Hur gör man?

För mig just nu är den stora frågan hur man håller ihop psykiskt för barnens skull? Varje dag går jag upp, gör frukost, ser till att barnen får på sig kläder och sedan går dagarna i vanlig takt - sonen ringer kompisar eller så ringer de oss, det är skola och förskola, handla mat och allt. På något sätt klarar jag av att fungera hjälpligt men jag orkar inte psykiskt.

Igår kväll fick jag ett samtal av en kvinna och hon sa det att eftersom hon står på sidan om i mitt liv så kunde hon se mig med andra ögon än jag själv ser mig med. Hon tyckte att jag hade en sådan styrka och en inre kraft för jag har tagit många och stora steg även om jag går igenom en stor kris för tillfället. Själv önskar jag att jag ens kunde se en gnutta av allt det där i mig själv.

Det känns som om jag klistrar på en personlighet och sedan går på autopilot resten av dagen. Idag kände jag atat jag inte orkade göra något alls men så ringde en av sonens kompisar och ville komma över och jag städade lite, lagade mat och tvättade. Några timmar senare tog jag med barnen ut till lekparken och även jag satt där högst upp på lekställningarna och lekte med dem. Ibland far känslan av frid över mig men dessa gånger går att räkna på ena handens fingrar och de är så kortvariga att det många gånger känns som om jag drömt det hela.

De timmar jag har haft över idag har jag sett till att vara helt upptagen med något annat och jag har försökt knyta lite vänskapsarmband idag bara för att hålla tankarna sysselsatta med något annat än att bara längta efter att få bryta ihop.