onsdag 27 augusti 2008

Känner mig som världens sämsta mamma

varje gång jag lämnar min dotter på förskolan. Innan separationen har hon älskat att gå till förskolan. Så fort hon kommit dit har hon slängt av sig kläderna och försvunnit innan jag haft en chans att säga hejdå, nu vägrar hon släppa mig och tårarna svämmar över i hennes blåa ögon. Idag gick hon fram till fönstret där vi vinkar och jag vinkade och skickade en slängpuss som vanligt men hon bara tittar på mig med ledsna ögon och så börjar läppen att darra. Jag ställde mg vid sidan av fönstret en liten stund och kikade in för att se vad som händer. Där står hon - min älskade lilla flicka - i ett hörn, med tummen i munnen och gråter tyst.

Hon har aldrig sugit på tummen på snart 4 år men hon har börjat med det nu. Jag ville bara gå in till avdelningen igen, ta henne i min famn och torka tårarna och ta med henne hem men jag vet att hon mår bättre av att ha en rutin i sin vardag även om det är jättejobbigt för oss alla just nu.

1 kommentar:

steffegranat sa...

Det är tufft.. otroligt tufft ibland. Men det blir bättre med tiden, hade samma problem i början efter separationen men det har gått snart tre år nu så.. Det kommer bli bra!