tisdag 5 maj 2009

Och det är mitt beteende som gör det omöjligt att samarbeta??

Barnens pappa skulle in på ett pappa-möte på Eriks grupp och han frågade om det gick bra om han träffade kunde barnen också under dagen idag. Visst var det helt okej skrev jag tillbaka.

Så fick jag ett sms idag där han frågade när barnen skulle komma hem idag och jag skrev "halv 5" och trodde i min enfald att han skulle komma hit då men icke då. Han var fortfarande kvar hemma en stund senare när Erik ringde efter att vi kommit hem.

Men han kom hit ca 30 minuter innan han var tvungen att fortsätta vidare och jag passade på att åka till apoteket och till Coop för att handla och jag hade pratat med en annan förälder om barnen kunde komma över till dem en kort stund ifall jag inte skulle hinna hem i tid och det skulle gå bra.

Så smet jag iväg och väl inne på Coop kom jag på att barnen har frågat efter att få äta på McD ett bra tag nu men eftersom det inte finns en enda sak där jag kan äta så har vi aldrig ätit där sedan jag började min nya kosthållning så jag frågade pappan om han ville ta med barnen dit efter mötet.

Han tänkte att de skulle åka på fredag istället för han visste inte hur lång tid mötet skulle ta. Jag var på mamma-mötet för en vecka sedan och det tar bara en timme.

Då får jag tillbaka från honom "kommer förbi å hämta dom efter sju då men jag vill inte ha skit för det sen" och nu började jag verkligen klia mig i skallen - det var ju jag som kommit med förslaget!!

Visserligen fick jag en ursäkt ett par minuter senare men hur ska han ha det? Först anklagar han mig för att sabotera umgänget och när jag sedan säger till honom att ta med barnen ut och äta så blir han grinig för det också?

Jag kan helt enkelt inte göra något rätt i den här situationen!!

Inga kommentarer: