Bara för en kort stund.

Ja inte var det längre tid än så som exet lyckades reta upp mig. Som vanligt håller han på och tjafsar om tider hit och tider dit. Den överenskommelse vi tillsammans gjort ska han hålla på att ändra på. Gör jag inte som han vill så hotar han med soc/polisen/ansöka om enskild vårdnad om barnen/ta bilen ifrån mig eller så dundrar han in i mitt hem och använder mig som en vante som far över köket. Vid ett tillfället tryckte han till och med upp mig mot väggen och med underarmen hårt tryckt mot min hals.

Försöker jag kommunicera med honom så vägrar han att svara. Inte ens min fyraåring är lika tjurig som han är! Det är ganska intressant att han är han sur och grinig när det är han som satt oss alla i den här sitsen men det kommer han aldrig att inse.

Hade idag varit för ett par månader sedan hade jag brakat rakt ner genom golvet igen men idag var jag bara irriterad i kanske en kvart och sedan skakade jag av mig det. Han är inte värd att slösa de minsta lilla känslor på vare sig de är positiva eller negativa. Å andra sidan när jag ser tillbaka på honom och vår tid tillsammans så finns det inte mycket positivt att se tillbaka på. En tjurig, grinig karl som var fullständigt beroende av datorn och som prioriterade den framför familjen. Tja, han fick ju som han ville i slutändan för nu sitter han där ensam, utan barnen, med sin dator och jag tycker inte det minsta synd om honom.

Sedan förstår jag mig inte på honom. En kompis till honom skickade hit papperna för fullgörandet av skilsmässan men det fattas papper från exets sida. Jag har flera gånger påpekat att jag vägrar ta ansvar för det han ska göra och det finns inte en chans att jag tänker befinna mig i att ringa runt efter resten av dokumenten som han behöver. Tills han har lyckats göra det själv så kommer vi fortfarande att vara lagligt gifta. Men det här är ju exet i ett nötskal - alla andra får ta ansvaret för hans handlingar eftersom han inte orkar bemöda sig att göra det själv.

Fast har man en släkt som hans så är det kanske inte så konstigt att han är som han är. Hans kära mor sitter och kallar mig för apa inför barnen när de är där och varje gång barnen kommer hem igen så berättar de att hon sagt dumma saker om mig. Som vanligt så sätter exet inte stopp för det. Under 9 år tillsammans markerade han aldrig för sin närmaste familj att det inte är okej att behandla folk på det viset som de gör utan han sticker huvudet i sanden och tror att problemet ska försvinna av sig själv. Det är precis så han gör nu eftersom han vägrar svara på meddelanden om skilsmässan, bodelningen, barnen och allt annat som faktiskt är relevant.

Att jag för någon vecka sedan skickade ett sms till honom och kallade honom för ett svin för det han gjort var ju en annan femma. :D