vi har pratat till och från i ett års tid och vi kände väl att vi kan väl träffas och ta en fika och om det inte känns bra så är det ju bara att smita iväg efter en stund.
Så vi träffades en bit ifrån stan och parkerade för att slippa trafiken och p-husen och sedan gick vi in till centrum. Vi smet över till fikatältet och sedan gick vi och tittade i olika butiker och det var skrämmande hur lätt det var att umgås med den här killen och hur mycket gemensamt vi hade.
Det blev en lätt lunch/middag-någonting och samma visa igen. Jag tror vi satt på det där caféet i säkert 2 timmar och bara pratade. Så strosade vi så sakteliga tillbaka till bilen och inte heller där kunde vi sluta så vi stod ute i regnet i en timme och surrade vidare.
Nu var vi båda eländigt blöta och kalla så vi åkte hem till honom och drack te och fortsatte att surra! Jag har inte haft så kul på jag vet inte hur många år!
Det slutade med att jag kom hem strax efter 6 på morgonen dagen efter vi träffades för en liten fika. Allt var helt oskyldigt men jag kan lätt erkänna att jag var svart runt ögonen då jag skrattat så hårt att jag gråtit och maskaran hade runnit över hela ansiktet.
Så jag vet egentligen inte vilket världsrekordförsök vi försökte sätta: antal deltagande i tävlingen mot den andra staden eller att sätta ett nytt rekord för den längsta fikan: 16 timmar. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar