Jag tänkte faktiskt göra ett nyårslöfte i år och här idag bestämde jag mig för vad det är jag tänker prova på. Jag ska göra mitt bästa att börja meditera varje dag och även lägga in pyssla-om-mig-själv-dagar. Det här året ska bara handla om mig och barnen, tänker inte lägga ner den minsta energi på att hitta en ny man utan jag behöver hitta mig själv, veta vem jag är. Hela min identitet raderades under mitt äktenskap. Jag kunde aldrig hitta mig själv i det destruktiva förhållande jag befann mig i. Jag vägrar att återigen sätta mig i den sitsen för jag är värd så mycket mer än det jag fick under den tid jag var gift. Varför ska jag vända ut och in på mig själv för att se till att han får det han vill och på samma gång förneka både mig själv och två barn lycka men tyvärr var det precis det jag gjorde. Jag ville inte alls bo på den ort vi bodde, han blev arg när jag lämnade orten för att åka till en annan stad för att träffa mina vänner för det kostade för mycket. Att han sedan spenderade otrolig mängd timmar på gymmet samt en halv förmögenhet i kosttillskott var en annan femma för det handlade ju om honom. *suck* Varför stod man ut med det egentligen? Det handlade alltid om honom. Han kunde sitta timmar vid datorn den dag vi skulle iväg och träffa svärföräldrarna. Vid lunchtid började jag klä barnen men då meddelade han att han tänkt åka iväg och träna någon timme senare så ca 4 timmar senare kunde vi äntligen sätta oss i bilen för då hade han suttit sina 6-8 timmar vid datorn och spenderat ca 3 timmar på gymmet räknad färden dit och hem, träning och dusch. Vi andra kom alltid i sista hand. Ska jag ta upp alla exempel genom årens lopp blir det här en 60 sidor lång uppsats istället. Nä nä. Så roligt ska vi inte ha.
Det fanns nyligen en man som var intresserad av mig men han skrämde slag i mig när han berättade om vad han hade köpt dagen innan: han hade inhandlat två stora flat-screens kontant, en helt ny bil och en del andra leksaker. Han skröt om sin inkomst och att han hade råd att köpa vad han ville. Där och då började jag må fruktansvärt illa för det påminde mig om en tid då hans elektroniska leksaker var det enda som betydde något och de höll på att ruinera oss fullständigt men han skulle ha mer och mer. Jag bröt all kontakt med den här mannen som köpt två teveapparater och annat skoj till sig själv för det här kändes obehagligt bekant.
Jag är hellre fattig och lycklig än att leva i ett förhållande där hemmabiosystem och dyra saker som inköps på avbetalning till kostnad av lycka och det enda som sker är en krossad ekonomi, problem, bråk och egoism.
Fast jag tänker nu i år vara egoistisk för min egen och för barnens skull. Det är en stor skillnad på känslomässig egoism och finansiell egoism i mina ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar