torsdag 22 januari 2009

Att leva med IBS-D

Det finns få saker i mitt liv som är så pass knäckande som just IBS. Jag vet aldrig när jag får skov och blir dålig och hur lång tid det kommer att ta innan magen börjar fungera igen.

Att leva med en tarmsjukdom som detta är som att leva i ett fängelse. Jag skriver sjukdom även om alla som fått diagnosen IBS vet att det egentligen inte är en direkt diagnos utan bara en förklaring om att tarmarna är i olag men det finns inga kända orsaker till varför. IBS är ett samlingsnamn för olika funktionella tarmbesvär.

Min terapeut jag går till arbetade för många år sedan på Tallmogårdens hälsohem innan de bytte inriktning coh jag har fått ett schema på en tarm-kost för Ulcerös Colit som även har hjälpt individer drabbade av IBS. Hon hade inte hela kosten tillgänglig men jag har fått två steg av 5 och lite förklaring på steg 3 och 4.

Sedan hittade jag ett forum som heter IBSforum och hittade information om något som kallas IBS-kost och jag tänkte försöka mig på Tallmogårdens steg 1-2 och sedan fortsätta på IBS-kosten som uppföljning och introducerande av födoämnen.

Dock ser jag inte fram emot en 5-6 veckor lång specialfasta men det känns som om jag verkligen måste ta itu med det här nu innan jag bryter ihop fullständigt. Jag drabbades av ett rejält skov mitt på dagen idag och det var tur att jag ändå var hemma med dottern för det var kris! Jag har känt på mig i ett par dagar nu att det varit på G så jag har haft mediciner hemma.

Tyvärr är det inte alltid jag får någon förvarning utan jag kan vara hur bra i magen som helst i upp emot en vecka och helt utan förvarning måste jag akut springa till toaletten och där blir jag sittandes. Smärtan som uppstår gör mig blek, kallsvettig och fruktansvärt illamående!

Det här är något jag ärligt talat inte skulle önska min värsta fiende att gå igenom och det är något jag verkligen menar! Ingen ska behöva må så här. Jag önskar att forskningen kunde gå framåt lite mer gällande just inflammatoriska tarmsjukdomar men det kommer troligen inte att hända under min livstid.

Tills dess måste jag nöja mig med att testa dieter, utesluta mat, föra statistik och alltid, alltid se till att ha Imodium Plus hemma, det enda som fungerar när det är som värst för mig.

1 kommentar:

Ledsen sa...

Det där låter inget skoj alls!!! :-(
Ps styvpappa har det, han började äta lchf och lever utan skov idag, det gick tydligen ganska fort också. Kanske har du redan testat det?

Annars -bara om du är nyfiken förstås- kan du kika på forumet för lchf
http://kolhydrater.ifokus.se/

En bra bit ner på vänstra sidan finns en rubrik som heter: "vi som har mag/tarm-besvär". Där skriver de som äter low carb eller vill testa. Tydligen blir de hjälpta av att utesluta all sorts fibrer i kosten eftersom det retar tarmarna, men du får läsa mer där om du har lust.Bättre att läsa andras berättelser, än att jag svamlar *skrattar*

Jag är ju inte så insatt i IBS annat än att det är väldigt viktigt att veta var närmsta toalett finns när man är på stan? Vet han det (styvpappan) kan han klara sig utan anfall, värst är visst stressen att inte veta för honom. Däremot var han riktigt dålig tidigare tydligen. Hemskt det där - jag lider med dig!

Hoppas du mår gott ändå!
Anneli

Ps, du är inte intresserad av att köpa en gård? *skrattar* Till våren blir det försäljning... Känns skönt faktiskt.