måndag 12 januari 2009

Man slutar aldrig att förvånas.

Exet vägrar svara på sms jag skickar även om de enbart handlar om barnen. Jag fick ett sms där han skriver att han bara tänker svara på meddelanden gällande dem men det stod ju klart att så inte var fallet.

Sedan fick jag idag ett ganska upprörande samtal. Jag fick veta att exet planerar att behålla barnen, skriva över dem hos sig och eftersom inget av hans skift stämmer in på barnomsorgens tider så har han planerat att hans mamma ska passa barnen varje dag. De kommer alltså att träffa en kvinna de bara känt i 6 månader mer än de kommer att se röken av sin pappa.

Han har redan tagit bort sonen från skolan och höll honom borta från mig i 1½ vecka och menade att han inte tänkte lämna tillbaka dem. Det känns som om det mer och mer börjar bli dags att ta upp hela ärendet till rätten så det blir slut på allt det här någon gång. Han fattar inte att barnen mår dåligt av situationen som han skapat och som han fortfarande eldar på.

I och med att han vägrar samarbeta med mig samt att jag har både läkare, terapeut och skola och förskola bakom mig som säger att barnen faktiskt mår bra och jag har en son som har tagit enorma kliv framåt i läsningen efter att de bott i huvudsak hos mig så ser jag inte att exet kan vinna den kampen. Jag har även en polisrapport där polisen rubricerade handlingen som misshandel samt läkarutlåtanden och fotografier på mina skador. + en hel mobiltelefon fylld av alla hans hot och krångel.

För ett tag sedan meddelade exet att han inte tänkte tvinga sonen att läsa en stund varje kväll för det finns ju särskola. Han gick ju i särskola när han var liten och det gick ju bra för honom. Jag trodde ärligt talat att jag skulle få slag när jag hörde hans uttalande! Hur kan man anse att särskolan är ett bättre alternativ än att sitta kanske en kvart varje dag och läsa lite? Jo det är ju det att om sonen får gå i särskola så behöver ju inte exet ta något ansvar för sonens inlärning.

1 kommentar:

fixa_bloggen sa...

Prata om att han skulle behöva växa upp och inse hur det han gör påverkar barnen! Vissa tänker mer på sina rättigheter som förälder än på barnens rättigheter. Tur att de har dig som en stabil del i sitt liv ändå!!!
Dessutom tror jag att du har rätt, från det jag hört om ert fall kommer rätten att se det från ditt håll. (jag jobbade inom socialtjänsten - barn och ungdom- innan jag blev sjukskriven så jag vet ju lite om hur resonemanget går) Så, så länge du orkar, kämpa på!